Vi sätter oss ner för det, från min sida, efterlängtade surret men en gammal trotjänare och nyckelspelare för Djurgården. Vars arv till stora delar är arbetet han har stått för sedan han lämnade sin aktiva spelarkarriär. Han har varit en sann ambassadör för svensk hockey på sitt egna personliga sätt, med alla sina projekt höger till vänster, jorden runt.
Vi måste börja någonstans även om det är svårt. Det blir aktuella teman, med början Ice Academy. Ett projekt som Fimpen var med och startade upp. Det beskrivs som ”ett hockeyparadis för alla. Oavsett om du är proffs, elitsatsande, bredd eller ett kompisgäng så finns allt du behöver”.
Berätta lite om Ice Academy, hur kom idén till?
Som alla bra idéer, över en öl.. nää men vi hade ett gäng grabbar som började kläcka idén. Samtidigt såg jag hur mina söner (William och Victor) åkte till alla andra orter utanför Stockholmsområdet bara för att träna under somrarna. Då tänkte vi att det måste finnas fler lokala ytor på somrarna. Till slut hittade vi en padelhall via en kompis som vi övertalade att byta om till isyta. Sen körde vi utan att kolla upp så mycket mer.
Var det en slump att Ice Academy hamnade i Haninge?
Nää det var det väl inte. Har bott där i typ hela mitt liv, men vi hade tagit andra bra ishallar om det hade dykt upp nån annanstans.
Vilka driver du det med och vad har du för relation till dom?
Vi är ett helt gäng, jag och mina båda grabbar, Linus Klasen, bröderna Wiklander m.fl. som äger det. Sen driver jag och Micke Wahlén stället.
Vad saknade du själv i din hockeyutbildning, som du försöker ge unga hockeyspelare idag?
Tvärtom nästan, det dom inte får idag är ledarlösa träningar. Jag gick alltid efter plugget till en fotbollsplan eller skolgården och körde hockey, man ser inte det i Stockholm idag, det finns ingen spolad is längre. När man ska träna på skott eller nåt annat som med fotboll… det är svårare med hockey för det är så omständigt, Allmis är ofta mitt på dagen när man går i skolan. Vi försöker ge den möjligheten med Ice Academy. Och tre mot tre är roligare, det tvingar spelarna att vara delaktiga.
Finns det någon spelare eller lag under Ice Academy, som har gjort extra intryck på dig?
Djurgår’n brukar vara här hela somrarna. Dom har varit otroliga, skriver autografer, sen har tjugo-trettio olika NHL-proffs tagit sig tiden här, det var en del av drömmen som blev sann.
Över till Fimpens restaurangverksamhet
Hur kom du in på restaurangbranschen?
Det var en kompis till mig, Joakim Wiklander som frågade om jag ville vara med på Globen. Jag skulle ändå vara där rätt mycket, gå på fotboll och hockey. Skitkul även om jag önskar att jag hade mer tid att vara på plats. Stället heter Globen Food Market.
Var det en lång dröm eller mer ett spontant projekt?
Spontant. Jag högg när tillfället dök upp och det har varit väldigt lärorikt. Nu har vi också en restaurang i Haninge. Djurgården Dart spelar sina matcher där, så hela undervåningen är dart och shuffleboard.
Vad har överraskat dig mest med att driva restaurang?
Vet inte, men att det är så slitsamt… mångsidigt, man får bära fat, ta hand om personalvård och arga/glada/fulla gäster. Överraskande att det innebar så mycket jobb.
Finns det likheter mellan ett hockeylag och ett restaurangteam?
Ja, man måste ha sin kapten på plats, sen måste man backa upp varandra, det gäller att ta hand om varandra. Vi har en jättebra chef i Viktor Andersson som tar hand om alla.
Om du fick skapa en ”hockeymeny” vad skulle det stå på den?
Ganska enkelt – två korv med bröd och en bira. Synd bara att det ska kosta 300 spänn på Hovet, 99kr är bra.
För dom som inte vet; vart ligger Globen Food Market och vad kan man förvänta sig?
Vid gamla Mcdonalds i Globen köpcentrum, jättebra luncher o sånt. Innan matcher är det ofta trubadurer och bra med supportar, även efter match. Ordnat kaos.
Youtube-kändisen Fimpen
Över till din youtubekarriär; Fimpens Resa bland flera andra serier och framträdande du har gjort genom åren; var det genom Femtefemman det här kom till, eller vilket kom först? Jag tänker, med Betsson-kopplingen.
Fimpens Resa kom först. Sen hoppade jag in i podden. Samma producenter så det var naturligt.
Genom alla åren du har varit med som panelmedlem av podden Femtefemman; har du nåt eller några avsnitt som sticker ut? Några favoritstunder?
Avsnittet efter att Djurgår’n gick upp… det var ett skönt avsnitt.
Fimpens resa
Har du nån favoritresa ur Fimpens Resa?
Det första avsnittet med Djurgården var speciellt, det hade gått några år sedan jag la av, William var på väg upp då. Annars är det många, Montreals fighting liga m.m. Slovakien, vi var utanför Edinburgh, otroliga ställen. Förra året blev det bergen i Kanada, nu ska vi till dom lägre ligorna i USA, folk som kämpar for the love of the game.
Vilken resa blev mest kaotisk?
När vi skulle träffa Jaromir Jagr i Tjeckien, men då dog hans farsa. Vi väntade fyra-fem timmar på en bar men han kom inte, sen två-tre veckor senare gick vi till en träning och bara intervjuade lite på vinst eller förlust, men vi fick honom till slut. Även inför Connor McDavid-intervjun var jag nervös…
Finns det nåt land eller lag du fortfarande drömmer om att besöka?
Ja såklart, hela NHL. Drömresan är på väg med USA, det finns även mycket i Asien man vill upptäcka, det skulle vara häftigt att se hur dom har det. Bara upplevelsen, det är därför vi gör det, för att se hur hockeyspelare har det där.
Över till Djurgården
Berätta hur det var i början, när du kom till Djurgården som junior, till J20… hur var det att spela där då tror du, jämfört med nu?
Vi var mycket sämre, utvecklingen går ju alltid framåt. Det var tufft klimat, att gå upp till A-laget såg jag som lika med noll chans. När man väl fick chansen på nån träning, var man välsignad om man råkade få en puck i ryggen av Challe och grabbarna, eller nåt liknande. Det var ett läskigt steg att ta men det sporrade mig. Man hängde mycket på Hovet och tittade på A-laget… det var då bra juniorverksamhet, som nu.
Efter juniortiden blev det A-lagsspel i några år i Division 1 och Hockeyallsvenskan, innan du kom tillbaka till Djurgården, på A-lagsnivå. Vad betydde dom senioråren för dig? För din utveckling?
Dom var viktiga. Många har väldigt bråttom nuförtiden, även om mina söner kom upp snabbt. Det var viktigt för mig, jag växte, jag orkade alltid träna, bara köra på, det var en del av min styrka som spelare. Har alltid hålltit på Djurgår’n när jag var i andra klubbar, hade alltid som mål att ta mig tillbaka. Det var nyttigt för mig som människa och som spelare.
Minns du din första A-lagsmatch för Djurgår’n?
Vi mötte Södertälje, hemma på Hovet. Kenta Johansson var tränare. Jag fick lägga en straff. Roffe Wanhainen stod i mål. Jag tänkte “Shit vilken debut, jag kommer att ha gjort mål på en straff”, men jag satte den inte. Men jag fick chansen. Slutspelet den säsongen var också coolt.
2009-10, en säsong att minnas.
Sen blev det spel i DIF mer eller mindre oavbrutet, fram till slutet av säsongen 2012-13. Är det nåt minne från hela den tiden som sticker ut extra?
Så mycket… finalserien 2010 även om vi inte vann. Det var speciellt med hemmatrycket. Semifinalen 2012 mot Luleå, tror jag… eller kanske 2011 (javisst), match 6 i Globen efter att vi hämtade upp 0-3 i matcher. Till och med Hardy (dåvarande tränare) höjde på ögonbrynen över våra prestationer. Har snackat med Pär Albrandt som spelade i Luleå då, dom listar också det som dom sjukaste tryckmatcherna.
Vilken säsong tror du var bäst för dig, personligen?
När Hardy Nilsson kom. Han lärde mig väldigt mycket i en bra period, när jag hade vant mig vid nivån. Jag tänkte att jag var en elitseriespelare nu och kände mig bekväm. Då gjorde han mig ännu bättre. Han såg min nytta i omklädningsrummet, han införde helt nya och svåra träningar. Han förlängde min karriär.
Bästa spelaren du har spelat med?
Micke Johanson, Kristofer Ottosson spelade jag hela mitt liv med. Spelade med dom båda, länge. Hade tagit in Ottosson alla dagar i veckan som center, i ett pressat läge i matchen – då vinner vi. Micke Johansson i powerplay hade jag valt, han bara löser det. Linkan, Espen, Falcken m.fl… dom var så bra.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelartyp?
Jag vill tro att… jag gav energi på isen, gav allt för laget, före mig själv i alla situationer. För mig var det viktigare att laget skulle vinna än att jag skulle göra nån poäng. Vill tro att det var i omklädningsrummet jag också var viktig, att jag gav en extra hand på axeln o.s.v. Få in killarna i gänget. Locker room guy.
Fimpen Eklund la skridskorna på hyllan säsongen 2012-13. Sedan dess har han spelat sporadiskt i dom lägre divisionerna. Han spelade för Djurgården 2001-13. Assisterade lagkapten 2006-09. Vann sm-silver 2010. Position: forward/center. Han var även ungdomsspelare för Djurgården på J20-nivå. Fimpen har två aktiva hockeyspelande söner, Lill-Fimpen, William, som spelar för Ottawa Senators i NHL, dessförinnan i Djurgården. Och Mini-Fimpen, Victor, som spelar för New York Islanders.
