När man läser of skotten Alex Forbes , som efter kriget gjorde 240 matcher för Arsenal, så är det två saker som dyker upp. Det ena var att han var klockrent skotskt rödhårig. Han gick under smeknamnet ”Red” och man såg den fagra hårfärgen överallt på planen. Den andra saken är hans nästan avgörande tackling på sin skotska landslagskollega Billy Liddell i Liverpools färger under FA-Cup-finalen 1950. Billy Liddell var motståndarnas stora målskytt och Forbes tog en avgörande, fullständigt avsiktlig och hänsynslös tackling på sin landslagskollega och satte honom ur spel för större delen av matchen. Efter matchen sade Liddell ”I still can not move my arm”.
Alex Forbes föddes i den karga och blåsig staden Dundee på skotska östkusten. Året var 1925 och man skall nog inte försöka tro att Dundee vid denna tid var i närheten av ett paradis. Det var en fattig ort, där fokus låg på att hinna med att utveckla sjöfart och att få igång handel med kol, grönsaker och någon form av industri. Unge Alex gick i en skola som hette Rockwell College där han spelade fotboll och även ishockey. Han var tydligen en mycket bra ishockeyspelare i Dundee Tigers att han fick äran att spela i det skotska landslaget under de avslutande krigsåren, samtidigt som han spelade fotboll i Dundee North End.
Hans hårdföra sätt att spela, men också hans skicklighet gav ekon i fotbollsvärldens England och efter kriget landade han i stålstadens Sheffield United, där han 1947 förärades med möjligheten att spela för Skottland mot England i en landskamp. I landskampen spelade bland annat den tidigare nämnde Liddell, men också Arsenal-spelaren Archie Macauley, som nämnde för Tom Whittaker att ”Forbes is one for the Arsenal”.
Gunners lade upp en hyfsat summa för den rödhårige ytter-mittfältaren och under säsongen 1947/48 togs han till London för att tillsammans Joe Mercer som kapten och med skotska kollegorna Macauley, Jimmy Logie och Ian McPherson börja att bygga upp laget.
Det skulle bli över 250 matcher för Alex Forbes i Arsenal. Han tog en distinkt plats i laget på sin högerkant och marscherade upp och ned längs kanten som en vilja och frenesi som gjorde honom både fruktad och berömd. Han var med i laget som vann 1947/48, men fick ingen medalj efter att bara ha gjort elva matcher. Sedan var han ständigt med. Han vann FA-cupen 1950 och just inför denna match så skedde något underligt, då Whittaker valde bort Macauley till förmån för Forbes. En händelse som fick skotske Macauley att lämna klubben till säsongen efter. Hans insats i finalen är beskriven ovan. Det skulle bli final 1952 och en ligatitel 1952/53 också.
Mot slutet av Arsenal-karriären som gick ytterligare några år, så fick skotten med det röda håret problem med korsbandet och lämnade klubben för Leyton Orient 1957 innan han lade skorna på hyllan. Han försökte sig på en karriär som tränare, men lämnade snabbt den rollen och emigrerade till slut till Sydafrika, där han levde resterande år av sitt ganska långa liv. Hans intresse för Arsenal upphörde inte då han satte upp Arsenals Fan- club i Sydafrika och agerade som vice ordförande under en lång tid. När han dog 2014 i Johannesburg, så var han den siste överlevande från det vinnande FA-cuplaget 1950.
Tack, Alex Forbes.
