Stjärnorna är tillbaka. Två unga talanger får chansen. Samtidigt lämnas spelare som producerar mål i Allsvenskan, är ordinarie i Bundesliga och spelar regelbundet för Benfica utanför landslaget.
Vi har granskat samtliga 25 uttagningar – och ställer frågan som Graham Potter måste kunna besvara.
Har han valt de bästa fotbollsspelarna, eller de spelare som bäst passar hans system?
Sverige står inför sin första verkliga test efter VM
Tio poäng på fyra matcher. Tre segrar, en oavgjord och gruppledning i Nations League.
Efter en period av osäkerhet kring det svenska herrlandslaget har Graham Potter börjat skapa något som liknar en identitet.
Sverige har besegrat Rumänien två gånger, vunnit mot Polen med 3–1 och spelat 1–1 borta mot Bosnien-Hercegovina. Nu återstår två matcher.
Den 14 november kommer Bosnien till Stockholm. Tre dagar senare väntar Polen i Wrocław.
En seger mot Bosnien räcker för att säkra gruppsegern och avancemanget till Nations Leagues A-division.
Det gör den här trupputtagningen extra intressant.
Potter har inte valt en trupp för att experimentera fritt. Han har valt spelare som ska avsluta ett arbete. Men samtidigt finns flera tecken på att han redan börjat bygga mot nästa stora mästerskap.
Det märks framför allt på två namn: Genesis Antwi och Alieu Njie.
Och kanske ännu tydligare på namnen som inte kom med.
Potters viktigaste uttagningsprinciper
För att förstå truppen måste man först förstå förbundskaptenens prioriteringar.
Sverige har hittat ett fungerande grundspel. Potter vill inte riva upp strukturen inför två avgörande matcher.
Spelare som klarar flera positioner har ett stort värde. En ytterback som också kan spela wingback eller en offensiv mittfältare som kan användas som andra anfallare ger Potter fler möjligheter.
Sverige vill kunna pressa, ställa om och försvara med hög intensitet. Därför räcker inte alltid imponerande målstatistik.
Uttagningarna av Antwi och Njie visar att Potter inte bara tänker på november. Han vill successivt bredda landslagets spelarbas.
Problemet är att dessa principer ibland krockar.
Vad väger tyngst? En spelare som startar varje vecka i en bra europeisk liga, eller en spelare som känner landslagets system men får begränsad speltid i sin klubb?
Det är just där den här granskningen börjar.
MÅLVAKTERNA
Viktor Johansson, Stoke City
Bedömning: Självklar uttagning. Min förstemålvakt.
Johansson är kanske den spelare som tydligast stärkte sin landslagsposition under den föregående samlingen.
När Jacob Widell Zetterström var skadad fick Stoke-målvakten förtroendet i samtliga fyra Nations League-matcher.
Resultatet blev tio poäng och en avslutande hållen nolla mot Rumänien.
Hans främsta styrkor är reaktionsförmågan, hans mod i närkamper och förmågan att snabbt komma ner till låga avslut.
Han har inte samma naturliga internationella status som vissa svenska målvakter haft tidigare, men han har gjort det viktigaste och har verkligen levererat när möjligheten kom.
Domen: Johansson har förtjänat att behålla förstaplatsen. Att flytta på honom nu skulle vara ett märkligt budskap.
Noel Törnqvist, AC Monza
Bedömning: Helt rätt att ta ut. En möjlig framtida etta?
Törnqvist är ett av Sveriges mest intressanta målvaktsnamn.
Hans utveckling i Mjällby, där han var en viktig del av det historiska SM-guldet 2025, tog honom vidare till Italien.
Efter tiden i Como och låneflytten till Monza får han nu värdefull erfarenhet i Serie A.
Törnqvist är reaktionssnabb och har en fysisk profil som passar modern målvaktsfotboll. Samtidigt behöver hans beslutsfattande och spel med fötterna fortsätta utvecklas på högsta nivå.
Det finns ingen anledning att stressa fram honom som svensk förstemålvakt.
Men han måste få vara med i diskussionen.
Domen: Potter gör rätt som investerar landslagstid i Törnqvist.
Jacob Widell Zetterström, Derby County
Bedömning: Rätt uttagen – men den fysiska statusen är avgörande.
Widell Zetterström tog över förstaplatsen under sommarens VM och såg ett tag ut att bli Sveriges långsiktiga nummer ett.
Sedan kom ett nytt skadebakslag.
Att han nu återvänder efter knäproblemen är positivt. Det betyder däremot inte automatiskt att han ska starta.
Hans stora tillgångar är räckvidden, längden och förmågan att hantera inlägg och större ytor omkring målområdet.
Men efter en skadeperiod är matchrytm och timing särskilt viktiga för en målvakt.
Domen: Självklar i truppen om han är fullt spelklar. Johansson bör ändå stå mot Bosnien.
Målvaktsanalys?
Potter har hittat en välbalanserad trio. Här finns egentligen ingen anledning till kritik.
FÖRSVARARNA
Genesis Antwi, Strasbourg
Bedömning: En av truppens mest spännande uttagningar.
19-årige Antwi har tagit stora steg under hösten.
Han tillhör Chelsea men spelar för Strasbourg och har redan etablerat sig som ett seriöst alternativ i Ligue 1. Matchstatistiken visar också att han har använts på båda ytterbackspositionerna.
Det är särskilt intressant för Potter.
Antwi kombinerar snabbhet, explosivitet och en förmåga att försvara stora ytor. Han kan möta en ytter som försöker utmana honom i fart utan att behöva falla alltför djupt.
Det är egenskaper Sverige behöver.
Samtidigt finns naturliga utvecklingsområden. Han behöver bli jämnare i sina positionsval och mer konsekvent i kvaliteten på de offensiva besluten.
Potter har bekräftat att Emil Holms skada öppnade möjligheten att ta in Antwi.
Domen: Fullt motiverad debutant. Inte färdig landslagsstartspelare, men potentiellt en viktig spelare under kommande år.
Felix Beijmo, FC Köpenhamn
Bedömning: Förtjänar sin plats mer än många tror.
Det är lätt att underskatta Beijmo eftersom han inte är ett av landslagets mest omskrivna namn.
Men hans höst i Köpenhamn talar för honom.
Han gjort 23 tävlingsframträdanden under säsongen och hunnit dessutom med två mål som resultat.
Det är en betydande matchbelastning på en bra skandinavisk nivå.
Beijmo har en tydlig högerbacksprofil och kan bidra med framför allt löpstyrka, positionsdisciplin och erfarenhet.
Han gjorde dessutom A-landslagsdebut från start mot Rumänien i oktober.
Potter vet därmed mer om hur han fungerar i gruppen och i spelet.
Domen: En logisk uttagning. Jag skulle i nuläget ha honom före Antwi om Sverige behöver en försiktigare och mer erfaren högerback.
Hjalmar Ekdal, Burnley
Bedömning: Motiverad, men han måste hålla sig frisk.
Ekdal erbjuder egenskaper som Sverige inte har i överflöd.
Han är en fysisk mittback, stark i dueller och användbar när motståndaren söker längre bollar mot anfallarna.
Under säsongen har han fått regelbunden speltid i Burnley, även om skadehistoriken gör att det finns skäl att vara uppmärksam på belastningen.
I en fyrbackslinje är det viktigt att han inte lämnas alltför ensam med stora ytor bakom sig. Hans bästa egenskaper syns när han kan gå aggressivt in i dueller med bra understöd.
Domen: En rimlig mittbacksreserv. Inte given i startelvan.
Gabriel Gudmundsson, Leeds United
Bedömning: En av Sveriges viktigaste försvarare.
Gudmundsson ger Sverige en modern vänsterback som kan hantera både offensivt ansvar och tuffa defensiva matchbilder.
Hans tempo, löpkapacitet och vana från engelsk fotboll gör honom svår att ersätta.
I Potters landslag behöver ytterbackarna ibland stå för bredden när en yttermittfältare söker sig inåt.
Det passar Gudmundsson.
Han kan följa med i offensiven utan att helt tappa försvarsbalansen, även om inläggskvaliteten och det sista offensiva beslutet kan bli bättre.
Domen: Solklar uttagning. Min förstaval på vänsterbacken.
Gustaf Lagerbielke, Braga
Bedömning: Rätt uttagen, men inte oersättlig.
Lagerbielke har blivit en återkommande del av landslaget och erbjuder en bra kombination av längd, huvudspel och passningsförmåga.
Det som gör honom intressant är att han inte enbart är en försvarare som vill rensa undan bollen.
Han försöker också hitta konstruktiva lösningar ur den första uppspelsfasen.
Det passar Potter, som vill att Sverige ska kunna spela sig ur press och inte vara beroende av långa uppspel.
Svagheten är att Lagerbielke kan få problem när han tvingas vända och försvara stora ytor mot explosiva anfallare.
Domen: Förtjänar platsen. En möjlig startspelare bredvid Lindelöf, men konkurrensen är öppen.
Victor Nilsson Lindelöf, Aston Villa
Bedömning: Försvarets självklara ledare.
Lindelöf är inte längre en lovande spelare. Han är landslagets etablerade försvarschef.
Hans rutin, positionsspel och förmåga att organisera lagkamraterna är avgörande.
Det positiva är att han dessutom spelar kontinuerligt på hög nivå i Aston Villa. Det finns alltså både ett sportsligt och ett ledarskapsmässigt argument för hans plats.
Han är inte den snabbaste mittbacken i truppen. Därför behöver Potter tänka på vem som spelar bredvid honom och hur högt försvarslinjen står.
Men hans betydelse sträcker sig långt utanför den egna prestationen.
Domen: Absolut given. En av de första spelarna jag skriver upp i startelvan.
Eric Smith, St. Pauli
Bedömning: Taktiskt användbar, men konkurrenssituationen gör honom möjlig att ifrågasätta.
Smith är en intressant fotbollsspelare eftersom hans främsta egenskap kanske inte är det traditionella mittbacksspelet.
Han är van vid att delta i uppspelsfasen och kan hantera bollen under press.
Det gör honom särskilt användbar för en tränare som Potter.
När Carl Starfelt blev skadad mot Bosnien i oktober fick Smith komma in. Därefter startade han mot Rumänien.
Han har alltså redan visat att han kan fungera i det svenska systemet.
Men hans klubb spelar i tyska andradivisionen, vilket innebär att han inte automatiskt ska prioriteras framför spelare på en högre nivå.
Domen: Förståelig uttagning genom sin erfarenhet av landslagets spelsätt. Inte helt oomtvistad.
Elliot Stroud, Hull City
Bedömning: En taktiskt intressant spelare som förtjänat chansen.
Strouds utveckling har varit imponerande.
Från framgångarna i Mjällby har han tagit steget till Hull City och Premier League, där han under hösten fått flera starter.
Han är vänsterfotad och ger Potter alternativ både på kanten och i mer centrala eller tillbakadragna roller.
Hans arbetskapacitet, speluppfattning och förmåga att komma till rätt ytor är viktiga egenskaper.
Samtidigt är det här ett namn som kräver en tydlig roll i landslaget. Stroud ska inte enbart vara med för att han tagit steget till en större liga.
Domen: Ja, uttagningen går att försvara. Men han måste konkurrera med flera skickliga vänsterfotade spelare.
Daniel Svensson, Borussia Dortmund
Bedömning: En av de mest självklara spelarna i hela truppen.
Svensson är ett exempel på hur snabbt den svenska spelarhierarkin kan förändras.
Han spelar regelbundet i Borussia Dortmund och hade startat lagets åtta första Bundesligamatcher den här säsongen.
Det är ett starkt kvalitetsbevis.
Svenssons största styrka är hans kombination av teknik, arbetskapacitet och taktisk förståelse.
Han kan spela vänsterback men är också tillräckligt mångsidig för att användas på andra positioner, vilket Sverige redan gjort.
Han är trygg med bollen och kan hitta passningar in centralt på ett sätt som skapar nya anfallsvinklar.
Domen: Självklar. Potter bör överväga hur han får in både Svensson och Gudmundsson i startelvan.
Försvarsanalys?
Den här lagdelen är till stor del rimligt sammansatt. Men det finns en utelämning som skaver ordentligt – Samuel Dahl. Den återkommer vi till.
MITTFÄLTARNA OCH ANFALLARNA
Yasin Ayari, Brighton
Bedömning: Given. En spelare att bygga mittfältet omkring.
Ayari har tagit ett avgörande kliv.
I Brighton har han fått stort ansvar och under höstens inledning noterats för tre Premier League-mål.
I landslaget har han också visat att han kan avgöra stora matcher.
Hans mål mot Polen i september var ett av Sveriges viktigaste under Nations League.
Ayari erbjuder något som svenska centrala mittfältare tidigare inte alltid haft: förmågan att kombinera hårt arbete med kvalitet i offensiva ytor.
Han kan spela framåt, följa med i anfallen och hota med avslut.
Domen: En nyckelspelare. Ska starta när han är frisk.
Alexander Bernhardsson, Wolfsburg
Bedömning: Väldigt välförtjänt uttagning.
Bernhardsson är kanske inte den mest tekniskt spektakulära spelaren i laget.
Men han producerar.
Den här säsongen har han gjort fyra mål och tre assist i 2. Bundesliga, samtidigt som han levererat ytterligare en assist i den tyska cupen.
För Potter erbjuder Bernhardsson något mycket värdefullt: disciplin utan boll och ett direkt hot när Sverige vinner tillbaka den.
Han löper aggressivt, tar djupa löpningar och är beredd att göra det defensiva jobbet.
Mot tufft motstånd är den spelartypen ofta viktigare än vad publikens uppmärksamhet antyder.
Domen: Tydligt förtjänad plats, även om konkurrensen på kanterna är hård.
Anthony Elanga, Newcastle
Bedömning: Självklar om han är fysiskt redo.
Elanga är tillbaka efter sin skadeperiod.
Han har spelat relativt begränsat under hösten men hunnit göra två mål i Premier League.
Hans främsta vapen är fortfarande farten.
Det finns få svenska spelare som kan hota bakom en försvarslinje på samma sätt.
Samtidigt är han inte en komplett offensiv spelare ännu. Han kan utveckla sin variation när han möter ett lågt försvar och inte har några större ytor att springa i.
Men ett landslag behöver spelare som får motståndarnas backlinje att tveka.
Domen: Rätt uttagen. Startplatsen bör däremot inte vara automatisk efter skadeuppehållet.
Viktor Gyökeres, Arsenal
Bedömning: Självklar landslagsspelare – trots ett verkligt frågetecken kring klubbformen.
Här måste man kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Gyökeres har inte haft en särskilt produktiv Premier League-höst. I den tillgängliga säsongsstatistiken står han på noll ligamål och endast 154 spelade minuter.
Det är inte ett facit som automatiskt motiverar en startplats.
Men landslaget är en annan miljö.
Gyökeres har gjort viktiga mål mot både Polen och Bosnien i Nations League. Hans kraft, djupledshot och förmåga att avsluta under press är svåra att ersätta.
Han är dessutom en spelare som kan skapa målchanser nästan på egen hand.
En skicklig förbundskapten måste kunna skilja på dålig klubbform och begränsad kvalitet.
Domen: Absolut rätt uttagen. Frågan är inte om Gyökeres ska vara med – utan hur Potter bäst använder honom tillsammans med Isak.
Alexander Isak, Liverpool
Bedömning: Självklar när han är frisk.
Isak är förmodligen Sveriges mest kompletta anfallare.
Han kan både avsluta, kombinera i små ytor, ta emot bollen felvänd och skapa egna målchanser.
Under höstens inledning visade han fin målform i Liverpool och gjorde även mål mot Rumänien i september.
Problemet har återigen varit skador och belastning.
Han tvingades lämna den föregående landslagssamlingen på grund av ett lårproblem.
Därför måste Potter vara försiktig med hur han fördelar minuterna.
Isak är alldeles för viktig för att riskeras i onödan.
Domen: Given. Om han är fullt matchredo ska han starta.
Jesper Karlström, Udinese
Bedömning: En av truppens mest underskattade spelare.
Karlström gör sådant som sällan hamnar i höjdpunktsklippen.
Han bryter passningsvägar, balanserar mittfältet och ger offensivare lagkamrater utrymme att attackera.
Under hösten har han startat samtliga tio Serie A-matcher. Bara det är ett mycket starkt argument.
När Sverige har så många offensivt skickliga spelare måste någon ta ansvar för ytorna som lämnas bakom dem. Karlström kan vara den spelaren.
Domen: Förtjänar sin plats utan tvekan. En stark kandidat till startelvan.
Dejan Kulusevski, Tottenham
Bedömning: Sportsligt given – men återkomsten måste hanteras med fingertoppskänsla.
Det här är truppens största nyhet.
Efter mer än 17 månaders frånvaro på grund av en svår knäskada är Kulusevski tillbaka.
Det är en enorm tillgång för svensk fotboll.
Kulusevski har en förmåga att kontrollera spelets rytm som få andra svenska spelare besitter.
Han är skicklig på att skydda bollen, bära den framåt och hitta avgörande passningar från höger eller centralt.
Men han har bara gjort några kortare inhopp efter comebacken.
Det gör mig tveksam till att kasta in honom från start i en avgörande landskamp.
Domen: Självklar i truppen, men jag hade använt honom som ett offensivt vapen från bänken i den första matchen.
Hugo Larsson, Fulham
Bedömning: En av truppens mest diskuterbara uttagningar.
Larsson har en stor framtid och besitter kvaliteter Sverige verkligen behöver.
Han har löpstyrka, god positionsförståelse och förmågan att transportera bollen genom mittfältet.
Men just nu finns en viktig invändning.
Under den aktuella Premier League-säsongen har han bara fått omkring 106 minuter i Fulham, fördelade på sex framträdanden.
Det är väldigt lite speltid.
Och när flera andra svenska mittfältare spelar regelbundet på hög nivå måste frågan ställas:
Ska Larsson vara uttagen på grund av sin potential och tidigare prestationer, eller bör någon med bättre matchform få platsen?
Jag förstår varför Potter vill behålla honom.
Men han är inte en självklar uttagning utifrån höstens klubbprestationer.
Domen: Godkänd med tvekan. Det här är en av platserna där jag hade övervägt ett annat namn.
Sebastian Nanasi, Strasbourg
Bedömning: Rätt uttagen.
Nanasi har inte alltid fått det stora genombrott i landslaget som hans offensiva talang antyder är möjligt.
Men han fortsätter att visa kvalitet.
I Strasbourg har han noterats för tre ligassist under hösten.
Han är kreativ, rörlig och skicklig mellan motståndarnas mittfält och försvar.
Mot Polen visade han också värdet av snabba beslut när han slog hörnan som föregick Ayaris mål.
Det säger något om hans spelintelligens.
Han behöver däremot bli mer avgörande även när spelet är låst och tempot sjunker.
Domen: Välförtjänt plats. Kan starta på vänsterkanten eller användas centralt.
Alieu Njie, Fiorentina
Bedömning: En mycket intressant och välgrundad debututtagning.
Det här är inte bara en chansning på en lovande ung spelare.
Njie har faktiskt presterat i en av Europas fem stora ligor.
Efter flytten till Fiorentina har 21-åringen noterats för två mål och två assist i Serie A.
Det är starkt, särskilt med tanke på att han fortfarande etablerar sig på den nivån.
Njie är rörlig, direkt i sitt anfallsspel och kan vara användbar både centralt och från en kant.
Det som lockar är hans förmåga att bryta mönster.
Sverige har flera skickliga kombinationsspelare. Njie kan bidra med ett mer oförutsägbart individuellt anfallsspel.
Domen: Rätt uttagen. En spelare med förutsättningar att bli mer än en tillfällig landslagsgäst.
Benjamin Nygren, Celtic
Bedömning: En av truppens mest självklara offensiva spelare.
Nygren fortsätter att producera.
Under höstens ligaspel i Skottland hade han gjort sex mål och fyra assist vid den aktuella genomgången.
Lägg därtill målet mot Polen i september.
Han har visat att han kan avgöra matcher utan att dominera bollinnehavet.
Det är en mycket viktig kvalitet.
Nygren är bra på att hitta ytor nära straffområdet, kombinera med andra offensiva spelare och komma till avslut.
Han är inte lika explosiv som Elanga eller lika fysiskt dominant som Gyökeres.
Men han har tajming och en dokumenterad förmåga att skapa mål.
Domen: Solklar uttagning. Bör vara med i diskussionen om en startplats.
Patrik Wålemark, Lech Poznań
Bedömning: En av de allra mest välförtjänta uttagningarna.
Om man ska belöna aktuell prestation måste Wålemark vara med.
I polska Ekstraklasa hade han producerat sex mål och tre assist på tolv matcher.
Det är starka siffror.
Men det som gör uttagningen ännu tydligare är hans prestation mot Polen i september.
Wålemark startade och skapade stora problem för den polska defensiven.
Hans framspelning till Gyökeres 3–1-mål var ett exempel på precis det Sverige behöver: en kantspelare som vågar utmana, skapa övertag och leverera i sista tredjedelen.
Han kan spela brett och slå inlägg, men också skära in och avsluta själv.
Domen: Utan tvekan förtjänad. Jag hade starkt övervägt att starta honom mot Bosnien.
Besfort Zeneli, Union Saint-Gilloise
Bedömning: En av Potters mest användbara offensiva spelare.
Zeneli är tekniskt begåvad men också taktiskt intressant.
Han kan starta på kanten och flyta in centralt, vilket öppnar ytor för ytterbackarnas löpningar.
Det har Potter redan använt i landslaget.
I Belgien har Zeneli också visat att han kan omsätta kreativiteten i poäng. Under höstens första del registrerades två mål och fyra assist.
Han är dessutom skicklig på att behålla bollen under press.
Det är särskilt värdefullt mot ett lag som Bosnien, där Sverige periodvis kan behöva kontrollera matchtempot.
Domen: Förtjänad uttagning. Bör få en betydande roll under samlingen.
DE BORTGLÖMDA – HÄR BORDE POTTER FÅ FLER FRÅGOR
Nu kommer den svåra delen.
Vilka spelare saknas egentligen?
Här är det viktigt att skilja mellan tre saker: spelare som inte är uttagna trots stark form, spelare som inte riktigt gjort tillräckligt och spelare som helt enkelt inte var tillgängliga.
För de förstnämnda finns flera intressanta namn.
1. Samuel Dahl, Benfica – truppens största frågetecken
Det här är den petning jag har svårast att förstå.
Dahl spelar regelbundet i Benfica, en klubb med höga krav på sina försvarsspelare.
I det aktuella statistikutdraget har han deltagit i tio ligamatcher och spelat 883 minuter i Primeira Liga.
Han har också gjort mål under hösten.
Det handlar alltså inte om en spelare som sitter på bänken och lever på sitt klubbnamn.
Dahl spelar.
Han får erfarenhet av ett passningsorienterat lag som ofta förväntas dominera bollinnehavet.
Det är relevant för Sverige.
Hans kombination av teknik, rörlighet och offensiv kvalitet gör honom till ett starkt alternativ som vänsterback eller vänster wingback.
Varför kan Potter ha valt bort honom?
Den rimligaste taktiska förklaringen är konkurrensen.
Gabriel Gudmundsson är redan etablerad till vänster och Daniel Svensson kan också spela där.
Stroud kan dessutom ge vänsterfotade alternativ högre upp.
Men är det verkligen tillräckligt för att lämna en ordinarie Benficaspelare hemma?
Jag tycker inte det.
Det finns ingen skadeförklaring till Dahls frånvaro i den granskade presentationen av novembertruppen.
Dahl är mitt tydligaste exempel på en spelare som borde ha haft en plats i 25-mannatruppen.
2. Paulos Abraham, Hammarby – 15 mål räcker tydligen inte
Här blir jämförelsen nästan provocerande.
Abraham har gjort 15 mål på 27 allsvenska matcher under 2026.
Femton mål.
Det är ett produktionsfacit som förtjänar uppmärksamhet.
Han har utvecklats till en mer effektiv avslutare samtidigt som han fortsätter att bidra med löpningar och kreativitet.
Abraham blev också inkallad till den förra landslagssamlingen som ersättare för Taha Ali.
Potter har alltså redan haft honom i miljön.
Varför får han då inte fortsätta?
Den troliga förklaringen är konkurrensen i anfallet.
Isak och Gyökeres är naturliga förstaval. Nygren kan spela centralt. Njie erbjuder ett yngre, rörligt alternativ.
Det är lätt att förstå att truppen blir svår att ta sig in i.
Men det är också svårt att säga att Abraham inte gjort vad som krävs i sin klubb.
Allsvenskan håller inte samma nivå som Premier League eller Serie A, men femton mål är fortfarande femton mål.
Jag hade åtminstone velat se Abraham få en tydligare möjlighet att konkurrera om en plats.
3. Julius Lindberg, BK Häcken – NIO MÅL, NIO ASSIST. VAD MER KRÄVS?
Här finns ett namn som nästan helt hamnat i skuggan av de större landslagsprofilerna.
Julius Lindberg.
27-åringen har vuxit fram till en nyckelspelare i BK Häcken och står enligt klubbens egen statistik noterad för nio mål och nio assist på 25 allsvenska matcher den här säsongen.
Det innebär 18 direkta målbidrag.
För en spelare som dessutom inte är renodlad anfallare är det en imponerande produktion.
Men det mest intressanta med Lindberg är kanske inte statistiken.
Det är hans mångsidighet.
Lindberg är i grund en offensiv mittfältare, men har också spelat på kanten och som högerback under perioder när Häcken behövt täcka upp defensivt.
Han har alltså fått lära sig att hantera olika typer av matchsituationer.
I en offensiv roll kan han hota med avslut, löpningar och framspelningar. Längre ner på planen har han utvecklat sin arbetskapacitet och förståelse för defensivt positionsspel.
Det är egenskaper som rimligen borde vara intressanta för Graham Potter.
Och det finns ytterligare en detalj som gör situationen ännu mer anmärkningsvärd.
Lindberg har redan varit med i landslagets bruttotrupp.
I slutet av oktober berättade han för Göteborgs-Posten, enligt Fotbollskanalens rapportering, att han funnits med i diskussionen inför både sommarens VM, den föregående Nations League-samlingen och nu novembermatcherna.
Det betyder att landslagsledningen känner till honom och följer hans prestationer.
Ändå får han inte plats.
Varför kan Potter ha valt bort honom?
Det finns flera möjliga förklaringar.
Den första är nivån på klubbfotbollen. Landslaget har offensiva spelare från Premier League, Serie A och andra europeiska ligor, där motståndet generellt är starkare än i Allsvenskan.
Den andra är att Lindberg trots sin mångsidighet ännu inte har bevisat sig i A-landslaget. Potter kan föredra spelare han redan arbetat med inför två avgörande matcher.
Den tredje är att konkurrensen på de offensiva positionerna är mycket hård.
Men argumenten går också att vända.
Om Potter uppskattar mångsidighet är Lindberg just en sådan spelare.
Om han uppskattar produktivitet har Lindberg levererat.
Om han uppskattar hårt arbete och taktisk anpassningsförmåga finns även dessa egenskaper i spelarens profil.
Därför går det inte att avfärda honom enbart med hänvisning till att han spelar i Allsvenskan.
Det är inte säkert att Lindberg skulle höja Sveriges startelva.
Men en plats i en 25-mannatrupp handlar också om vilka spelare som kan erbjuda nya lösningar.
Lindberg har gjort tillräckligt för att förtjäna en seriös chans att konkurrera om landslagsplatserna. Hans frånvaro är inte ett självklart misstag från Potter, men den är absolut värd att ifrågasätta.
4. Hampus Skoglund, Hammarby – från landslagsdebut till petning
Skoglund fick chansen under den föregående samlingen och gjorde debut från start mot Bosnien.
Potter betonade då hans matchvana och förmåga att hålla högt tempo.
Nu är han utanför truppen.
Varför?
Därför att högerbackskonkurrensen förändrats.
Emil Holm är skadad, men Beijmo har redan fått landslagserfarenhet och Antwi erbjuder en annan utvecklingspotential.
Potter har troligen valt att kombinera erfarenhet och framtid på högerbacken.
Skoglund hamnar då i kläm.
Jag kan acceptera beslutet, även om det är tufft för en spelare som nyligen fått förtroende. Hårt, men förståeligt.
5. Williot Swedberg, Celta Vigo – en petning som är lättare att förstå
Swedberg har hög teknisk potential och erfarenhet av La Liga.
Men höstens statistik är inte tillräckligt övertygande.
I det aktuella ligautdraget står han på 436 spelade minuter utan mål eller assist.
Han har alltså inte samma aktuella produktionsargument som Wålemark, Nygren eller flera av de andra offensiva spelarna.
Det betyder inte att han är en sämre fotbollsspelare på längre sikt.
Men landslagsplatser måste också förtjänas här och nu.
Jag tycker att Potter gör rätt som prioriterar andra namn för den här samlingen.
Övriga kandidater?
John Mellberg, Salzburg: Intressant mittback med stor potential. Har redan varit med kring landslaget. Men konkurrensen är omfattande och han behöver fortsätta bygga seniorerfarenhet.
Victor Eriksson, Hammarby: En försvarare Potter känner till och kallade in under föregående samling. Han är ett trovärdigt alternativ vid återbud, men inte ett självklart förstaval.
Ken Sema, Pafos: Kan ge rutin, vänsterfot och erfarenhet i flera roller. Men Potters prioritering av yngre alternativ är förståelig.
Melker Ellborg, Sunderland: En del av den framtida målvaktskonkurrensen, men det finns tre starka kandidater före honom i den här uttagningen.
Gustaf Nilsson, Hertha Berlin: En fysisk anfallare som kan ge Sverige ett annorlunda alternativ i straffområdet. Efter tidigare skadeproblem och med konkurrensen från Isak, Gyökeres och Nygren är det dock svårt att kräva hans plats.
SPELARNA SOM INTE ÄR PETTADE – UTAN SKADADE
Enligt uppgifterna från truppresentationen var följande namn inte tillgängliga på grund av skador:
- Carl Starfelt
- Isak Hien
- Emil Holm
- Lucas Bergvall
- Roony Bardghji
- Mattias Svanberg
- Taha Ali
- Hugo Bohlin
Det påverkar bedömningen av hela truppen.
Starfelt och Hien hade gjort mittbackskonkurrensen betydligt hårdare.
Holm är en naturlig konkurrent på högerbacken.
Bergvall erbjuder en mittfältsdimension som få av de uttagna spelarna kan ersätta fullt ut.
Och Bardghji är ytterligare ett offensivt alternativ med kreativitet och individuell skicklighet.
Särskilt Bergvalls och Hiens frånvaro är kännbara.
Den här truppen ska alltså inte misstas för Sveriges starkaste möjliga 25-mannagrupp vid full hälsa.
DEN TAKTISKA FRÅGAN – HUR FÅR POTTER UT MEST AV ALLA STJÄRNOR?
Här kommer vi till den kanske mest intressanta delen av hela uttagningen.
Sverige har två forwards av internationell toppklass i Isak och Gyökeres.
Samtidigt har man Kulusevski, Nygren, Elanga, Nanasi, Zeneli, Wålemark och Njie.
Det är en ovanligt stor mängd offensiv talang.
Men bara elva spelare kan starta.
Potter har tidigare spelat med en tydlig fyrbackslinje, två centrala mittfältare, breda yttrar och två offensiva spelare längst fram.
Det har fungerat i Nations League.
Min bedömning är därför att han ska bygga vidare på den modellen i stället för att ändra för mycket inför avgörandet.
Min startelva mot Bosnien-Hercegovina – 4–4–2
Målvakt: Viktor Johansson
Backlinje: Felix Beijmo – Victor Nilsson Lindelöf – Gustaf Lagerbielke – Gabriel Gudmundsson
Mittfält: Patrik Wålemark – Jesper Karlström – Yasin Ayari – Sebastian Nanasi
Anfall: Alexander Isak – Viktor Gyökeres
Det är en elva med både tydliga anfallsalternativ och balans.
Wålemark belönas för sin starka klubbform och sina prestationer mot Polen.
Karlström håller ihop mittfältet medan Ayari får större frihet att gå framåt.
Nanasi kan flyta in centralt och ge Gudmundsson plats att komma på överlapp.
Längst fram får Isak och Gyökeres arbeta tillsammans.
Det är viktigt att de inte bara står bredvid varandra. Isak bör kunna droppa ner och delta i uppbyggnaden medan Gyökeres hotar bakom försvaret.
Och på bänken?
Där finns Kulusevski, Elanga, Nygren och Zeneli.
Det är en uppsättning offensiva alternativ som kan förändra en match.
Skynda inte in Kulusevski i startelvan. Utnyttja hans kvalitet när motståndarna blivit tröttare och han kan få större utrymme att påverka spelet.
SLUTDOMEN – HAR GRAHAM POTTER VALT RÄTT?
Till stor del, ja.
Potter har valt en trupp som bygger på kontinuitet, fungerande relationer och spelare som passar hans grundläggande idéer.
Han har dessutom gjort två intressanta framtidsinvesteringar genom Genesis Antwi och Alieu Njie.
Men några beslut är svårare att försvara.
Den största utelämningen är Samuel Dahl. Det är svårt att hitta ett tillräckligt starkt sportsligt argument för att en vänsterback med regelbunden speltid i Benfica inte ska rymmas bland 25 spelare.
Den mest underskattade kandidaten är Paulos Abraham. Femton allsvenska mål borde åtminstone göra konkurrensen om en offensiv reservplats mycket hårdare.
Julius Lindberg är ett av de mest intressanta namnen utanför truppen. Nio mål, nio assist och en förmåga att spela på flera positioner är ett starkt facit.
Det som gör Lindbergs situation extra intressant är att han redan funnits med i Potters bruttotrupp.
Landslagsledningen vet alltså vad han presterar.
Ändå väljer den andra alternativ.
Det kan finnas goda taktiska skäl.
Men sådana beslut måste också gå att granska.
Samtidigt finns det frågetecken kring varför en spelare som Hugo Larsson, med så begränsad klubbspeltid, prioriteras.
Det betyder inte att Larsson saknar kvalitet. Tvärtom kan han bli mycket viktig för Sverige.
Men landslaget måste hitta rätt balans mellan att belöna prestationer och att visa förtroende för spelare som befinner sig i en svårare period.
Det är förmodligen Potters allra svåraste uppgift.
Och så den avgörande frågan …
Graham Potter kommer att bedömas efter resultaten mot Bosnien-Hercegovina och Polen.
Om Sverige vinner gruppen och når A-divisionen har han ett mycket starkt argument för att hans lagbygge fungerar.
Men ett bra resultat betyder inte automatiskt att varje spelare i truppen var rätt vald.
En förbundskapten måste hela tiden utmana sina egna beslut.
För bakom de stora namnen växer nya alternativ fram.
En ytterback i Benfica. En målskytt i Hammarby. En offensiv mittfältare i Häcken.
Alla har de samma ambition.
Att bevisa att de borde spela för Sverige.
Och kanske är det just det som är det mest lovande med svensk fotboll just nu: Graham Potter har inte bara 25 spelare att välja mellan. Han har en konkurrens som långsamt håller på att bli betydligt större.
