Välbefolkat bortaläktare igen!

Detta är årets längsta bortaresa som kryddades lite extra av en avstängd motorväg ett par mil söder om Doncaster. Många Argylefans började köra i småtimmarna och måste ha spenderat lunchtid tillsammans med oss, på smala landsvägar med höga häckar i södra Yorkshire, slaviskt följande sina GPS:ar i snigelfart i hopp om att hitta tillbaka till motorvägen så småningom.

Det dök ändå upp drygt 1000 personer, något som har uppmärksammats på flera håll, särskilt eftersom publiksiffran totalt stannade kring 8000 och sektionerna bredvid oss stod tomma. Det var en glad och högljudd stämning matchen igenom.

Knapp ledning vid pausen

Det var en öppen och underhållande match med många chanser igen. Som jag skrev i införrapporten har Doncaster några rätt vassa anfallsspelare men försvaret ser något bräckligt ut. Det var ett intryck som bekräftades av denna match.

Gästerna hade en 1-0 ledning i halvtid, efter att Aribim Pepple bröt sig fri centralt och serverade Oliver Irow till vänster. Han sköt på ett tillslag mot bortre stolpen, målvakten Simkin kunde bara parera och Will Evans hade öppet mål för att ge Argyle ledningen.

Pepple nickade sedan in ett 2-0 mål, som dömdes bort för offside. Repriserna var inte helt tydliga men visade honom ungefär i linje. Ett marginellt beslut.

Doncaster hade dock skapat en del chanser själva och framförallt stora anfallaren Hanlan till vänster var rätt så svårhanterad.

Argyle drog ifrån sista halvtimmen

Hemmalaget började andra halvleken bäst och kvitterade från straffpunkten inom kort. Matthew Sorinola kastade sig och gjorde en bra brytning i boxen men försökte resa sig igen för att rensa den lösa bollen. Doncasterkaptenen Bailey hann först och Sorinola fällde honom. Solklar straff, som Alfie May sköt otagbart förbi målvakten Murphy Cooper.

De hade en bra period efter det och det kändes som hemmaledning hängde i luften.

Men sedan bytte Argyle in Caleb Watts, som har varit skadad hittills denna säsong, och han var enligt mig Matchens Lirare trots att han bara spelade en halvtimme. Han passar ju inte helt in i Argyles 4-4-2 men har en förmåga att hitta små fickor och riva upp hål i motståndarnas försvar.

Först hittade Watts en välavvägd passning i djupled till Bim Pepple, som tog emot bollen och petade den förbi målvakten för att återställa Argyles ledning (se bild ovan)

Sedan bytte de roller: Pepple använde sin styrka för att orsaka kaos i hemmalagets straffområde och Watts kunde plocka upp den lösa bollen och skjuta in 3-1.

Tom Cleverley bytte sedan in ännu en mittback och laget backade hem - i slutet hade Argyle 5 mittbackar på plan. På något sätt lyckades hemmalaget ändå nicka in ett tröstmål från frisparkssituation i sista övertidsminuten.

Argyles anfallspar börjar förstå varandra

Detta var Pepples klart bästa match hittills denna säsong (trots att backen knappt släppte hans tröja under hela matchen). Det märktes att han och Will Evans spelade närmare varandra och verkade ha lite mer koll på vad den andra tänkte göra. Evans är ju ny för säsongen och måste fylla hålet efter Lorent Tolaj, sannerligen ingen lätt uppgift.

Resultatet lämnar Argyle i 13:e platsen, med 7 poäng från 5 matcher. En helt ok säsongsstart från en ganska svår serie matcher.

Efterspelet - Liverpool och Manchester

Jag hade kompisen Hans med mig sista delen av resan upp till Doncaster, han fick därmed uppleva Argyle på plats för första gången under denna match och fick se en öppen match med 5 mål som han verkade nöjd med... Höstresan lämnade sedan Doncaster och satte kurs västerut mot Liverpool. Hans är Evertonsupporter och vi hade också biljetter till Everton - Manchester United på söndagen, vilket blev mitt livs blott tredje Premier League match live. Vi fick uppleva den mäktiga nya Hill Dickinson Arena vid hamnen i Liverpool, och även gränslös jubel från 50000+ supportrar när Evertons inbytte debuterande ytterback Ainsley Maitland-Niles stänkte in kvitteringen i krysset med matchens sista spark från 30+ meter.

Det gick inte att ta sig hem till Sverige samma kväll så det blev en dag i Manchester också, där vi fick besöka The National Football Museum. Rekommenderas varmt om ni har ett par lediga timmar i staden någon gång.