Matchen i korthet
Matchbilden under den första halvleken började väldigt likt Halmstadsmatchen, och egentligen som flertalet av våra drabbningar den här säsongen. Motståndarna – i det här fallet ett rejält krampaktigt och försiktigt Mjällby – valde att backa hem och parkera bussen på klassiskt manér. En taktik där man nästan får skicka ett oönskat tack till José Mourinho, för han har sannerligen gjort Bajen en otjänst genom åren. Trots att Henrik Rydström tillfört en rakare spelstil och ett solidare försvarsspel, tycks ett lågt stående, kompakt försvar fortfarande vara vår absoluta akilleshäl när det låser sig sista tredjedelen.
Men hur bärgade vi då segern?
Jo, för att bena ut varför trepoängaren hamnade hos grönvitt måste vi se till det större mönstret. Likt mötena mot Halmstad och Djurgården är Hammarby i grunden det bättre fotbollslaget. Men bra spel räcker inte alltid. Pessimisten i mig vill hävda att matchutgången till viss del berodde på Mjällbys svacka och truppstatus snarare än ren grönvit dominans. Mjällby kliver in i den här höstspurten med ett otroligt tajt matchande mellan Europa och Allsvenskan, dessutom med en något äldre trupp som kämpar för sin existens runt kvalstrecket.
När Bajen rullar boll över stora ytor tröttas ett sådant lag ut över tid, och till slut fallerar strukturen. Med det sagt måste Hammarby fortfarande göra skitjobbet på naturgräset – och det gjordes med den äran. Rydströms klassiska halvtidsuttalande om att "spara sig till andra halvlek" fick snarare den praktiska effekten: vi tröttar ut motståndaren så att de inte orkar sin andra halvlek .
Montader Madjeds stjärnglans och befriande spelglädje
Efter tre månaders måltorka och en period där det uppenbart låst sig något i sista aktionen, klev Montader Madjed fram när det behövdes som mest. I den 68:e minuten – i ett läge där spelalternativen var lätträknade – tog han saken i egna händer, vek in och skickade upp bollen i det bortre krysset med ett avslut av absolut högsta märke. Att firandet innebar ett gult tröjkort var sekunden värt; det lyste ren relief och spelglädje om honom. Madjeds individuella spets bröt dödläget och gav laget den energi som krävdes för att stänga matchen.
Även i resterande delar av matchen tycker jag att hans briljans lös igenom. Jag vet inte om det handlade om Mjällbys backar eller hans spelglädje men det såg förvånadsvärt enkelt ut för han att ta sig igenom på kanten och kunde konstant bryta linjer.
Nahir Besara i poängprotokollet
När väl nollan var spräckt släppte Hammarby aldrig greppet. I den 89:e minuten visade Nahir Besara återigen sin enorma rutins betydelse när han med fin tajming spelade fram Oscar Johansson Schellhas, som iskallt satte spiken i kistan till 2–0. Ett mönsteranfall som underströk hur kontrollen behölls ända in i kaklet utan någon onödig slutdramatik. Det känns otroligt skönt att ha Nahir med sig in i en tuff avslutning på säsongen.
Tung seger – rysare på inkommande
I och med trepoängaren krymper avståndet uppåt, och helt plötsligt befinner sig Hammarby i ett läge där man har allt att vinna och absolut ingenting att förlora. Sirius skuggas nu sex poäng upp i tabellen, och med fem omgångar kvar att spela väntar en direkt avgörande match redan på torsdag på 3 Arena. Vi kan nog förvänta oss en liknande matchbild, där Bajen får rulla boll. Skillnaden mot Sirius blir såklart, likt Djurgården, deras spets framåt och kontringsspel.
För bara några veckor sedan kändes guldstriden långt borta, men med den här typen av tålmodiga höstsegrar i ryggen har vindarna vänt. Hammarby kliver in i seriefinalen som den jagande utmanaren – en roll som vi tidigare verkligen inte klarat av att axla men oj vad jag hoppas spelarna motbevisar mig.
