Ibland känns det som om karma verkligen existerar inom fotboll, och i dag var en sådan dag. Efter Gabbe Gudmundssons olyckliga självmål mot Fulham på stopptid i september, var det nu Leeds tur att tillfoga motståndaren ett lika grymt öde. Det gör segern extra skön.
Inför matchen var känslan kluven. Det var två lag som enligt nutidsobservationismen tillhör de starkaste icke-mainstreamlagen i Premier League. Det gjorde mötet spännande på förhand. Men samtidigt kändes matchen inte helt avgörande i tabellmässig bemärkelse, utan snarare som en möjlighet för båda lagen att mäta sina krafter mot ett tacksamt motstånd.
För Leeds fanns dessutom frågetecken efter förlusten mot Newcastle. Visserligen vann man borta mot Derby County, men en sådan smäll som man fick mot Newcastle kunde spelarna lätt ha börja hänga läpp. Men det här laget gör verkligen inte det. Man ger aldrig upp, man fortsätter köra. Och det inger respekt.
Första halvlek var relativt jämn mellan lagen. Dock kanske med ett litet övertag till Leeds fördel. Men det var en match där båda lagen hade chanser. Fulham tryckte på betydligt mer än åtminstone jag hade förväntat mig. Man stod emot Leeds försök till aggressiv press och tvingade dem till en mer tålmodig approach. Brendan Aaronson, som igen visade en insats som säger mycket av hans utveckling under säsongen, fick en god chans. Men tyvärr gick skottet ett par meter över ribban.
I halvlek står det därmed 0–0.
I andra halvlek blev det dock andra bullar och likt hur det sätt ut under andra matcher, lägger Leeds in en extra växel. Man tar över spelet ordentligt, tar kommandot och visar att man inte tänker lägga sig ned för ett likaresultat.
Fulham står lite mer på hälarna och försöker hitta till kontringsspel, men Leeds står emot.
Leeds får ett antal bra chanser. Gabbe kommer i full fart till vänster efter en bra spelsekvens men tyvärr träffar han bollen helt fel och skottet träffar inte ens mål. Calvert-Lewin är också framme på ett inlägg från Aaronson med en touch som är millimeter från stolpe in.
Gabbe fortsätter med långa räder på vänsterkanten och blir tacklad av Harry Wilson på ett sätt som definierar begreppet ”spelförstörande”. Wilson kommer dock undan med endast ett guld kort.
Men, i 91:a minuten slår Ampadu in ett inlägg i straffområdet. Det kanske var lite tafatt men bollen hittar fram till nyinbytta Nmecha som slår in 1–0 till Leeds.
Fyyyyyyyfan vad skönt.
Återigen, hämnden är ljuv. Desto bättre blir det när West Ham också slår in 1–2 borta mot Tottenham i London. Kanske blir denna match mer betydelsefull än vad man tänkte på förhand?
Grabbarna visar återigen en tydlig attityd att man aldrig kommer ge upp. Det var en tuff match mot ett formstarkt motstånd. Men denna gång var det Leeds tur att sätta stopp på en förlustfri svit.
Aaronson, James Justin, Darlow och fler därtill, förtjänar ett extra plus i kanten idag.
Grymt jobbat Leeds!
