Det har gått två omgångar av SHL. Två omgångar är också hur lång tid det tog för mig och majoriteten av hockeysverige att ifrågasätta den nya tekningsregeln. Tidigare fick spelaren två försök, nu byts spelaren ut vid första minsta fel. Tanken med förändringen är i grunden god, att höja kvaliteten är något som alla hockeyälskare är för. Men att behöva sitta och kolla på en match där varje tekning tar dubbelt eller trippelt så lång tid som tidigare – förstör mer än det gynnar.
Spelförstörande moment har länge diskuterats inom hockeyn. Domarna ska vara hårdare och försöka få bort de spelförstörande momenten för att vi ska få se kvalitativ hockey. Det blir dock där som skon klämmer. Vi vill ju se hockey. Att man ska hålla på och peta i alla detaljer på bekostnad av att en tekning förstör spelet, momentumet och kvaliteten – det uppskattar nog ingen.
Efter matchen igår mellan Frölunda och Färjestad var både Robert Ohlsson och Jacob Peterson ute och kritiserade ändringen. Ohlsson menar att om tekningarna ska ta så lång tid som det gör nu, kommer spelet att förstöras och få publiken att tröttna. Jag kan inte annat än hålla med. Ohlsson och Peterson är inte ensamma i ligan om att ha kritiserat ändringen och det lär bli fler.
Frölunda–Färjestad hade nedsläpp 19.00 och slutsignalen kom tre timmar senare. Det var en match man hade sett fram emot – två lag med intensivt spel och offensiva filosofier. Istället slutade det med att jag satt framför tv-n och ifrågasatte varför det måste ta så extremt lång tid att släppa pucken. Jag trodde att man ville ha en fartfylld hockey och färre spelförstörande moment. Om det har varit visionen, varför har man valt att göra om regeln så att det bara bidrar till det motsatta?
