Hur känns det att vara Djurgårdsspelare igen?
Jättekul! Det är oerhört inspirerande att få representera just den här speciella klubben igen.
Hur du haft någon tanke om att du nån gång vill tillbaka till Djurgår’n?
Det har funnits där i tanke och vilja. Det var ett par år sen sist men Djurgår’n har ofta funnits där, man har bl.a. mött de som motståndare. Så det är jättekul att vara tillbaka.
Nu kom du rätt nyligen, men hur känns den nuvarande gruppdynamiken i laget?
Gruppdynamiken är bra. Det är en härlig skara, vi som är här just nu och tränar på Hovet. Vi har bra träningar. Några har varit iväg på landskamper, bl.a. norrmän och nordamerikaner. Det jag kan säga just nu är att vi är en härlig grupp som driver på varandra.
Du har gjort nästan 600 matcher för Djurgården, är det någon eller några som sticker ut extra mycket?
Svår fråga, för de är så jäkla många. JK-dagen matcherna sticker ut, de lever kvar. Sånna dagar är speciella. Kvalserien 2014 när vi gick upp till SHL minns man, det var definitivt matcher i det slutspelet som sticker ut. Året efter när vi var tillbaka i SHL, var också speciellt. Publiken bar oss verkligen fram, det var inspirerande. Och under mitt sista år med Djurgår’n senast var det pandemi så vi fick spela inför tomma läktare, dessutom drogs ett slutspel in. Så det blir en revansch för mig personligen, att jag kommer få uppleva Hovet som det ska vara.
Under din tid som juniorspelare gick du från Huddinge till Djurgården som 15-16-åring. Hur skilde sig juniorverksamheten åt?
Det var två hack upp i nivå. Kvaliteten på allting var högre i Djurgår’n, inte minst träningarna. Det var lite som att ta steget från grundskola till gymnasiet. Det var nya element för mig, som träningar på morgonen. Vi var ett bra gäng som sporrade varandra. Jag hade tre bra år på hockeygymnasiet.
Som junior gick du från klarhet till klarhet och fick debutera för Djurgårdens A-lag säsongen 2007-08. Vad minns du av den säsongen?
Jag och Jacob Josefson hade spelat mycket ihop tidigare och fick debutera tillsammans, minns jag. Man tog varje chans man fick. Honken (Michael Holmqvist), Jimpa (Jimmie Ölvestad), Ragge (Marcus Ragnarsson) m.fl som man hade som förebilder var där, vilket var viktigt för mig. Honken & Jimpa som är ledare inom Djurgår’n idag, var tydliga ledare redan då.
Kort därefter spenderade du två år i Mora, i Hockeyallsvenskan. Hur mycket betydde den tiden och den platsen för din utveckling som hockeyspelare?
Den tiden betydde väldigt mycket. Gav mig bra seniorerfarenhet. Harald Lückner var min tränare, han var otroligt kunnig och guidade mig rätt, lärde mig hur jag skulle kunna bli en etablerad seniorspelare på sikt.
Sen gick du tillbaka till Djurgården när vi befann oss i Hockeyallsvenskan, tills vi gick upp, mellan 2012-14. Hur var hela den tiden, när man försökte kämpa sig tillbaka till SHL?
Det var en storsatsning Djurgår’n gjorde för att ta sig tillbaka upp efter det första året, vilket misslyckades. Men vi tog ett riktigt omtag inför år två. Samtidigt hade vi kul tillsammans, vilket var viktigt. Det var ingen större stjärnglans men vi hade ändå en bra trupp som jobbade för varandra. Slutspelet och kvalserien gick bra men vi fick kämpa för det var konkurrens mellan lagen. Men vi var uthålliga och jobbade hårt, det tycker jag vi gjorde under hela den säsongen.
Du blev lagkapten för Djurgården inför säsongen 2015-16. Du var även assisterande lagkapten flera år efter det. På vilka sätt fick du kliva in och vara som en extra ledare?
Det kändes faktiskt naturligt. Hade själv haft bra förebilder, som jag varit inne på. Jag har varit den jag är i alla lag jag har spelat för. När man blir äldre bryr man sig också mer om att ha bra dialog med tränare och med medspelare.
Under den säsongen 2015-16 gjorde du din 300:e match i djurgårdströjan. Hur kändes det och kände du att du hade nått någon slags milstolpe?
Kommer nästan inte ihåg det… (skratt). Sånt är kul när det uppmärksammas. För man är alltid så fokuserad på en match i taget. Vi hade en halvknackig start i den matchen, vill jag minnas… Jag var så fokuserad på att nå slutspel där och då, det var det viktigaste (mycket riktigt, matchen spelades den 20 februari).
Vi har berört det lite, men du har beskrivits som ett gott föredöme och som en bra ledare; var det nån som tog hand om dig när du var en ung spelare?
Jimmy Ölvestad, Micke Holmqvist, Falken (Nichlas Falk), Kristofer Ottosson. De har varit med och vunnit mycket. De visste vad som krävdes, de lyssnade man på. Det är spelare man dessutom följde och hejade på som liten.
Du spelade två år i finska Vaasan Sport, mellan 2021-2023. Kan du försöka sammanfatta hur din tid där var?
En väldigt rolig tid. Kom smidigt in i allting. Det var också en bra tid för mig personligen, fick barn då. Det var dessutom en bra stad. Min son gick i svensk skola där, ett lärorikt äventyr. Synd bara att det gick tufft för laget. Vi höll inte i och kom inte med i slutspel.
Mellan 2023-25 var du först i Mora, sen i Södertälje. Hur kände du att det var att möta Djurgården under den tiden?
Alltid tuffa möten. Bortamatcher på Hovet, bara en sån sak. Där gällde det att alltid vara påkopplad. Kändes fel på nåt sätt att möta Djurgår’n, även om jag ville prestera. Men konstigt, för Hovet har betytt så mycket för mig. Det var känslosamt att få komma tillbaka, även som motståndare.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
Tja… (skratt). En energispelare. Bidrar med energi och försöker suga energi ur motståndarna. Ger alltid allt.
Vilka förväntningar borde vi ha på dig inför kommande säsong?
Att jag ska bidra mycket i det fysiska spelet, även i spel med puck. Ge allt för att vinna i varje match, kliva upp extra när det gäller. Sen är det andra som är bättre på att göra mål än mig. Men hårt jobb och att alltid ge allt - där sitter ribban.
Hur tror du det går för Djurgår’n under kommande säsong och vad borde en rimlig målsättning för laget vara?
Förra säsongen var den första tillbaka i SHL. Då var väl fokuset på att klara kontraktet. Nu har vi etablerat oss så självklart är målsättningen att vara med under många år framåt. Då krävs det att vi är uthålliga och tar den här nya fasen på allvar, att vi ska fortsätta att vara ett etablerat SHL-lag. Vi siktar inte på något annat än vinst i varje match.
Handen på hjärtat, vilket lag har bäst fans?
(Skratt) Var det en seriös fråga? Vi såklart.
Stort tack och lycka till. Vi ses på Hovet.
I det här samtalet märktes det att Hank var genuint taggad och lycklig över att vara tillbaka. Nu kör vi.
