Jag skulle äntligen få se min första Napolimatch sedan säsongsavslutningen mot Udinese. Jag förväntande mig inget sprakande underhållningsboll direkt, så när det uteblev, blev jag inte särskilt besviken. Det jag dock hoppades på var ljusglimtar, hopp, löften och potential. på den fronten blev jag bra mycket mer besviken.
Det ska dock sägas att det fanns några, förvisso ytterst få, men ändå några ljusglimtar. Men låt oss summera matchen kort innan vi tar oss i kast med spaningar.
Första halvlek var mer intensiv och målrik än jag förutspått. Redan från start svängde och krängde matchen en del och mål hängde i luften. Det var Como som drog det längsta strået och tog ledningen efter 17 minuter. Assane Diao gjorde bort Olivera på kanten och spelade in till Martin Baturina, som felvänd tryckte in 0–1.
Napoli svarade kvarten senare. Højlund fick bollen strax utanför straffområdet, vred bort sin försvarare och placerade in 1-1. Ett riktigt fint mål och ett av kvällens ljusglimtar.
Glädjen blev dock kortvarig.
Fyra minuter senare slarvade Anguissa med en passning hemåt efter intensiv hög press från Como. Rrahmani gjorde det inte bättre och spelade rakt på Baturina, vilket ledde till att bollen hamnade något turligt hos Douvikas, som satte 1-2 från nära håll.
I andra halvlek försökte Allegri förändra matchbilden och gjorde tre byten redan efter tio minuter. Bland annat McTominay byttes ut, vilket jag inte kan minnas ha hänt förut. Istället kom De Bruyne, Alisson och Spinazzola in och Napoli började trycka på, men Como försvarade sig väl och höll Napoli på behörigt avstånd.
Napoli hade sina chanser, men kvitteringen ville aldrig riktigt komma. På övertid fick Lobotka in bollen efter ett uppoffrande förarbete från Lucca, men målet vinkades av för offside.
En tung kväll på Maradona, framför allt eftersom två ganska onödiga försvarsmissar blev den avgörande skillnaden mellan tre respektive noll poäng.
Como ska dock ha cred. Fàbregas lag spelade modigt, stod upp bra och visade varför fjärdeplatsen förra säsongen knappast var någon slump.
Men nu, ljusglimtar.
Jag har känt att jag saknat mål av Höjlund i öppet spel, där han självmant skapar sig ett läge och sedan skjuter in bollen. Allt för ofta har det varit flax-mål, tap ins, returer, fasta situationer och liknande, vilket inte gett intrycket av det här är en stor anfallare. Allegri har snackat om Höjlunds potential och idag upplevde jag att jag fick se en del av det. Fin instats och fint mål.
Lang har varit oerhört svårsåld i sommar, vilket inneburit att vi inte lyckats plocka in de anfallare som vi haft ögonen på. Idag fick han dock starta och jag tyckte mig se ljusglimtar även där. Pigg start. Kanske kan han erbjuda Alisson Santos lite hälsosam konkurrens trots allt?
Neres har varit borta sedan i vintras och idag fick han göra ett inhopp, om än en rätt slätstruken sådan, så var det en ljusglimt att få se honom på planen igen.
Till sist upplevde jag att vi skapade mer och lyckades kontrollera bollen mer än under Conte. Förvisso var det trots allt uddlöst och alldeles för dåligt, men detta var också blott andra matchen för säsongen med en ny tränare. Det kanske blir rätt bra till slut ändå, förhoppningsvis.
Innan jag rundar av behöver jag adressera försvarsspelet. Det såg inte bra ut. Punkt.
Napoli har åkt på en riktigt tuff säsongsinledning med Inter väntandes som nästa motståndare, dessutom i Milano. Tre dagar senare kommer förra årets Premier League vinnare på besök till Kampanien för en oerhört efterlängtad Champions League kväll. Låt oss ta åtminstone en pinne på dessa två matcher, det kan jag skatta som godkänt!
