Solen sken. Det verkade vara fullsatt, om man bortser från att vi inte har full kapacitet under Europamatcher. Precis det man kan förvänta sig under en Europakväll på Strandvallen.

Startelvan var också ungefär som förväntat. Inga överraskningar. Det ska helst inte heller vara några överraskningar i den här typen av matcher.

Jag noterade dock att Axel Noren inte startade. Inget jätteöverraskande egentligen. Han har inte varit samma spelare den här säsongen. Men det är ändå noterbart att en sådan kugge från förra säsongen inte riktigt fått förtroendet från start i Europamatcherna. Är det bara dålig form eller finns det någon skadobeskymmer som vi ska oroa oss för?

Sista passningen…

Matchen startade.

Jag såg inte särskilt mycket på grund av dålig internetanslutning, men av det jag kunde se började Bratislava bäst, åtminstone när det kom till bollinnehavet. Det farligaste de skapade var när Wallinder kom ut och missförstod Pettersson, vilket innebar att Iqbal fick rensa på mållinjen.

Sedan började MAIF sakta komma in i matchen. Mer boll. Mer initiativ. Mer spel på offensiv planhalva. Men som så många gånger den här säsongen saknades det lilla extra.

Det blev egentligen inga riktigt farliga avslut. Jesper Gustavsson hade något inlägg som Tom Pettersson nästan nådde.

Men återigen.

Bara nästan.

Jag tycker ändå att det såg bra ut. Vi hade kontroll. Men det spelar ingen roll när den sista lilla biten saknas. Kollektivt var vi bättre än Bratislava. Det mesta de skapade kom genom individuell kvalitet, och då var det inte särskilt mycket.

Men vi måste bli mer effektiva. Särskilt om vi ska göra något mot tuffare motstånd i Europa.

Mål på straff – efter en mycket lång väntan på VAR

Matchen fortsatte ungefär som den första halvleken hade slutat. Mjällby hade kontrollen, bollen och initiativet.

Om något var MAIF ännu mer dominanta nu.

Nu skapades också chanser.

En möjlighet som borde ha resulterat i mål kom när Jeppe Kjær blev helt fri i den 54:e minuten. Men han sköt rakt på målvakten.

Där och då kändes det som den chansen.

Men bara någon minut senare skulle det visa sig att jag hade fel.

Eller… det beror på hur man ser på det.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

I den 57:e minuten fick Kjær bollen igen. Den här gången lyckades han på något sätt få fram den till Bergström i straffområdet.

Straff.

Min första reaktion var att det inte var straff.Kanske beror det på att det just är Bergström som faller. Han som är stor och stark brukar inte direkt få med sig saker i närkamper. Han verkade själv också gå in ganska tufft i situationen som ledde fram till straffen.

Men när jag tittar närmare tycker jag nog ändå att det är straff. Kenen Bajric är inte på bollen och drar ner Bergström.

Nej, det är inte solklart.

Ja, Bergström drar också.

Och ja, jag hade antagligen tyckt annorlunda om det varit tvärtom.

Men nu blev det straff.

Eller?

Jag var rädd att VAR skulle kolla på situationen. Det var som sagt inte solklart. Men sedan tog Elliot Stroud bollen och gjorde sig redo att skjuta.

Fast…

Han fick vänta.

Jag vet ärligt talat inte varför det tog så lång tid. Var det dålig anslutning på Listerlandet eller vad är problemet? Visst, jag förstår varför situationen skulle kontrolleras. Men jag förstår inte varför det tog så lång tid. Ingen bra reklam för VAR direkt.

Nu hade det som tur var ingen större effekt.

Istället stegade Stroud fram, lugn som vanligt, och kunde mycket säkert skicka in ledningsmålet för MAIF.

Fotboll är inte alltid rättvis

Mjällby fortsatte dominera efter målet. Bollinnehavet blev bara större och större. Ett andra mål låg i luften. Något som hade varit väldigt viktigt inför returen.

Och ett andra mål kom.

Men inte för MAIF.

Från ingenstans kom en kontring. Bollen hamnade hos Suleiman Camara, som till synes enkelt kunde placera in den i Wallinders högra hörn.

Bratislavas första riktiga chans i den andra halvleken. Inte särskilt rättvist. Men det är fotboll vi spelar. Det är också en del av charmen. Just då kändes det dock inte särskilt charmigt.

Därefter förändrades matchbilden helt. Luften rann ur Mjällby. De blå fick energi. De gulsvarta fick trauman från tidigare under säsongen.

Likt matchen mot Kalmar åkte vi på ett riktigt jobbigt baklängesmål. Manasse Kunga blev helt fri i ännu en kontring. Det här målet var ännu enklare. Och plötsligt hade vi åkt på ännu en vändning.Den här gången i Champions League-kvalet.

Kul…

Nu blir det tufft

Bortamål räknas inte längre. Vi ligger under med bara ett mål. Såklart är det inte över. Champions League-drömmen lever.

Men just nu känns det inte riktigt så.

Matchen på hemmaplan kommer alltid att vara viktig, oavsett om bortamålsregeln finns eller inte. Vi borde ha tagit bättre vara på fördelen av att spela på Strandvallen. Svenska lag kan fortfarande ha svårt här och de vet vad som väntar dem.

Nu vet jag inte särskilt mycket om slovakisk läktarkultur. Det ligger tyvärr utanför min expertis. Men generellt känns det jobbigt att åka ner till Östeuropa med ett mål i baken.

Samtidigt är dubbelmötet inte avgjort förrän det är avgjort. Hoppet är det sista som lämnar en. Aksum får nog ta till alla klyschor som finns om vi ska ha en chans.

Men chansen finns.

Vad tyckte ni om matchen? Hur ser våra chanser ut i dubbelmötet? Kommentera gärna nedan.