1. Matchen slutar 3-1, vad är din analys av matchen?
Tommi : En otroligt väl genomförd match av Ruben Amorim och hans mannar. De kom ut ur spelartunneln med en smäll och hade 2-0 redan efter tio minuter. Därefter blev det en jobbig period där Inter låg på och även lyckades få in en reducering, med bud på kvittering ett antal gånger, men Milan och framför allt Mike Maignan stod emot. Jag trodde där och då att Inter skulle stå för ännu en vändning och att Milan skulle tappa en ledning för andra matchen i rad, men den andra halvleken var en uppvisning i att stänga ner matchen. Vilket så klart underlättades av att den nya kungen av Milano, Diego Moreira, precis innan halvtid prickat in en frispark för att förgylla en alldeles grym första halvlek med ett mål och två assist.
Marko : Milan gör sina första stabila 90 minuter för säsongen mot kvalitativt motstånd. De två tidiga målen ger spelarna och fansen precis den mentala boost som krävdes mot ett Inter som alla på förhand visste skulle bli svårspelade. Kvalitetsskillnaderna i laget blir väldigt tydliga också när man ser vilken skillnad det blir med Rabiot, Gila och Moreira i startelvan. Trots att vi gör offensivt bra första halvlek och en lugn och kontrollerad andra halvlek, så märks det hur viktig det är att ha individer som kan göra det lilla extra i en sån här match. Som Maignans räddning på Spence eller Moreiras frispark. Det som imponerade mest på mig i slutändan var ändå hur vi lyckades genomföra den andra halvleken. Visst lyckades Inter vaska fram någon chans, men känslan av hönsgård och panik som under många år präglat vårt spel i dylika situationer kom aldrig över mig i den här matchen. Sakta men säkert så börjar Amorims pussel ta skepnad. Personligen hade jag inte förväntat mig en så här mogen insats så här tidigt på säsongen.
Affe . Att det var en väl genomförd match av Milan, om man ska summera med en mening. Visserligen kändes det darrigt efter 2-1 då Rossoneri blev för passivt (återkommer till det snart), men inledningen var väldigt pigg och andra halvlek var riktigt stabil i mina ögon. Jag var orolig för att Inter skulle trycka ner oss efter paus och att de skulle vara för tunga för att vi skulle stå emot dem, men i stället tog vi udden av deras offensiva tyngd genom att skaffa oss mer kontroll över spelet. Riktigt imponerande! Nog för att den här matchen kunde ha slutat 2-2 utan att det hade varit något rån eller särskilt orättvist, men vi behöver definitivt inte skämmas för trepoängaren. Tvärtom.
2. Fanns det något Milan kunde gjort annorlunda inför och under matchen som påverkat till det positiva i din bok?
Tommi : Jag brukar inte vara den positiva typen som alltid ser glaset som halvfullt. Men, den här gången tycker jag faktiskt att Amorim löste uppgiften på allra bästa sätt. Jag har inget att anmärka på.
Marko : Det känns fånigt att börja bli kritiskt efter en euforisk 3-1 seger i ett derby. Amorim lyckades pricka rätt på de flesta punkter inför den här matchen tycker jag. Den enda gången jag kände mig lite obekväm var i mitten på första halvlek när vi tillät Inter få ett grepp om händelserna på planen och vi blev lite för passiva i försvarsspelet och lite för utspridda i anfallsspelet. Detta lyckades dock Amorim justera i halvtid och andra halvlek uppträdde vi mycket mer stabilt.
Ett fortsatt frågetecken är dock de fasta situationerna. Ett insläppt hörnmål i denna match igen och minst ett par lägen till från hörnor som kändes olustiga. Där har vi ett område som vi måste fokusera på den närmsta tiden på Milanello.
Affe : Med tanke på hur matchen slutade och vad det betyder för alla inom och runt Milan så räcker det egentligen med att svara ”nej”. Samtidigt går det förstås att titta på detaljer och hitta sådant som hade gått att göra ännu bättre. Något som kunde ha kostat oss mer än vad det gjorde var att vi blev väldigt låga under en period efter deras reducering. Där och då kändes det obehagligt, då hade det inte förvånat om Inter hade tryckt in 2-2 också. Nu är det förstås så att vi inte kan vara aggressiva och pressa högt 90 minuter igenom, men känslan var att vi sjönk för lågt och gjorde det för lätt för Inter att trycka ner oss. Med tanke på hur farliga och tunga de är i boxen och inte minst på fasta situationer hade man önskat att vi har klarat av att kliva lite högre, men nu spelar det dessbättre ingen roll idag.
3. Amorim, ny tränare för säsongen. Hur hade du velat att han spelar detta Milan för bästa resultat?
Tommi : Som i lördags. Skämt åsido, men jag tror att portugisen börjar hitta mer och mer rätt. Så länge han förstår att Pervis Estupinan inte har något i en startelva att göra. Den stora utmaningen är att hitta kontinuitet med det begränsade material han har tillhands. Den optimala startelvan är bra, men när det ska roteras blir bristerna tydliga.
Marko : Jag skulle vilja börja med att säga att Amorim är den förste tränaren efter Ancelotti som jag verkligen gillar ur alla aspekter. Hur han kommunicerar, hur han vill spela, hur hanterar spelarna och hur dynamisk han är med sina idéer.
Det som är kittlande med honom och hans sätt att spela är det verkligen inte finns någon fast uppställning utan laget anpassar sig efterhand i matchen utefter vad som krävs. En fyrbackslinje kan bli en trebackslinje för att falla ner till en fembackslinje. En ytter kan kliva in och bli en tia och en tia kan bli en striker, likväl som yttern lite senare jobbar längst ner i försvarslinjen och tian tar klivet ner på mittfältet. Jag kan uppskatta det väldigt mycket att vi har ett dynamiskt spel som tillåter oss att anpassa oss efter olika typer av motstånd. Det gör oss i långa loppet mer svårlästa också.
Det vi saknar just nu är djupet i truppen då det märks ganska tydligt hur stora skillnaderna är mellan topp 15-16 och resten. Ett så här tajt matchande kräver några fler pusselbitar som är redo att hoppa in direkt utan att det ska bli så stor skillnad spelmässigt. Jag uppskattar förtroendet som gavs till Comotto och Camarda att vara en del av A-laget. Men sett till den lilla speltid som de fått så tyder det på att de uppenbarligen inte är helt redo än.
Affe : Jag tycker att man redan ser en del av det som Amorim vill få ut av laget. Vi har en helt annan offensiv identitet än under Allegri. Det händer helt klart mer framåt och vi ser mycket mer spännande ut med boll än vad som var fallet ifjol. Fler spelare är involverade offensivt och vi är klart mer framåtlutade.
Något som jag var lite orolig för inför säsongen var att Amorim skulle hålla så hårt i sitt 3-4-2-1 som han gjorde i United och på samma sätt som då spela spelare ur position hellre än att ändra formation. Hos oss tycker jag dock att han har hittat tämligen rätt hittills. Chukwueze som höger wingback har ändå sett skapligt ut (även om Moreira är etta till höger nu), att testa Rabiot högre upp i planen har varit en succé och många spelare ser ut att trivas i sina roller. Jag gillar också att vi känns flexibla snarare än låsta i ett strikt system. Mot Inter såg det ut som att vi skiftade en del mellan en trebacks- och fyrbackslinje och vi är överlag mer varierade än under Allegri.
Allt det här vill jag se mer av och jag tror att det finns mycket mer att plocka fram när Amorim har fått jobba längre med det här projektet (och även har fått minst ett transferfönster till på sig).
4. Något spelare som du vill lyfta från matchen?
Tommi: Är jag den enda som lyfter Moreira eller? Det säger sig självt att belgaren var man of the match. Men man bör också lyfta de tre veteranerna i Rabiot, Modric och Pulisic, i den ordningen. Maken till spelare Adrien Rabiot är ändå. Det har inte jag sett innan han tog på sig rödsvart, men det säger säkert mer om mig. Dessutom begår man givetvis tjänstefel om man inte nämner Maignan som på egen hand räddade Milan där under Inters värsta press.
Marko : Det är svårt att förbise Diego Moreira så klart. En härlig karaktär på många sätt och kanske den spelare som tände till mest av den fantastiska publiken. En spelare som bryter mönster och som kan göra de där oväntade sakerna som krävs för att bryta dödlägen.
Jag skulle dock vilja ge en extra stjärna till Koni De Winter. Han tystade Thuram totalt under hela matchen. Resolut och spelade inpå skinnet hela tiden, fransmannen fick inte en lugn stund på hela matchen. Och vad ska man säga om Luka Modric? Jag kan inte komma på någon som i hans ålder presterat på så hög nivå i en så svår omgivning. Jag trodde vi skulle få en klok professor som spred sina visdomar på Milanello i första hand när vi värvade honom. Istället fick vi en självklar startspelare som fortfarande dominerar på mittfältet under sin andra säsong.
Affe : Många! Spontant dyker Rabiots namn upp tillsammans med Moreiras förstås. Den sistnämnde hade som bekant en fot med i samtliga Milanmål och den förstnämnde är så fruktansvärt bra så ofta för oss nu. Samtidigt var det många som var bra och ingen föll ur ramen. Pavlovic var stark som defensiv krigare och stod för matchens bästa brytning, hans kompanjoner i backlinjen var inte heller de svaga på något sätt och framåt såg Pulisic spelsugen ut. Vi ska inte heller glömma Diawara som gjorde en klart godkänd insats i sin största match hittills i karriären. Jag kan egentligen rabbla upp hela elvan då såväl de individuella insatserna som den kollektiva var riktigt bra.
5. Vem och varför vann Tifo matchen?
Tommi : Det är väl enkelt att säga hemmalaget, och det vore ju rätt speciellt om jag sa något annat efter det tifo-spektakel som presenterades före matchstart och den stämning som sedan pulserade ut genom tv-vågorna till hela vida världens öronlober. San Siro är så mäktig. Curva Sud är så mäktig. Italiensk läktarkultur är så mäktig. Låt oss ha det så här, så kan FFP-apostlarna borta på de brittiska öarna fortsätta hålla sina gudstjänster.
Men låt oss säga så här, jag ser inte fram emot 2032…
Marko : Att vi först och främst fick tillbaka tifona i derbyt var oerhört befriande att se. Oavsett vad som hänt i curvorna eller vad medlemmarna må ha gjort så har det varit ett brott mot alla fans att inte få uppleva dessa fantastiska kreationer.
Jag ska i ärlighetens namn säga att inget av tifona kommer gå till historien. Inters fick jag inte riktigt grepp om vad den handlade om medan Milans var en vacker skapelse över hela kortsidan. Jämfört med de många andra vackra och fyndiga kreationer som vi fått se genom åren så hamnar denna en bit efter. Men som sagt, bara att vi har tifona tillbaka är en seger i sig.
Men till kärnfrågan, vem vann denna match? Det finns ju bara ett svar på den frågan och svaret är detsamma som det varit genom alla år. Sud.
Affe : Inramningen i sig var fantastisk, som alltid när de här lagen drabbar samman. All tifoverksamhet av det slag som det visades prov på i lördags ska hyllas, men ska jag utse en vinnare går jag på det oerhört partiska spåret och säger förstås Milan. Jag gillade den lojala kärleksförklaringen till laget och den rödsvarta koreografin är alltid vacker, oavsett motiv.
Stort tack Milanvänner, glöm aldrig att ni alltid är välkomna att skriva för redaktionen. Tommi är inne på nya arenan, vill nu läsa allt om den gör ni det HÄR
FORZA MILAN
