måndagens andra drabbning gästades alltså AIK - tillbaka på Hovet - av fjolårets serietvåa Kalmar. Matchens första period var mer eller mindre helt Kalmars med några mål blev det inte. Det ska nog AIK vara glada för då det redan under de första minuten såg virrigt ut i AIK:s försvar. När sedan Kalmar fick spela PP i fyra minuter tidigt etablerades deras övertag ytterligare.

AIK redde ut de båda utvisningarna, de farligaste chanserna dök upp de båda gångerna när AIK precis blivit fulltaligt. När fem mot fem spelet äntligen var tillbaka försökte AIK ta sig tillbaka in spelmässigt men det gick inte jättebra. Man hade svårt att ta sig ur egen zon. Ändå blev det i alla fall halvfarligt de två gångerna man lyckades kontra. Båda gångerna var det Oliver Johansson som kom loss utan att lyckas näta.

AIK fick sedan också chansen i numerärt överläge och är man snäll kan man säga att det finns en del att jobba på i den spelformen. En vettig chans hade man men den tillkom efter en soloräd av backen Theocharidis. Slutfasen av perioden var åter Kalmars. Enroth srod ivägen när lägen uppkom och AIK kunde med lättnad gå till paus med 0-0.

Andra perioden blev i stort sett den första lik. Kalmar etablerade tryck och byggde långa anfall. Det hettade till flera gånger framför det svartgula målet men Jhonas Enroth höll AIK kvar i matchen i ännu en mållös period. AIK fick även några chanser - oftast på kontring - men när de lägena uppstod efter långa Kalmaranfall och långt till bytesbåset var det AIK:are med mjölksyra i benen som fick fick möjligheterna och avsluten blev därefter.

Det måste också sägas. AIK fick chansen två gånger i PP men spelet är så uselt att jag saknar ord. Den farligaste chansen i första PP:et kom direkt - för Kalmar då Valdemar Johansson blev fri med Enroth efter att AIK slarvat direkt. Andra PP:et var så illa att AIK inte ens lyckades ta sig in i anfallszon. Vi såg det i fjol, hur man bygger anfall med en man mer med en lång passning bakåt. Tanken är givetvis att mottagande spelare ska komma med fart men när det aldrig fungerar måste strategin bytas.

Kalmar har ett powerplay som är solidare och rakare, man lyckades därför hålla kvar puck i anfallszonen under hela sin tvåmintersperiod. På blå linjen stod en pucktrygg och passningssäker Jonathan och styrde spelet så att det såg så enkelt ut. Varför i helvete spelar inte han i AIK?

Inför tredje kändes det om inte hopplöst så i alla fall tungt. Matcher där det ena laget skapar tryck, håller tillbaka motståndarna i deras egna zon och får passa runt pucken mot ett allt tröttare försvarande lag vinner i stort sett alltid mot ett lag vars målchanser snarast går att beskriva som spridda skurar.

Ett mål kan förändra en match totalt, brukar det heta och ikväll stärktes den devisen. AIK kom visserligen ut aningen aggressivare till sista perioden men det var först dryga fem minuter in i akten när AIK för första gången i matchen, så illa är det faktiskt, lyckades trycka ner Kalmar djupt med ett längre anfall som slutade med att Borna Kopac mer eller mindre oavsiktligt styrde in Edvin Iséns skott och därmed gjorde 1-0 till AIK som AIK blev Gnaget på riktigt.

Plötsligt anföll AIK, passningarna var hårdare och satt allt oftare på bladen och Kalmar tilläts inte husera fritt i AIK-zonen. Inte ens en löjligt billig utvisning på Christoffer Björk kom att ändra bilden. Kalmar fick inte till samma stabila PP och de chanser som uppstod tog Jhonas Enroth hand om. I spel fem mot fem var plötsligt AIK spelförande. Det fanns bud på ytterligare mål när Rolston, Pooley och Kopac fick bra lägen.

Givetvis kraftsamlade Kalmar och visade desperation mot slutet men Jhonas Enroth var en levande vägg den här kvällen. När Kalmarmålvakten med drygt två minuter kvar lämnade kassen dröjde det inte länge innan Scott Pooley fick lyfta in 2-0 i öppen kasse. Man måste ge smålänningarna att det verkligen försökte ge sig själva chansen genom att plocka keepern ytterligare en gång. När så skedde var det Oscar Nord som gjorde ett sådant där märkligt mål utan att egentligen göra mål.

Nord drogs ner när han var fri med det öppna målet och då säger regeln att man dömmer mål utan att pucken faktisk passerat mållinjen. Känslan är ändå mer lättnad än glädje. Det finns en hel del att atbeta med för Viktor Tuurala och hans team. AIK ses som en av favoriterna - kanske den största - och ska laget leva upp till det måste det mesta bli mycket bättre. Femton bra minuter kommer inte att räcka till många segrar. Ska man vara ärlig så skulle det ha varit svårt att prata om orättvisa ifall Kalmar vunnit ikväll.

Nu väntar närmast två bortamatcher mot Vimmerby och Södertälje. Det är väldigt tätt matchande nu i serieupptakten. Därmed blir det inte mycket tid att slipa på de detaljer som måste förbättras genom träningspass. AIK måste använda matcherna till att få till sådant som fattas. Då tänker jag närmast på förmågan att ta sig ur egen zon på ett resolut sätt, få passningar att sitta hårt på bladet, vässa skärpan i avsluten och framför allt - få igång ett vägvinnande power play.