Mental status och motståndet
Segern mot ett oerhört destruktivt ”spelande” Halmstad BK i söndags satt långt inne, men desto mer befriande då att fotbollen faktiskt fick gå vinnande ur striden till slut. Inte alltid det sker. Att det gick vägen bör ha inympat ett stort mått av mod och självförtroende i truppen, för det kommer behövas mot ett Mjällby AIF som efter fjolårets sensationella serieseger nu går kräftgång. Egentligen är det inte så underligt. Ingen, förutom några av de troget handklappande hemmasupportrarna, trodde väl på allvar att man skulle blanda sig i toppstriden även i år – det saknas helt enkelt förutsättningar att etablera sig på den nivån – men att det skulle se riktigt så illa ut är ändå överraskande och kan inte enbart skyllas på försäljningar.
Det som hänt hittills under säsongen är dock ett minne blott inför söndagens drabbning i Blekinge. MAIF slåss för att undvika en lika pinsam som högst oviss negativ kvalplats, Hammarby för att behålla en Europaplats, ta rygg på Djurgården och – hur osannolikt det än kan låta, det krävs mer än ett mirakel – kanske sätta griller i huvudet på Sirius inför torsdagens match mot Uppsala-laget på Nya Söderstadion. När det kommer till klass råder inga tvivel om att Hammarby är det starkare fotbollslaget gällande både individuellt som kollektivt kunnande. Återstår då motivationen och där råder väl inför matchen ett likaläge. Hemmalaget kommer tveklöst att sälja sig dyrt och att man för tillfället dubblerar med spel i Europa skall inte betyda speciellt mycket.
Hur nygamle huvudtränaren Andreas Brännström väljer att formera truppen återstår att se, men han är nog betydligt klokare än att gå i övermodige föregångaren Karl Marius Aksums minst sagt naiva fälla – ett av huvudskälen till nuvarande tabellposition. En defensiv grundplan är nog att vänta, men det kommer sannolikt inte att se lika cyniskt ut som Halmstads och andra lags överlevnadsstrategi när man ställs mot oss; därtill är grundpotentialen trots allt alldeles för hög. Men tufft kommer det att bli, hårt, rejält smällande närstrider och kamp över 95 minuter, och detta måste Hammarby in i minsta beståndsdel vara redo för.
Jag vill också tro att veckan som passerat efter segern på Örjans Vall har varit välgörande för truppen – alltså trots det så tragiska, makabra, vidriga mordet på Saba Abraham i Älvsjö, som givetvis har skakat om oss alla i grunden och som jag försökte kommentera i en text tidigare i veckan. Detta innebär inte per automatik att man kommer avgå med en lika solklar seger som vårmötet – 3-0 efter hattrick av Paulos Abraham, för den som har glömt – men Henrik Rydström vet vad som gäller, han känner sin motståndare väl och har faktiskt gott om verktyg att laborera med, även om den förväntade stora stormen Boelo drar in från Atlanten med vindbyar upp till 25 meter per sekund. Ett oväder är vad det är och inget att gnälla över, och är det något jag verkligen inte vill uppleva i morgon så är det heltidsproffs i tigerrandigt som viker ner sig för den sakens skull. Däremot tål det tänka på vilka spelare som är bäst lämpade att ta sig an uppgiften från start.
Uppställning?
En rivande och slitande Amin Boudri hade naturligtvis varit guld värd i sammanhanget, men när han nu delvis av egen förskyllan är indisponibel är det upp till andra att kliva fram; personligen har jag inte heller riktigt räknat med Amin fullt ut förrän nästa säsong, även om hans frånvaro nu är olycklig. Givna är såklart närmast outtröttliga Hampus Skoglund och Markus Karlsson, och förutsatt att han är helt kurant har jag känslan av att en match som just denna passar Oscar Johansson Shellhas som hand i handske; ingen av dessa tre kan ens stava till ordet ”gnäll”, utan kommer att ge allt för seger. I mina ögon gjorde Tesfaldet Tekie, som en av få, en stabil insats senast mot Halmstad. Han har en match i kroppen och hans i bästa stunder unika egenskaper kan komma väl till pass när det gäller att skära igenom Mjällbys försvar.
När det kommer till anfallet tar jag i stort sett för givet att trojkan Victor Lind, Paulos Abraham och Montader Madjed får förnyat förtroende. Inte så att deras spetsegenskaper har skrämt slag på motståndarna den senaste tiden, eftersom vi inte har sett så mycket av dem, men detta är i ärlighetens namn inte enbart deras egen förskyllan utan har med hela de kollektiva insatserna att göra.
Mest frustrerande har varit att ”Monte” inte fått det att lossna fullt ut den här säsongen, men speciellt förvånad är jag ändå inte. Han är förvisso aktiv som få och när han väl lyckas med sina patenterade kantövningar hör han till Allsvenskans mest sevärda spelare, men det sker alldeles för sällan. Det är när han ställts mot mindre erfarna försvarare som han kunnat briljera, mot starkare kort ser han tvärtom ofta lättläst ut. Dags för islossning nu? Mer än gärna, inte minst med tanke på återstoden av hösten.
Förbättringspotential
Sedan har vi detta med spelare in i boxen och bättre leverans på fasta situationer, eller snarare frånvaron av bådadera. Statistik gällande bollinnehav och xG spelar helt enkelt mindre roll om inte något av det mest grundläggande för att faktiskt göra målen sitter där. Det får alltså inte se ut som mot Halmstad senast, eller för den delen i alldeles för många andra matcher i år. Jag förutsätter att man gnuggat på detta på Årsta, och i veckorna på valda gräsplaner i Skarpnäck och Enskede, men det är faktiskt rätt underligt att spelare med annars bergsäkra vänster- och/eller högerfötter presterat bättre.
Ett annat nyckelord är respekt, men jag tänker att om Hammarby i Superettan 2014 lyckades besegra Ljungskile i leråkern på Starke Arvid Arena – spelarna vadade bokstavligen med gyttja halvvägs upp till knäna – så nog skall vi klara av Mjällby på Strandvallen också, med eller utan storm. Den gången avgjorde vår legendariske ”ålderman” Kennedy Bacirciouglu med dryga timmen spelad, så varför inte en inbytt Nahir Besara den här gången!
Låt ljusen brinna
I skrivande stund ser jag att Hammarbys damer hylla Saba Abraham med en tyst minut, och givetvis sorgeband, i hemmaderbyt mot Djurgården på Kanalplan. Det är på sätt och vis vackert mitt i sorgen.
Alltså: Forza, in i striden, och låt oss ALDRIG glömma Saba! Tillsammans är vi Hammarby, tillsammans står vi starka!
