Efter tre raka segrar kom Palermos första poängtapp för säsongen. Avellino lyckades göra matchen till precis den typ av tillställning de ville ha och Palermo hade svårt att hitta samma flyt som under de första omgångarna. Dennis Johnsen svarade snabbt på Walid Cheddiras 1–0, men när matchen öppnade upp sig under slutminuterna var det Mattia Fortin som såg till att Rosanero fick med sig en poäng hem.
Förutsättningarna var inte optimala för Inzaghi. Strefezza saknades efter skadan mot Sampdoria, Hernani var också borta och Perins frånvaro gav Fortin chansen i mål. Framför allt Strefezza saknades i Palermos offensiv. Utan honom fanns inte riktigt samma förmåga att bära boll framåt och skapa något när det organiserade spelet körde fast.
Palermo började ändå bra och Vavassori fick ett fint läge tidigt. När laget lyckades spela sig förbi Avellinos första press fanns det ytor att arbeta i, men det hände för sällan. Avellino låg nära sina motståndare, var aggressiva i duellerna och lyckades successivt flytta matchen bort från det spel Palermo helst vill ha. Istället för längre anfall med kontroll blev det mycket andrabollar, närkamper och spelvändningar.
Det gjorde också Pohjanpelos uppgift ganska otacksam. Han fick ofta ta emot bollen med en mittback tätt i ryggen och avståndet till spelarna bakom honom blev stundtals för stort. Palermo kunde hitta fram till sin nia, men hade svårare att spela vidare därifrån. När Johnsen och de andra offensiva spelarna inte hann komma tillräckligt nära blev Pohjanpalo ganska isolerad.
Avellino växte samtidigt in i matchen. De behövde inte dominera bollinnehavet för att känna att matchbilden passade dem. När Palermo tappade boll kunde hemmalaget gå framåt snabbt och försöka komma åt ytorna innan Rosanero hunnit organisera sig igen. Redan före paus behövde Fortin ingripa när Pandolfi nådde högst på en frispark. Det var en första varning om vad som skulle komma senare.
Efter paus blev problemen tydligare. Palermo försökte fortfarande spela sig fram, men tempot i bollförflyttningen var ofta för lågt för att verkligen flytta på Avellinos försvar. Hemmalaget kunde ligga kompakt och vänta på sina möjligheter. När Nesta skickade in Cheddira fick Avellino dessutom in mer kraft och rörelse centralt.
I den 60:e minuten kom utdelningen. Russo tog sig fram och hittade Cheddira snett bakåt, som satte 1–0. Det var inte ett mål som kom helt från ingenstans. Palermo hade börjat få problem med Avellinos omställningar och hemmalaget hade fått mer självförtroende ju längre matchen gick.
Det positiva var reaktionen. Inzaghi hade fått in Johnsen och bara tre minuter efter ledningsmålet kombinerade han med Pohjanpalo innan han skickade upp ett fantastiskt avslut i krysset. Det var ett mål byggt mer på individuell kvalitet än på att Palermo plötsligt hade löst matchbilden, men ibland är det precis därför man behöver spelare som Johnsen.
Vid 1–1 fanns möjligheten för Palermo att lugna ner matchen och börja om. Det lyckades man inte riktigt med. Istället blev laget mer utdraget när båda sidor började söka ett avgörande. Mittfältet fick större ytor att täcka och bolltappen blev kostsammare. Palermo hade fortfarande sina möjligheter framåt, bland annat genom Estevez, men balansen började försvinna.
Det var också här matchen nästan gled Palermo ur händerna. Avellino kom fram flera gånger under slutet och Fortin tvingades stå för några riktigt svettiga räddningar. Han gjorde inte bara en stabil insats som ersättare för Perin, utan blev direkt avgörande för resultatet. Palermo hade kommit för att ta tre poäng, men under de sista minuterna handlade det snarare om att inte åka hem utan någon alls.
Det är därför svårt att vara särskilt missnöjd med 1–1 när man ser till hela matchen. Palermo hade mer individuell kvalitet och perioder där man kunde ha tagit kontroll, men Avellino lyckades bättre med att få matchen dit de ville. De gjorde den fysisk, ryckig och obekväm och tvingade Palermo att spela med större avstånd mellan lagdelarna än Inzaghi lär ha önskat.
Samtidigt ska man inte dra för stora slutsatser av säsongens första poängtapp. Palermo saknade flera spelare och mötte ett Avellino som gjorde en bra hemmamatch. Det intressanta blir snarare hur Inzaghi löser den här typen av motstånd framöver. Lag som möter Palermo kommer knappast vilja ge Strefezza, Johnsen och Pohjanpalo stora ytor att arbeta på. Fler kommer försöka göra matcherna trånga, fysiska och frustrerande.
Johnsens inhopp är därför ett bra besked. Han gav Palermo något man hade saknat och visade att konkurrensen framåt inte bara finns på pappret. Fortins kväll är kanske ännu mer värdefull. Perin är den självklara ettan, men att en 22-årig målvakt kan kliva in och rädda poäng när han behövs säger en del om bredden i truppen.
Efter fyra omgångar står Palermo på tio poäng och är fortfarande obesegrat. Det är en start som alla i Palermo hade tagit före säsongen. Men Avellino visade samtidigt att vägen genom Serie B inte kommer bestå av nittio minuter där Rosanero får diktera villkoren.
Ibland kommer Palermo behöva vinna matcher som är fula. Ibland kommer de behöva acceptera att motståndaren varit bättre under perioder. Den här gången fick de nöja sig med det senare och vara ganska tacksamma över att Fortin hade en sådan kväll.
