HIF hade mest boll. Oddevold hade nästan allt annat.
Det slutade 3–1 på Rimnersvallen efter ett hattrick av Leonardo Farah Shahin. Men det var inte bara målen som stack ut. Det var hur enkelt Oddevold fick matchen dit de ville.
Här är fem spaningar från matchen.
Startelvor
IK Oddevold, 3–5–2:
Sætra – Merbom Adolfsson, Hedenquist, Albin – Engström, Forsberg, Sandberg, Djoro, Krezic – Iglicar Berntsson, Shahin
Byten, Oddevold:
Kjellman Olblad in, Iglicar Berntsson ut (61)
Engelbrektsson in, Krezic ut (72)
Lantz in, Forsberg ut (90)
Bahno in, Djoro ut (90)
HIF, 4–4–2:
Rådahl – Awodesu, Voelkerling Persson, N'Diaye, Bengtsson – Gigovic, Sadiku, Amadou, Akimey – Larsson, Johansson
Byten, HIF:
Lucas Persson in, Sadiku ut (64)
Rupil in, Akimey ut (64)
Biten in, Johansson ut (80)
Hedenberg in, Awodesu ut (80)
Nyarko in, Amadou ut (80)
Oddevold läste HIF direkt
Redan efter några minuter gick det att se vad Oddevold ville åt.
De lät HIF spela runt längst bak och väntade tills bollen gick in centralt. Där satte de press, vann boll och gick fram snabbt.
Det fungerade om och om igen. HIF hade 61 procent boll, men Oddevold vann avsluten med 17–3 och skotten på mål med 11–2.
Det säger egentligen allt. HIF såg ut som laget som hade bollen. Oddevold såg ut som laget som hade kontroll.
Det är en ganska viktig skillnad.
Och frågan måste ställas: hur kan en motståndare läsa HIF så tydligt utan att HIF hittar ett svar?
Oddevold vann mitten innan matchen ens hade satt sig
Oddevold spelade med tre centrala mittfältare mot Sadiku och Amadou. Den extra spelaren märktes.
När HIF försökte spela genom mitten blev det trångt. När Gigovic eller Akimey flyttade in blev det ännu fler spelare på samma yta.
Oddevold kunde stå kvar och vänta. HIF fortsatte ändå försöka spela där. Det var nästan det märkligaste.
När en väg är stängd brukar man leta efter en annan. Här såg det länge ut som att HIF försökte öppna samma dörr genom att knacka hårdare.
Var det spelarna som inte såg problemet, eller var det faktiskt matchplanen?
HIF:s man-man-spel blev Oddevolds bästa anfallsvapen
Det här syntes väldigt tydligt från sidan. En HIF-spelare följde sin gubbe. Då öppnades en yta.
Nästa spelare fick flytta över. Då öppnades ännu en.
Oddevold behövde inte göra något märkvärdigt. De behövde bara fortsätta spela tills HIF hade flyttat sig själva ur position.
Jakob Voelkerling Persson hade en riktigt tung match och hamnade fel flera gånger. Det går inte att komma runt.
Men det går heller inte att lägga allt på honom.
Om hela försvarsspelet bygger på att nästan varje spelare vinner sin egen duell blir priset väldigt högt när någon inte gör det.
Och där ligger kanske dagens största diskussion:
Är HIF:s försvar dåligt för att spelarna inte klarar idén, eller är idén för svår för spelarna man faktiskt har?
HIF hittade rätt efter 2–0 – och tappade sedan bort det igen
Det fanns faktiskt en period där HIF såg ut att ha förstått matchen.
Efter 2–0 började Sadiku komma närmare bollen. Larsson rörde sig bättre runt Oddevolds backlinje och Johansson fick något att arbeta med.
Larsson var nära i den 17:e minuten. Tre minuter senare kom 2–1 genom Johansson efter Sadikus inspel.
Där förändrades känslan i matchen. Oddevold backade några meter och HIF fick fart.
Sedan kom pausen.
Och efter den skapade HIF inte ett enda avslut. Det är nästan svårt att förstå. Ett lag ligger under med 2–1, har 45 minuter på sig och skjuter inte en gång.
Vad hände med det HIF faktiskt fick att fungera före paus?
Det är en betydligt jobbigare fråga än att bara konstatera att laget hade en dålig dag.
HIF ändrade mycket – Oddevold behövde inte ändra någonting
Det kom byten. Sadiku gick ut. Akimey gick ut. Senare försvann även Johansson, Awodesu och Amadou.
Nya spelare kom in och rollerna började flytta runt. Men Oddevold stod kvar.
De behövde inte jaga någon ny lösning. De fortsatte skydda mitten, vänta på HIF:s misstag och gå fram när chansen kom.
Till slut kom 3–1. Det var nästan det hårdaste betyget man kunde ge HIF.
Stevie Grieve försökte ändra matchen. Rikard Nilsson behövde knappt göra det.
När motståndaren kan spela samma match i 90 minuter och ändå ha kontroll, vem har då egentligen vunnit tränarmatchen?
Bonusspaning: Rikard Nilsson vann tränarmatchen
Rikard Nilsson ska ha beröm för hur Oddevold tog sig an matchen.
Det fanns en tydlighet i det hemmalaget gjorde. De visste var de ville vinna bollen, vilka ytor de skulle attackera och när de skulle gå framåt.
Det bästa betyget är kanske att Nilsson aldrig behövde krångla till det. HIF ändrade, flyttade runt och försökte hitta nya lösningar. Oddevold fortsatte bara göra det som fungerade.
Det såg enkelt ut.
Och det brukar vara ett ganska bra tecken på att tränaren har fått fram sitt budskap.
Frågetecknet: Vad är egentligen Helsingborgs plan B?
Glöm tränardebatten för en sekund. Det här är en ren fotbollsfråga.
Vad gör Helsingborg när plan A inte fungerar?
Mot Oddevold gav HIF centrala uppspel nästan ingenting. Hemmalaget väntade där bollen skulle komma och Helsingborg fortsatte ändå leta samma väg.
61 procent bollinnehav. Tre avslut. Noll avslut i andra halvlek när laget jagade kvittering.
Det räcker inte att säga att laget behöver spela snabbare eller vinna fler dueller.
Vad ska HIF faktiskt göra annorlunda? Det är frågan Stevie Grieve måste kunna svara på.
Matchens händelse: Shahins tredje mål
79 minuter var spelade när Leonardo Farah Shahin gjorde 3–1 och fullbordade sitt första hattrick i karriären.
Tre som får drömma gott
Leonardo Farah Shahin, Oddevold
Tre mål. Han gjorde nästan allt rätt när lägena kom och såg ut att trivas varje gång HIF:s backlinje hamnade på fel fot. Det här var hans match.
Elias Forsberg, Oddevold
Han syntes kanske inte mest, men han gjorde mycket av jobbet som gjorde Oddevolds match möjlig. Han sprang, täckte ytor och såg till att HIF sällan fick spela genom mitten i lugn och ro. Dessutom låg han bakom 3–1.
Alexander Johansson, HIF
Han gjorde HIF:s mål och stod för två av lagets tre avslut. När HIF väl spelade bollen till honom i rätt yta såg det farligt ut. Det kanske är något att fundera över.
Två som kunde gjort det bättre
Jakob Voelkerling Persson, HIF
Det var en väldigt tung eftermiddag. Han hamnade fel, tappade spelare och fick stora problem när Oddevold spelade med fart. Systemet gjorde inte livet lätt för honom, men som kapten måste han också vinna fler av de situationerna.
Daouda Amadou, HIF
HIF behövde mer kontroll centralt. Den kom aldrig. Oddevold spelade för lätt förbi mittfältet och Amadou hann för sällan in i rätt lägen. Det måste komma mer där.
Det som fastnar efter matchen är hur enkelt Oddevold fick HIF dit de ville. Helsingborg hade svårt att hitta en annan väg när den första planen inte fungerade, och hemmalaget såg nästan hela tiden ut att ligga ett steg före.
Rikard Nilsson ska också ha beröm för det. Oddevold såg ut som ett lag som visste vad de skulle göra, även när matchbilden ändrades. Det var tydligt, enkelt och framför allt fungerade det.
Det leder också till den fråga som lär leva vidare efter den här förlusten:
Är spelarna inte tillräckligt bra för Stevie Grieves fotboll – eller är det hans fotboll som inte får ut tillräckligt av spelarna?
Där börjar nog den riktiga diskussionen.
