3Arena, eller Nya Söderstadion som många av oss supportrar väljer att kalla arenan, har förstås helt andra egenskaper, vilka inte heller skall förringas. Det går att skapa magisk stämning där också, och även om vi kanske inte kom upp i nivåerna som fanns vid matcherna mot Basel och Twente så var det en enormt taggad hemmapublik som var där igår kväll för att lyfta fram laget.
Det märktes också direkt på hemmaspelarna att de var taggade och att de kände av stundens allvar. Förlust och det där åtråvärda guldet hade återigen blivit till sand, och vi hade fått nöja oss med att slåss om andraplatsen. Nu blev det vinst, vilket betyder att det endast skiljer tre ynka poäng mellan serieledarna Sirius och oss i Hammarby på andra plats. Vi har dessutom betydligt bättre målskillnad, vilket kan komma att få en stor betydelse när det gäller vart guldet hamnar denna säsong.
Hemmaspelarna kom således ut som retade tigrar, och under de första 15–20 minuterna så hade Sirius väldigt svårt att ens ta sig över halva plan. Det skedde dock två gånger och båda gångerna sårade det hemmalaget, men på olika sätt. Vid det ena tillfället var det Isak Bjärkebo som slet sig loss och kom helt fri med Hahn, men Warner stod för en fin fotparad, en parad som kändes väldigt viktig för matchens utgång. 0–1 där och man vet aldrig vart matchen hade tagit vägen.
Vid det andra tillfället så missbedömde Ibrahima Fofana en situation och drog på sig ett tidigt gult kort. Jag kan tycka att det var hårt dömt av domaren Glenn Nyberg, speciellt då Melker Heier hade kommit undan med ett par fula kapningar ett par gånger innan detta, och då utan att få kort. Fofanas gula kom också att få värre konsekvenser senare i matchen.
Hemmalaget skapar en hel del chanser. Montader Madjed får till ett bra avslut på halvvolley, men målvakten gör en bra räddning. Abraham försöker med ett skott, men det går utanför. Vi har också ett par farliga skott utifrån. I den 21a minuten så hindrar Sirius mittback Mohamed Soumah vårt energiknippe Frank Junior Adjei (Big Frank) i eget straffområde och domaren Glenn Nyberg pekar på straffpunkten. En ganska tveksam straff visar det sig, men kanske rättvisa för alla billiga straffar som Sirius fått tidigare under säsongen.
Frank Junior Adjei (Big Frank) var högst delaktig i båda Hammarbys mål och stod för en mycket bra insats. Bild: Bildbyrån
Victor Lind kliver fram och stöter in bollen till vänster om målvakten, på ett mycket säkert sätt. Skönt att se då Lind haft det lite tyngre med målskyttet på slutet.
1–0 står sig halvleken ut och det känns som att vi har gjort en mycket bra halvlek. Jag säger till min bänkgranne att nu är det bara att gå ut i andra och blåsa på från start och få in tvåan. Det är också precis detta som hemmalaget gör och det dröjer bara sex minuter innan 2–0 är ett faktum. Återigen är det Big Frank som hittar en yta i straffområdet, och det är mycket vackert när han först håller in passen och drar in bollen, för att i nästa läge lägga passningen på foten på en löpande Hampus Skoglund. Hampus hittar, i sin tur, Paulos Abraham, som i sin tur hittar det öppna målet med en direkttouch. Det är en riktig upprullning och publiken står upp och vrålar i extas.
Nu känner jag mig säker på seger, men Sirius vägrar att lägga sig ned och dö. I stället för att fortsätta ligga lågt så börjar de pressa högt. Detta resulterar i en rad fasta situationer, situationer som det känns farligt på varje gång. De tar sig också till 2–3 kanonlägen, men Warner Hahn är omutlig denna kväll och står för den ena räddningen efter den andra. När Warner inte hinner med så är Frederik Winther där och täcker ett par skott också.
I 83:e minuten inträffar en, för Hammarby, olycklig situation. Det är en duell mellan Tekie och en Siriusspelare. Bollen går ut över sidlinjen och inkastet hamnar hos Fofana. Markus Lindberg tacklar då Fofana fult och knuffar på honom när han försöker ta sig upp. Då händer det som inte får hända, Fofana kastar sig upp och bröstar ned motståndaren. På ett sätt förstår jag honom, efter den fula tacklingen, samtidigt så måste man kunna hålla sina känslor under kontroll. Det är, hur som helst, ett solklart andra gula kort och Fofana får lämna planen. Trist, då han varit en av de bästa i hemmalaget de senaste matcherna.
Ibrahima Breeze Fofana var inte bara riktigt bra mot Sirius, han lyckades också att bli utvisad. Bild:Bildbyrån
Matchen slutar 2–0 och drömmen om guld har väckts rätt rejält. Det gäller dock inte att sväva i väg utan ta match för match. Så fort Sirius snubblar så skall vi vara där och tar över ledningen. Nu väntar närmast Malmö på bortaplan, en svår uppgift, men knappast så svår som för några år sedan. Det kommer att krävas tre poäng där också.
Jag tycker att det var en riktig lagseger som Hammarby stod för, där man klart och tydligt visar att man är ett bättre lag än Sirius, i alla fall efter att Robbie Ure lämnade uppsalaklubben. Spelare som ändå var Warner Hahn med flera viktiga räddningar, Big Frank och Tekie på mitten, som drev framåt hela tiden och hela backlinjen som höll ihop det riktigt bra.
