Tre poäng. Så långt har Östersunds FK upp till både tvåan Varberg och trean Falkenberg inför måndagens bortamatch mot Örebro SK.
Skillnaden? ÖFK har spelat en match mindre.
En seger på Behrn Arena och Östersund står på 38 poäng – exakt lika många som lagen på direktplats och kvalplats ovanför.
Det går fortfarande att prata försiktigt. En match i taget och allt det där.
Men någonstans börjar det bli löjligt att inte titta på tabellen.
ÖFK närmar sig faktiskt Allsvenskan. Lite i smyg.
Förutsättningarna
ÖFK kommer till Örebro som fyra i Superettan med 35 poäng efter 21 matcher. Framför ligger Varberg och Falkenberg på 38.
Örebro befinner sig i en helt annan verklighet.
ÖSK är näst sist med 20 poäng och behöver börja vinna matcher för att slippa en riktigt obehaglig höst.
Det betyder också att vi får två lag som har mycket att spela för, fast åt helt olika håll.
ÖFK jagar uppåt.
Örebro försöker ta sig bort från botten.
ÖFK har tre raka kryss bakom sig. Det går förstås att grymta lite över det, men laget har fortfarande bara fyra förluster på hela säsongen.
Örebro har samtidigt börjat få lite fart. Fyra raka tävlingsmatcher utan förlust och flera nya spelare har gjort att laget känns betydligt mer obehagligt än för några veckor sedan.
Det här är alltså ingen match där ÖFK bara kan kliva ut, peka på tabellen och hämta tre poäng.
Östersund – vill flytta laget innan man hugger
Det fina med ÖFK är att det börjar bli ganska lätt att känna igen vad laget försöker göra.
Man vill ha bollen. Man vill spela sig fram.
Och man vill gärna flytta motståndarna från ena sidan till den andra innan man går framåt.
Playmakers passningsdata från de fem senaste matcherna visar ett ÖFK som snittar 440 passningar per match och som byter sida ofta.
Det är där kanterna blir viktiga.
Yannick Adjoumani på ena sidan och Daniel Miljanovic som alternativ på den andra kan trycka fram och göra planen stor. Sedan finns Simon Marklund, Curtis Edwards och Amar Begic längre in för att ta emot nästa boll.
Marklund är extra viktig.
När han får bollen mellan motståndarens mittfält och backlinje händer det ofta något. Sex mål och sex assist säger också en del om hans betydelse.
ÖFK:s xT-siffror – alltså hur bra laget är på att flytta bollen till farligare ytor – är fjärde bäst i hela serien.
Marklund, Adjoumani och Miljanovic sticker ut.
Enkelt sagt:
ÖFK passar inte bara för att passa.
Man försöker flytta bollen tills en lucka öppnas.
Och när den gör det ska man in där.
Örebro – tre backar och mycket kraft framåt
Rikard Norling har på slutet använt ett 3–4–3.
Tre mittbackar.
Ahmed Yasin och Samuel Wikman ute på kanterna.
Och tre spelare längst fram.
Det gör Örebro ganska tydliga. De vill få upp sina kantspelare och sedan fylla på med folk runt Kalle Holmberg, Rasmus Wiedesheim-Paul och Chovanie Amatkarijo.
Yasin är fortfarande en spelare man inte vill ge för mycket tid. Mot Helsingborg gjorde han ÖSK:s mål på en riktigt fin frispark.
Amatkarijo ger något annat nämligen fart. Han kan få bollen och bara dra iväg.
Wiedesheim-Paul är mer intresserad av vad som händer när bollen närmar sig straffområdet.
Det intressanta är att Playmakers siffror visar en ganska stor skillnad mellan lagen.
ÖFK kommer in i straffområdet ungefär 17 gånger per match.
Örebro ligger på 12.
ÖFK har också betydligt mer spel på motståndarnas planhalva.
Det säger ganska mycket.
Örebro kan spela fotboll.
Men ÖFK har hittills varit bättre på att få sitt spel att hända på rätt del av planen.
Potentiell ÖFK-elva
Rasmus Forsell
Daniel Miljanovic – Dennis Widgren – Sunday Anyanwu – Hugo Azzi – Yannick Adjoumani
Simon Marklund – Amar Begic – Curtis Edwards – Emil Özkan
Mario Palomino Delgado
Det finns två tunga avbräck.
Jabir Abdihakim och Jonathan Westerberg är kvar hemma med skadekänningar.
Westerbergs frånvaro bör öppna för Daniel Miljanovic i backlinjen.
Framåt är det mer spännande.
Jabir är viktig eftersom han kan ta emot bollen med en försvarare i ryggen och ge resten av laget tid att flytta fram. Mario Palomino känns som det naturliga valet i hans ställe, men Abel Stensrud finns också med.
José Masllorens är för första gången med i ÖFK-truppen. Spanjoren kan spela både defensivt mittfält och mittback.
Start direkt? Tveksamt.
Men det är definitivt ett nytt kort för Nemanja Miljanovic att kasta in.
Potentiell Örebro-elva
Jakub Ojrzynski
Jetmir Haliti – Victor Sandberg – John Stenberg
Ahmed Yasin – Edwin Ibrahimbegovic – Jacob Ouro Ortmark – Samuel Wikman
Chovanie Amatkarijo – Kalle Holmberg – Rasmus Wiedesheim-Paul
Örebro saknar bland andra Manasse Kusu, som skadade sig mot Helsingborg. Även Antonio Yakoub, Hampus Söderström och Erik McCue saknas.
Den stora nyheten är förstås Erdal Rakip.
Den tidigare Malmö FF-mittfältaren finns med i matchtruppen för första gången.
Frågan är bara hur mycket fotboll det finns i benen redan nu.
Jag skulle inte bli förvånad om han börjar på bänken och blir Örebros stora kort senare i matchen.
Tre taktiska spaningar
1. Kan ÖFK komma åt ytan bakom Örebros kanter?
Här finns en nyckel.
Yasin och Wikman behöver komma framåt för att Örebros 3–4–3 ska fungera.
Men varje gång de går fram lämnar de också plats bakom sig.
Kan ÖFK snabbt hitta Marklund eller Adjoumani där finns det möjlighet att sätta fart direkt mot Örebros tre mittbackar.
Det kan bli kvällens bästa väg fram.
2. Vad händer när ÖFK vinner bollen?
Här finns en siffra som säger ganska mycket om skillnaden mellan lagen.
När ÖFK vinner tillbaka bollen skapar laget i snitt 0,26 xG under de första åtta sekunderna . Örebro ligger på 0,15 .
Det betyder enkelt sagt att ÖFK är betydligt bättre på att göra något farligt direkt efter en bollvinst.
Och det blir ännu mer intressant när man ser var bollen vinns.
ÖFK vinner i snitt 36 bollar per match på offensiv planhalva . Örebro ligger på 29 .
Det är därför Örebros uppspel kan bli en viktig del av matchen. Försöker hemmalaget spela sig fram och tappar bollen till exempelvis Begic eller Edwards finns det ofta redan flera ÖFK-spelare nära mål.
Då behöver ÖFK inte bygga upp ett helt nytt anfall.
Bollen kan gå fram direkt och chanser för farligheter kan uppstå.
Det är just de lägena Örebro måste undvika – och som ÖFK gärna vill skapa så ofta som möjligt.
3. Vem ersätter Jabirs jobb?
Det här är mer än frågan om vem som står längst fram i startelvan.
Jabir hjälper ÖFK genom att hålla fast bollen.
Kan Palomino göra samma jobb?
Om han kan ta emot, skydda bollen och hitta Marklund eller Edwards kan ÖFK spela precis som vanligt.
Om Örebro däremot trycker undan honom och bollen hela tiden kommer tillbaka kan ÖFK få svårt att flytta upp laget.
Tre dueller att hålla koll på
Simon Marklund mot Samuel Wikman
Marklund vill in i ytan bakom och bredvid Örebros mittfält. Wikman måste både hjälpa Örebro framåt och hinna hem. Får Marklund honom att tveka har ÖFK vunnit mycket.
Yannick Adjoumani mot Ahmed Yasin
Två spelare som gärna vill framåt på samma kant. Frågan är vem som får den andre att börja tänka defensivt. Kan Adjoumani trycka tillbaka Yasin försvinner ett av Örebros viktigaste anfallsvapen.
Mario Palomino mot Örebros mittbackar
Här kommer det bli armbågar, ryggar och kamp. Palomino behöver inte göra två mål för att lyckas. Kan han bara få fast bollen och ge Marklund, Begic och Edwards chansen att komma med kan han göra ett väldigt viktigt jobb.
Känslan före avspark
Jag tycker faktiskt att pressen ligger mer på ÖFK än många vill erkänna.
Örebro slåss i botten, men det här är samtidigt hemma på Behrn Arena, med publiken bakom sig och ett lag som förstärkt rejält med namn som Amatkarijo, Wiedesheim-Paul, Watson och Rakip. Lägg till desperationen i tabellen så finns det ganska mycket som kan göra ÖSK farligare än placeringen antyder.
De vet dessutom exakt vad matchen handlar om: ta poäng, på vilket sätt som helst.
För ÖFK är läget nästan mer känsligt. Laget har spelat sig fram till ett läge där tre poäng plötsligt skulle göra toppstriden helt öppen.
Och då räcker det inte riktigt att säga att ett kryss borta är okej.
ÖFK har sett bättre ut i spelet, kommer oftare in i farliga ytor och har fler sätt att såra Örebro. Samtidigt är ÖSK som farligast när matchen blir ful, fysisk och lite desperat – särskilt hemma, där publiken kan dra med laget.
Så frågan är ganska enkel:
Är ÖFK ett lag som faktiskt ska upp och slåss om Allsvenskan – eller bara ett lag som råkat hamna nära toppen?
Den här matchen kan ge ett ganska bra svar.
