Ja, det är en match som genom åren betytt lite extra mycket och en rivalitet som väckt lite extra mycket känslor. Vi alla minns väl Koulibalys fenomenala nick i slutminuterna i Scuedetto-racet 2018? Och alla de spelare som lämnat våra ljusblå tröjor för den svartvita genom åren. Att De Laurentiis vägrade sälja Osimhen till Juventus och att han till och med förhandlade in en vidareköpsklausul som ger Galatasaray en straffavgift till Napoli om Osimhen återvänder till Italien inom 2 år, är rotad i just denna rivalitet.
Ja, historia finns det i stormötet, men senast Juventus vann mot Napoli på Stadio Diego Armando Maradona var 2019, alltså nästan 6 år sedan. Alla andra möten på vår hemma arena sedan dess har vi vunnit, vilket för mig ändå är oerhört starka papper med tanke på Juventus maktställning som klubb i Italien. Det säger också mycket om vilken klubb Napoli vuxit sig till under de senaste åren.
Men nog om historia och mer om matchen. Sedan landslagsamlingen senast, Contes utbrott och förlusten mot Bologna har något verkligen hänt i positiv bemärkelse. Trots fler skador än innan landslagsamlingen ser vi mycket mer stabila ut genom hela banan. Vi skapar även mer framåt, trots att det fortfarande finns utvecklingspotential på den fronten. Contes nya 3-4-3 (eller 3-4-2-1) har verkligen fått effekt och man märker, framförallt på Neres, att spelarna trivs med formationen och spelidén. Neres har haft ett stort lyft de senaste veckorna och visade verkligen mot Juventus att han gjort högeryttern till sin, åtminstone när vi spelar med den här formationen. Även Lang har gjort det rätt bra trots att jag tycker att han är lite för feg och passar lite väl mycket hemåt. Han behöver fortsätta att ta för sig och utmana sin gubbe, precis som Neres.
Insatsen var enligt mig genom stabil. Juventus hotade aldrig riktigt trots att de lyckades få dit en kvittering. Och trots kvitteringen kände jag inte samma oro som jag kände allt som oftast för några veckor sedan, en oro över att "det här löser de inte". Istället kände jag att ett mål klämtade på dörren och jovisst skulle dansken Höjlund få sig en ordentlig comeback och göra en doppietta. Senaste gången han fick skriva in sig i målprotokollet var i oktober, så nog var det på tiden.
Segern innebar en serie ledning, men är något beroende av Milans drabbning mot Torino ikväll. Tappar de poäng står vi på ensamt majestät i Serie A toppen.
Härnäst väntar Benfica på bortaplan i Champions Leagues gruppspel på onsdag, en viktigt match att vinna för att hänga med och inte riskera diskvalificering.
Forza Napoli sempre!
