Harvey White hittar hem...

Han är kanske sommarens mest spännande nyförvärv - en nyckelspelare från rivalen Stevenage som knep playoffplatsen framför Argyle ifjol. Förväntningarna är stora, men han hade inte riktigt landat rätt i sin nya klubb än. Det har funnits en viss osäkerhet i hans roll som centralmittfältare känns det som - han är en naturlig offensiv spelare som hittills fått spela bredvid andra naturligt offensiva spelare i Bradley Ibrahim och i viss mån Malachi Boateng, något som Stockport utnyttjade i premiären.

Men här var han klockren och en bra kandidat till matchens lirare.

Vid ställningen 1-0 strax innan halvtid nickades en hörna bort. White, utanför straffområdet, fick till en kanonträff på volley och bollen flög in i krysset. Tyvärr någon sekund efter att domaren hade blåst av på grund av att två spelare hade nickat ihop. Vilken otur, tänkte man, han kommer aldrig slå in en liknande volley igen.

Men en bit in i andra halvleken fick han lite utrymme utanför straffområdet, drog till igen och kunde utöka till 2-0 med hjälp av en liten styrning. Precis framför hemmaklacken i Devonport End som exploderade i jubel när han gled in på knä. Det ekar fortfarande i mitt huvud - "Olé-olé, olé-olé, Harvey White-White-White!"

...med stor hjälp av nygamla Bakinson

Tyreeq Bakinson återkom till Argyle i måndags, sex år efter att han lämnade. Man kan nog lugnt säga att detta inte sågs som en lika spännande värvning. Bakinson kändes som en spelare vars karriär hade gått i stå lite för länge.

Men oj vad klockrent det kändes att ha en renodlad defensiv mittfältare bredvid White. Bakinson var överallt och städade upp många lösa bollar, hittade oftast rätt med passningarna och vann Matchens Lirare välförtjänt trots flera bra kandidater.

...och en ytter som dribblar förbi folk!

Tottenhamlånet Oliver Irow ser också ut som en spännande nyförvärv - efter solomålet på sin debut mot Coventry i tisdags. Han är en ytter som kan hänga på båda kanter och dyka upp på oväntade ställen - och som dribblade sig förbi sin bevakare fyra gånger under matchen enligt min räkning.

Han har också en förmåga att producera bra inlägg med väldigt lite utrymme. En sådan nickades bort av Bradfordförsvaret strax innan halvtid, för att slås in på volley av spanska mittbacken Julio Pleguezuelo för att ge Argyle ledningen till 1-0.

"Serieledarna" väldigt bleka i andra halvlek

Regnet uteblev för det mesta men det blåste rätt friskt, vilket gjorde alla höga bollar oberäkneliga. Argyle hade vinden i ryggen i första halvleken, och det var många bollar som slogs bort av båda lagen.

För ett lag som kom till spel med fyra segrar och noll insläppta mål hittills denna säsong var Bradford sedan väldigt bleka i andra halvleken, där de stundtals hade svårt att komma över halva plan. Argyle borde kanske ha gjort flera mål och kunde haft straff mot slutet när en våldsam satsning i straffområdet från Baldwin städade bort bollen och halva Will Evans samtidigt. För tjugo år sedan hade det varit fantastiskt försvarsspel - nu tror jag att det blåses straff oftare än inte.

Bradford slutade matchen utan ett enda skott på mål. Närmast kom de på stopptid när en hoppfull hög boll var på väg att blåsa in, men Argylemålvakten Murphy Cooper fick upp en hand och tippade den i ribban.

It's a long way to Plymouth when you're s*** - och när tåget ställs in

Jag delade tågvagn med en massa Bradfordfans på väg ner. De hade hoppat på tåget i norra England 05:00 på morgonen. Flera såg ut som om resan aldrig skulle ta slut. En mamma försökte lugna sina uttråkade tonåringar att detta var årets med marginal längsta bortaresa. Och att det inte skulle behövas nästa år eftersom Bradford såklart kommer att spela i Championship.

Sedan kom vi till stationen efteråt och upptäckte att tåget norrut var inställt på grund av bråk på ett inkommande tåg. Detta innebar att jag kom hem till pappa rätt sent - och att Bradfordfansen inte kom hem alls, det var ju sista tåget. Mycket ilska riktad mot järnvägspersonal som förstås inte kunde göra något. Och en del desperata telefonsamtal till anhöriga att köra till avlägsna ställen sent på kvällen för att hämta upp dem.

Det är tufft att vara fotbollssupporter ibland. Jag kände med dem, men inte alltför mycket. Det var ju en toppendag för alla Argylefans som sagt!