Du är född i Tyresö, Stockholm. Spelade för Djurgården på elitjuniornivå redan under U16. Du började få några matcher där under den första U-16 säsongen som 13-14-åring. Kan du beskriva den tiden i Djurgår’n innan du nådde J18?
Det var en så kul tid! Har många vänner från den tiden, hade bra tränare som Winborg och Jonas från U-16 tiden. Bra fystränare… allt var bra.
Under din ungdomstid hos Djurgården, kände du att det var en spikrak väg ändå upp till A-laget allteftersom du blev äldre, eller hade du det lite kämpigt under nån period?
Det kom motgångar, såklart. Men jag reflekterade inte så mycket överlag, jag hade kul, tränade hårt. Det var kul med hockey helt enkelt. Sen var jag såklart målmedveten om att bli bättre och göra mitt bästa varje dag.
När du debuterade för U18-landslaget och fick spela där; fanns det någon framtida storspelare du spelade med redan då, och hur var den spelaren i så fall, i U18-åldern?
Bra fråga… det var många som sen blev bra hockeyspelare. Det fanns många olika spelartyper som utmärkte sig på olika sätt. Men att någon var en superstjärna som stack ut i mångden redan då, vill jag inte minnas.
Din första A-lagssäsong för Djurgården gjorde du 2015-16. Då fick du hoppa in under säsongen, göra 12 matcher, innan du blev utlånad till Asplöven… hur var det att acklimatisera sig till A-laget?
Det första året var helt klart svårast. Det blir kännbart att alla är större och starkare. Jag kom in i det sakta men säkert, det tog nån säsong.
Vilken säsong var det som du verkligen kände att du började ta plats och platsa i Djurgårdens A-lag?
Mitt tredje år. Det var mitt första bra poängår.
Var det något lag som du mötte under din tid i Djurgår’n som kändes extra jobbiga att möta? Blev det personligen några hatmöten för din del? Eller kanske mot enskilda spelare?
Skellefteå var alltid jobbiga att möta och hade alltid bra lag. Frölunda också, det var ett lag man bara skulle slå. Man fick den känslan när man mötte Luleå också.
Är det något slutspel du minns extra mycket, under djurgårdstiden?
2017-18 när vi först mötte Linköping och vann (med 4-1 i matcher), och sen mot Skellefteå där vi åkte ut i semifinalen. Det var kämpigt och surt, en mycket jämnare serie.
Under säsongen då vi tog silver 2018-19 gjorde du 21 poäng på 37 matcher. Kan du försöka beskiva den säsongen?
Det var då jag kom hem hem efter training camp i Columbus, vill jag minnas. Som sagt, vi tog silver och vi hade ett riktigt bra lag med (Jacob) Josefson och Broddan (Daniel Brodin) i spetsen.
Blev du bra emottagen av de äldre i laget? Var det några veteraner som kunde leda er yngre lite? Som dig och brorsan?
Absolut, det var många äldre som tog hand om oss yngre på ett bra sätt. Det fanns förebilder som Hank the Tank (Henrik Eriksson), Micke Ahlén, Broddan och många andra. Det var en miljö man trivdes i.
Med djurgårdskollegor, i landslaget.
Tillbaka till landslaget lite; under tiden i Djurgår’n började du få mer och mer speltid i A-landslaget också, även om det kanske inte var viktiga vm-matcher. Lärde du dig nåt ytterligare av den erfarenheten?
Att det krävdes ännu mer för att hålla på den nivån, särskilt som ung spelare. Spelarna här var ännu bättre, större och starkare.
Säsongen 2019-20 fick du åka över till Nordamerika. Det blev 1 poäng på 6 matcher för Ottawa Senators, sen blev det lite spel i AHL. Hur var det att få åka över, kan du beskriva det?
Det var overkligt för en barndomsdröm hade uppnåtts. Det var en annan hockey de spelade där. Man måste vara mentalt redo och alltid vara påkopplad 100 % för att kunna slåss om platser där.
Höll AHL en bättre nivå än SHL, skulle du säga?
AHL är en bra liga, och det är som sagt en helt annan hockey där. AHL kryllar av unga talanger som skulle vara topprankade i SHL. Men som liga är SHL bättre.
Sen var du två säsonger i HV71 från 2021 till 2023. Det gick rätt bra, särskilt under ditt första år där. Hur var känslan att spela för HV jämfört med Djurgår’n?
HV71 är också en fin klubb. Det var såklart annorlunda att bo och jobba i en stad som Jönköping, jämfört med Stockholm. Där träffade jag min fästmö så jag har väldigt fina minnen därifrån.
Rätta mig om jag har fel; du blev utlånad till finska Tappara under din sista säsong i HV och säsongen därpå såldes du vidare till Ässät?
Nej, jag och HV71 gick inte vidare med varandra eftersom mitt kontrakt gick ut. Sen gick mitt kontrakt med Tappara ut, då blev det Ässät istället.
Var det lärorikt att få uppleva den finska hockeykulturen och är det något vi kan lära oss av dem?
Det var s**tkul att få spela där. En rolig liga, offensiv. Där har de fokus på att göra mål. Det kan vi i Sverige ta med oss, tycker jag.
De senaste två säsongerna har du varit i Skellefteå AIK, som vi alla vet har varit väldigt framgångsrika under 2010- och 20-talet. Vad är det Djurgår’n kan lära av Skellefteå för att vi ska bli mer framgångsrika?
Djurgården är en framgångsrik klubb och jag tror att de är inne på en bra väg nu. Det är viktigt att de fortsätter med kontinuiteten i det de gör. Wikegård vet nog vad han gör och är en riktig djurgårdare.
Är försäsongsträningen i full gång nu?
Jajemen, skönt. Vi har i stort sett samma lag och det gick ju bra sist (sm-guld). Det känns skönt att börja jobba igen utifrån de förutsättningarna.
Har du satt upp några personliga mål inför kommande säsong?
Självklart, att göra fler poäng för mitt lag, växa in i den rollen.
