Örgryte–Mjällby: Ångestmöte deluxe på Gamla Ullevi

För ett år sedan firade Mjällby SM-guld. Nu åker de till Göteborg med nio raka allsvenska matcher utan seger och bottenstriden flåsande i nacken.

Örgryte IS befinner sig redan där nere. Näst sist, med 19 poäng och ett försvar som släppt in 56 mål. Ändå är det hemmalaget som plötsligt har hittat något att tro på.

En derbyseger mot GAIS. En sen upphämtning mot Djurgården. Fyra poäng på två matcher.

På andra sidan står ett Mjällby som fortfarande får favoritskapet trots att formen pekar åt ett helt annat håll.

Fyra poäng skiljer lagen.

Men när man börjar granska hur ÖIS och Mjällby faktiskt spelar blir det här mötet ännu mer intressant.

Örgryte IS: Plötsligt finns det något att tro på

Det har varit mycket mörker kring Örgryte under comebackåret i Allsvenskan.

Förlust efter förlust, enkla mål bakåt och matcher där laget stundtals sett ut att sakna svar när motståndarna ökat tempot.

Efter 1–4 mot Malmö FF, 1–2 mot Sirius och 0–3 mot Häcken var det svårt att hitta särskilt många positiva saker.

Men sedan kom derbyt mot GAIS.

Och det förändrade känslan.

ÖIS tog ledningen genom Liam Filip Andersson, men GAIS vände till 2–1. Det var ett sådant läge där det tidigare under säsongen hade känts som att ridån var på väg ner igen.

I stället klev Tobias Sana fram och kvitterade från straffpunkten.

Sedan tog Viktor Ekblom över.

Två mål på fyra minuter och en 4–2-seger som lär ha betytt minst lika mycket mentalt som tabellmässigt.

Örgryte hade dessutom bara runt 30 procent av bollinnehavet, men skapade enligt matchstatistiken hela 2,79 förväntade mål mot GAIS 1,42.

Det är en intressant detalj.

ÖIS behövde inte vara det bollförande laget för att vara det farligaste.

Och det kan bli viktigt mot Mjällby.

Borta mot Djurgården kom sedan ytterligare ett styrkebesked. Örgryte hamnade i underläge med 0–2, men efter förändringar från bänken började laget hitta vägar framåt.

William Hofvander reducerade innan Ekblom återigen dök upp när det behövdes som mest.

2–2 på tilläggstid.

För ett lag som stått för så många defensiva sammanbrott under säsongen var det plötsligt Örgryte som fick sista ordet.

Det betyder inte att alla problem är lösta.

Men det betyder att ÖIS går in i kvällens match med någonting som kan vara minst lika viktigt som en ny formation.

Självförtroende.

Örgrytes fem senaste ligamatcher

Siffrorna ser fortfarande inte särskilt imponerande ut.

Men sex mål på de två senaste matcherna går inte att vifta bort.

Det stora problemet sitter fortfarande bakåt. Med 56 insläppta mål på 25 matcher är Örgryte ett av seriens allra mest sårbara lag defensivt.

Och det är just där Andreas Holmbergs stora utmaning ligger.

För hur mycket bättre offensiven än blir spelar det ingen roll om laget fortsätter att bjuda motståndarna på för många chanser.

Mjällby AIF: Vad har hänt med svenska mästarna?

Det är nästan svårt att förstå hur snabbt fotboll kan förändras.

För ett år sedan var Mjällby hela Sveriges stora framgångssaga. Ett lag som trotsade oddsen, spelade med ett enormt självförtroende och till slut stod där med SM-guldet.

Nu är det helt andra saker som diskuteras på Listerlandet.

23 poäng efter 25 matcher.

Tolv förluster.

Nio raka allsvenska matcher utan seger.

Det är siffror som hade varit svåra att föreställa sig under fjolårets guldfirande.

Efter att Karl Marius Aksum fått lämna tränarjobbet tog Andreas Brännström över för att få ordning på spelet och resultaten.

Men någon riktig vändning har ännu inte kommit.

Senast mot Hammarby blev problemen nästan smärtsamt tydliga.

Mjällby förlorade med 0–2, hade bara 34 procent av bollinnehavet och fick iväg tre avslut under hela matchen.

Tre avslut.

Och bara 0,17 förväntade mål.

Det är svårt att vinna allsvenska matcher med sådana siffror, oavsett hur bra man var förra året.

Mjällbys fem senaste matcher

Två mål framåt på fem matcher i ligan bortsett från europeiska turneringar

Det är kanske den mest oroande siffran av alla.

Mjällby har fortfarande spelare med kvalitet och laget producerar faktiskt mer offensivt hot än Örgryte över säsongen.

Men det finns en stor skillnad mellan att flytta bollen till bra ytor och att verkligen få någonting gjort där.

Just nu är det den sista biten som inte fungerar.

Och det är knappast en skön känsla att bära med sig till en bortamatch mot ett ÖIS som fått blodad tand.

Statistiken: Varför är mästarna fortfarande favoriter?

Tittar man på den underliggande statistiken blir det faktiskt ganska tydligt varför Mjällby fortfarande hålls som favorit.

Gästerna har bättre siffror än Örgryte i flera viktiga delar av spelet.

Mjällby slår fler passningar, är något säkrare med bollen och har en större andel av spelet på offensiv planhalva.

Laget vinner också fler bollar högt upp och tar sig in i motståndarnas straffområde oftare.

Det är knappast siffror som beskriver ett lag där allt har slutat fungera.

Men sedan kommer det som får en att höja på ögonbrynen.

ÖIS har fler förväntade poäng än Mjällby

Örgryte har tagit 19 poäng men har enligt BetBuilders modell 26,9 förväntade poäng.

Mjällby har 23 poäng mot 25,4 förväntade.

Det innebär att ÖIS faktiskt ligger 1,5 poäng före Mjällby i den förväntade poängtabellen .

Och det är en ganska märklig kontrast.

För i den riktiga tabellen ligger nykomlingen fyra poäng bakom de regerande mästarna.

Örgryte har alltså fått betydligt sämre utdelning på sina underliggande prestationer.

Men siffrorna betyder inte att ÖIS egentligen borde vara ett topplag eller att Mjällby automatiskt är sämre.

Snarare visar de hur små marginaler som skiljer lagen när man bortser från själva slutresultaten.

Det är ett argument för att hemmalaget inte behöver känna sig slaget på förhand.

Mjällby skapar mer hot – men var tar chanserna vägen?

Mjällby har ett genomsnittligt xT på 1,4 per match, jämfört med Örgrytes 1,1.

xT, expected threat, försöker mäta hur mycket en spelares aktioner med bollen ökar sannolikheten att laget senare skapar en farlig målchans.

Det är alltså inte samma sak som xG, som värderar själva målchanserna.

Och här börjar Mjällbys problem bli tydligt.

Laget lyckas fortfarande flytta bollen till farliga positioner.

Men har allt svårare att få utdelning.

En spelare kan slå tre passningar som förbättrar lagets anfallslägen utan att någon av dem leder till ett bra avslut.

Det är ungefär den typen av frustration som Mjällby har levt med under de senaste veckorna.

Och för Örgryte kan det finnas en möjlighet att utnyttja det.

Lagnyheter: Holmberg flaggar för förändringar

Örgryte IS

Andreas Holmberg har inför matchen berättat att han planerar viss rotation.

Det är ett intressant besked med tanke på att ÖIS kommer från två positiva resultat.

Holmberg vill samtidigt fortsätta med tre centrala mittfältare, efter förändringen från 3–4–3 till 3–5–2.

Det ger laget möjlighet att bli mer kompakt i mitten och få fler passningsalternativ när man vinner bollen.

Skadeläget har också förbättrats något.

Aydarus Abukar saknas fortfarande, medan Rasmus Alm, Jerome Tibbling Ugwo och William Svensson har närmat sig spel men fortfarande har osäker matchstatus.

Det gör att ÖIS har fler möjliga alternativ än tidigare under hösten.

Viktor Ekblom har dessutom gjort det svårt för Holmberg att lämna honom utanför startelvan efter tre mål på de två senaste matcherna.

Samtidigt visade Adam Andersson och William Hofvander mot Djurgården vilken skillnad pigga inhoppare kan göra.

Det finns alltså anledning för Holmberg att fundera över både startelvan och vilka spelare som ska kunna förändra matchen från bänken.

Mjällby AIF

Mjällby har fortfarande skadebekymmer.

Timo Stavitski och Villum Dalsgaard väntas saknas. Även Ali Youssef och Måns Isaksson har rapporterats med skadeproblem.

Robin Wallinders tillgänglighet är osäker, vilket gör Alexander Lundin till en trolig startmålvakt.

Det är också viktigt att komma ihåg att Mjällby kombinerar den allsvenska bottenstriden med spel i Conference League.

Det innebär fler matcher, mer resande och mindre tid att arbeta med detaljerna på träningsplanen.

Det är knappast idealiskt för ett lag som desperat behöver hitta tillbaka till sitt spel.

Förväntade startelvor och taktisk analys

Örgryte IS – möjlig startelva (3–5–2)

Hampus Gustafsson; Johan Hammar, Mikael Dyrestam, Sebastian Lagerlund; Daniel Paulson, Benjamin Laturnus, Owen Parker-Price, Charlie Vindehall, Michael Parker; Tobias Sana, Viktor Ekblom.

Christoffer Styffe är ett alternativ i backlinjen, medan Liam Filip Andersson och William Hofvander också kan konkurrera om en startplats längst fram.

Med tanke på Holmbergs rotationsbesked är det viktigt att inte låsa sig vid en enda möjlig elva.

Men spelsättet är minst lika intressant som namnen.

Passningsnätverket: Det är fler än Sana som håller ihop ÖIS

I Örgrytes passningsnätverk från de fem senaste matcherna sticker framför allt Mikael Dyrestam, Sebastian Lagerlund, Tobias Sana och Charlie Vindehall ut.

Det är fyra spelare som har olika roller, men som tillsammans är viktiga för hur ÖIS flyttar bollen genom laget.

Dyrestam och Lagerlund är starkt involverade i den första uppspelsfasen.

Vindehall fungerar som en länk mellan försvar och offensiv.

Och Sana är den spelare som ofta får bollen när Örgryte ska göra något mer än att bara behålla den.

Det är en viktig skillnad.

För ett lag som bara har 338 passningar per match, jämfört med Mjällbys 392, blir kvaliteten i de framåtriktade passningarna extra betydelsefull.

Örgryte kan inte räkna med att äga bollen i långa perioder.

I stället måste laget bli bättre på att utnyttja de tillfällen som uppstår.

Och det är precis där Sana kommer in.

xT-nätverket: Allt pekar mot Tobias Sana

När man går från det vanliga passningsnätverket till xT-nätverket förändras bilden tydligt.

Tobias Sana sticker ut rejält.

Hans cirkel är klart större än de flesta andra spelarnas när nätverket viktas efter offensivt hot.

Det innebär att hans aktioner med bollen har haft särskilt stor betydelse för att föra Örgrytes anfall mot farliga ytor under de senaste fem matcherna.

Det säger också en del om hur viktig han är för laget.

Örgryte har flera spelare som kan transportera bollen och delta i passningsspelet.

Men det är framför allt genom Sana som anfallen får en tydligare spets.

Han behöver inte stå för flest löpningar eller flest avslut.

Det räcker att han hittar en passning som tar bort två motståndare eller får bollen rättvänd i ytan mellan Mjällbys mittfält och backlinje.

Då kan ett ganska ofarligt anfall snabbt bli något helt annat.

Det är därför Mjällby måste vara noga med hur man försvarar sig centralt.

Låter man Sana vända upp med bollen kan han hitta Ekblom i djupled eller använda wingbackarna på kanterna.

Och det är knappast något gästerna vill bjuda på.

Vindehall och Parker-Price: Spelarna som måste ge Sana hjälp

En annan detalj i passningsnätverket är hur tätt Örgrytes centrala spelare samverkar.

Vindehall och Parker-Price är ofta nära de ytor där laget bygger sina anfall.

Men deras uppgift är inte bara att passa bollen vidare.

De behöver också ge Sana tillräckligt bra förutsättningar.

Om Örgrytes mittfältare står för långt från varandra riskerar Sana att bli isolerad.

Och om han hela tiden tvingas hämta bollen djupt på egen planhalva försvinner mycket av hans offensiva betydelse.

Här blir Holmbergs beslut att använda tre centrala mittfältare intressant.

Med fler spelare i mitten kan ÖIS få lättare att vinna andrabollar och ge Sana stöd när laget ställer om.

Samtidigt måste laget fortfarande ha löpningar framåt.

Annars riskerar det att bli mycket boll centralt utan någon större fara för Mjällbys försvar.

Viktor Ekblom: Formen som kan förändra allt

Det går nästan inte att skriva om ÖIS just nu utan att nämna Viktor Ekblom.

Tre mål på två matcher.

Två mot GAIS.

Ett mot Djurgården.

Och samtliga med enorm betydelse för laget.

Men det är inte bara målformen som gör honom intressant.

Hans löpningar kan också påverka hur Mjällby måste försvara sig.

Om Ekblom hela tiden hotar bakom backlinjen kan gästerna inte kliva upp hur aggressivt som helst.

Det kan i sin tur skapa större ytor för Sana framför försvaret.

Och just kombinationen Sana–Ekblom kan bli en av Örgrytes viktigaste vägar till mål.

Tre spelare att hålla extra koll på för ÖIS

Tobias Sana: Lagets tydligaste offensiva kreatör enligt xT-nätverket. Får han tid med bollen kan han öppna Mjällbys försvar.

Viktor Ekblom: Tre mål på två matcher och ett ständigt hot i straffområdet. Just nu är han spelaren som verkar dyka upp när ÖIS behöver det som mest.

Charlie Vindehall: En viktig del av passningsspelet. Hans förmåga att hålla ihop mittfältet kan avgöra hur ofta Örgryte lyckas ta sig ur Mjällbys press.

Mjällby AIF – möjlig startelva (3–4–3)

Alexander Lundin; Tony Miettinen, Abdullah Iqbal, Axel Norén; Max Nielsen, Jesper Gustavsson, Viktor Gustafson, Villiam Granath; Jeppe Kjær, Jacob Bergström, Áki Samuelsen.

Tom Pettersson och Mads Enggård är starka alternativ, och Brännström kan också välja en mer försiktig mittfältsuppställning.

Men oavsett vilka som startar är Mjällbys grundidé ganska tydlig.

Laget vill ha kontroll över bollen, flytta upp wingbackarna och försöka vinna tillbaka bollen snabbt efter bolltapp.

Det är ett spelsätt som kan skapa problem för Örgryte.

Men också ett som kan ge hemmalaget stora möjligheter.

Passningsnätverket: Mjällbys uppspel börjar hos Iqbal

Mjällbys passningsnätverk är tydligt uppbyggt kring spelare längre bak i planen.

Abdullah Iqbal, Tom Pettersson, Jesper Gustavsson och flera av de övriga centrala spelarna har starka passningskopplingar.

Även Alexander Lundin syns som en del av uppspelsstrukturen.

Det visar att Mjällby gärna försöker spela sig framåt genom flera lagdelar i stället för att slå bort bollen vid första bästa möjlighet.

Iqbal blir särskilt viktig.

Om han kan ta emot bollen och hitta rätt alternativ centralt kan Mjällby etablera längre anfall.

Men om Örgryte lyckas störa honom och stänga de närmaste passningsvägarna finns möjligheten att tvinga gästerna till mer riskfyllda lösningar.

Och det är här det blir intressant.

För Mjällbys passningsnätverk berättar inte riktigt samma historia som lagets xT-nätverk.

xT-nätverket: Kjær och Samuelsen är de verkliga hoten

När man viktar Mjällbys nätverk efter offensivt hot förändras bilden.

Plötsligt är det inte spelarna som slår flest passningar som syns mest.

Det är Jeppe Kjær och Áki Samuelsen.

Båda sticker ut med stora cirklar i xT-nätverket, vilket visar att de varit centrala när Mjällby flyttat bollen till farliga ytor under de senaste fem matcherna.

Och det är en viktig detalj inför mötet med Örgryte.

För även om Mjällby haft stora problem med att göra mål finns det fortfarande spelare som kan skapa något med bollen.

Kjær kan hota genom att ta sig in i farliga ytor, kombinera med lagkamraterna och hitta passningar framåt.

Samuelsen är också en spelare som kan ge anfallet fart och kreativitet.

Det är framför allt när de får bollen i rättvända positioner som Mjällby kan bli riktigt farligt.

Och då gäller det för Örgryte att inte lämna för stora ytor bakom mittfältet.

Men det finns också ett problem för Mjällby.

Att två spelare sticker ut så tydligt i xT-nätverket behöver inte betyda att laget automatiskt kommer skapa många klara målchanser.

De senaste resultaten visar snarare att det fortfarande saknas något i det sista momentet.

Antingen kommer den avgörande passningen inte fram.

Eller så leder den inte till ett tillräckligt bra avslut.

Mjällby måste hitta ett sätt att koppla ihop Kjærs och Samuelsens offensiva hot med Jacob Bergströms förmåga att göra mål.

Jacob Bergström: Mannen som måste få bollen i rätt lägen

Jacob Bergström har gjort nio mål i Allsvenskan och är Mjällbys främsta målskytt.

Men han kan inte göra mål på chanser som aldrig kommer.

Och det är där gästerna haft problem den senaste tiden.

Bergström behöver få bättre understöd från spelarna omkring sig.

Kjær och Samuelsen måste kunna hitta honom i straffområdet, samtidigt som wingbackarna behöver bidra med inspel och inlägg.

Mot ett Örgryte som släppt in 56 mål finns det definitivt möjligheter.

Men bara om Mjällby lyckas göra något av sina offensiva situationer.

För det räcker inte att vinna passningsstatistiken.

Tre spelare att hålla extra koll på för Mjällby:

Jeppe Kjær: En av de tydligaste offensiva hotspelarna i xT-nätverket. Kan bli avgörande om han får utrymme mellan Örgrytes lagdelar.

Áki Samuelsen: Hans offensiva bidrag syns betydligt tydligare i xT-nätverket än i den vanliga passningsvolymen. En spelare som kan förändra matchbilden med några lyckade aktioner.

Jacob Bergström: Nio ligamål och Mjällbys viktigaste avslutare. Behöver få fler användbara bollar i och runt straffområdet.

Här kan matchen avgöras: Mjällbys farliga bolltapp

Det finns en siffra i statistiken som är särskilt intressant inför kvällens möte.

Mjällby släpper till i genomsnitt 0,44 xGA per match från situationer där motståndaren skapar chanser inom åtta sekunder efter en bollförlust .

Motsvarande siffra för Örgryte är 0,30.

Det innebär att Mjällby varit mer sårbart i de snabba situationerna direkt efter bolltapp.

Och det är en möjlig öppning för ÖIS.

Hemmalaget visade mot GAIS att man kan vara farligt utan att dominera bollinnehavet.

När Sana, Ekblom och de övriga offensiva spelarna får anfalla innan motståndaren hunnit organisera sig finns förutsättningar att skapa lägen.

Men här finns också en viktig brasklapp.

Örgryte skapar bara 0,13 xG per match inom åtta sekunder efter egna bollvinster.

Det är alltså inte så att ÖIS automatiskt är ett sylvasst omställningslag bara för att Mjällby har problem i den fasen.

Hemmalaget måste faktiskt bli bättre på att utnyttja situationerna.

Det är just därför den här duellen blir så intressant.

Mjällby har en sårbarhet som Örgryte skulle kunna använda.

Men då måste ÖIS ta till vara på den.

Målminuterna: Två perioder som kan avgöra allt

En annan riktigt intressant del av statistiken är när lagen gör och släpper in sina mål.

Och här finns två perioder som sticker ut.

Örgrytes mardrömskvart: Minut 60–75

Örgryte har släppt in hela tolv mål mellan minut 60 och 75 .

Det är lagets värsta period under säsongen.

Samtidigt har ÖIS gjort åtta mål under samma kvart, fler än under någon annan 15-minutersperiod.

Det är en ganska talande kombination.

Matcherna börjar ofta öppna upp sig under den här delen av andra halvlek.

Örgryte kan vara farligt framåt, men verkar samtidigt få svårt att hålla ihop laget defensivt.

Kanske handlar det om trötthet.

Kanske om att laget tar större risker.

Eller om att avstånden mellan lagdelarna blir för stora när matcherna börjar svänga.

Statistiken bevisar inte orsaken.

Men den visar att perioden mellan minut 60 och 75 har varit särskilt händelserik för ÖIS.

Och det kan bli viktigt om matchen står och väger efter en timme.

Mjällbys märkliga andra halvlekar

Hos Mjällby finns ett annat tydligt mönster.

Gästerna har gjort åtta mål mellan minuterna 45 och 60.

Det är fler än under någon annan 15-minutersperiod.

Men samtidigt har laget släppt in elva mål under samma kvart .

Det är hela 26 procent av säsongens insläppta mål.

Det är nästan som att Mjällbys matcher får ett annat liv direkt efter halvtid.

Laget gör fler mål.

Men släpper också in fler.

För Örgryte kan det vara en möjlighet att försöka sätta press på Mjällby direkt efter paus.

Samtidigt måste hemmalaget vara vaksamt.

För den perioden är också en av Mjällbys starkaste offensivt.

Det är alltså ingen självklar fördel för något av lagen.

Men det är en period där matchen mycket väl kan förändras snabbt.

Vad händer sista kvarten?

Här är det också värt att notera att Mjällby gjort sex mål mellan minut 75 och 90.

Örgryte har släppt in sju under samma period, plus ytterligare fyra på tilläggstid.

Det betyder att ÖIS släppt in elva mål från minut 75 och framåt.

Och i en match där båda lagen kommer att känna enorm press kan det få betydelse.

Om det står 1–1 efter 75 minuter finns alla förutsättningar för en nervös avslutning.

Frågan är vilket lag som vågar gå för segern.

Och vilket som blir så rädd för att förlora att det till slut bjuder på något.

Fasta situationer: Kan bli viktigare än det öppna spelet

Mjällby har en fördel när det gäller flera mått för fasta situationer.

Gästerna får 4,9 hörnor per match, jämfört med Örgrytes 3,8.

Mjällby skapar dessutom 0,23 xG från frisparkar, mot ÖIS 0,11.

Det är en tydlig skillnad.

Men Örgryte har faktiskt ett något högre xG-värde per hörna, 0,03 jämfört med Mjällbys 0,02.

Det visar att hemmalaget kan skapa chanser från fasta situationer även om man inte får lika många.

I en match som den här kan just fasta situationer bli väldigt betydelsefulla.

Det är inte säkert att något av lagen kommer få till ett särskilt flytande anfallsspel.

Nerverna kan göra att spelarna väljer säkrare alternativ.

Då kan en frispark, en hörna eller en andraboll i straffområdet bli avgörande.

Och med Jacob Bergström i Mjällbys lag och ett Örgryte som visat att det kan göra mål i röriga situationer finns det anledning att hålla extra koll på de fasta situationerna.

Tre taktiska dueller att hålla koll på

1. Tobias Sana mot Jesper Gustavsson och Mjällbys mittfält

Om Örgryte ska skapa farliga chanser kommer mycket att gå genom Sana.

Mjällby måste därför försöka hindra honom från att få bollen rättvänd i ytan mellan mittfält och backlinje.

Gustavsson blir en viktig spelare i det arbetet.

Men om Mjällby lägger för mycket fokus på Sana kan det öppna andra ytor för ÖIS.

Då kan Vindehall, Parker-Price och wingbackarna behöva kliva fram.

2. Kjær och Samuelsen mot Örgrytes försvar

Mjällbys två tydligaste xT-hot kan få stor betydelse.

Om de får tid med bollen kan de hitta ytor som blir svåra för Örgrytes backlinje att hantera.

Men ÖIS har samtidigt möjligheten att slå tillbaka snabbt om gästerna tappar bollen med många spelare framför sig.

Här kan varje bollvinst och varje spelvändning bli viktig.

3. Ekblom mot Mjällbys trebackslinje

Viktor Ekblom kommer in med tre mål på två matcher.

Mjällby vet att han är i form.

Men det gör inte nödvändigtvis uppgiften enklare.

Om Ekblom kan hålla sig nära den sista försvarslinjen och hota i djupled kan han tvinga Mjällby att falla några meter.

Det kan i sin tur skapa mer utrymme för Sana.

Och det är precis den kombinationen Örgryte vill åt.

Tidigare möten: Örgryte har redan visat vägen

Lagen har mötts två gånger under 2026.

I cupen blev det en tydlig Mjällbyseger.

Men i ligamötet på Strandvallen i april var det Örgryte som överraskade.

Anton Andreasson gav ÖIS ledningen efter 21 minuter och Jerome Tibbling Ugwo utökade bara fem minuter senare.

Mjällby lyckades aldrig komma tillbaka.

Den matchen visar att Örgryte inte måste dominera bollinnehavet för att besegra Mjällby.

Laget behöver framför allt vara effektivt när möjligheterna uppstår.

Och med tanke på gästernas problem med snabba omställningar finns det anledning att tro att samma recept kan fungera igen.

Känslan innan avspark

Det är svårt att komma ifrån att Mjällby har bättre underliggande siffror på flera viktiga områden.

Gästerna har högre xT, bättre passningsspel och vinner fler bollar på offensiv planhalva.

Det finns alltså goda statistiska argument för att gästerna ska vinna.

Men det finns också flera saker som gör att man tror att Örgryte kan överraska.

ÖIS kommer från fyra poäng på två matcher och har gjort sex mål under samma period.

Mjällby har däremot inte vunnit i Allsvenskan på nio raka matcher och har bara gjort två mål på sina fem senaste.

Det är en svaghet som Örgryte har möjlighet att utnyttja om Sana och de övriga offensiva spelarna får fart på omställningarna.

Sen har Mjällbys problem att omsätta sitt offensiva hot i verkliga målchanser.

Kjær och Samuelsen skapar fortfarande farliga situationer, men laget har alldeles för ofta misslyckats med det sista momentet.

Samtidigt ska man inte överdriva Örgrytes möjligheter.

Ett lag som släppt in 56 mål på 25 matcher är knappast någon säker favorit mot ett Mjällby som fortfarande har mycket kvalitet i truppen.

Men Örgryte har något som Mjällby saknat under de senaste veckorna.

En känsla av att matcherna faktiskt går att vända.

Men med Örgrytes växande självförtroende, Mjällbys problem i omställningsförsvaret och den offensiva form som framför allt Viktor Ekblom visat finns en tydlig väg till en hemmaseger.

Och kanske är det just det som gör kvällens möte så laddat.

För Mjällby handlar det om att stoppa ett ras som nästan ingen såg komma efter SM-guldet.

För Örgryte handlar det om att bevisa att den allsvenska comebacken fortfarande går att rädda.

Fyra poäng skiljer lagen. Men efter 90 minuter på Gamla Ullevi kan hela bottenstriden se annorlunda ut.