Resultat omgång 1-14
En sprakande säsongsinledning med målrika tillställningar och Paul Cotter-feber har bytts ut till ett eländes elände. Inte helt oväntat med tanke på motståndet men att de skulle falla till botten så snabbt är inte det roligaste sättet att börja en säsong på. Å andra sidan är det kanske lika bra att riva av plåstret direkt och inse vad en rebuild innebär då det var längesedan något sådant skedde i Vancouver.
GM Ryan Johnson varnade inför säsongen att det kommer bli tufft och det med all sannolikhet blir många förluster. En lång ökenvandring väntar Canucks och det är något det tagits höjd för så det är ingen överraskning att det ser ut som det gör. Det ger en någon form av tröst om än klen.
Men om vi ska vända blicken mot vad vi hittills sett på isen, vad är det som gör att Canucks har så svårt att vinna matcher?
Det finns många faktorer att ta hänsyn till i denna fråga. Givetvis finns det uppenbara brister, till exempel att truppen är tunn, det saknas spetskvalitet och tränarstaben har i princip noll erfarenhet av NHL. Inget framgångsrecept men väldigt medvetet då allt är en del av en större plan.
Däremot finns det andra delar av spelet som kan förbättras och det snarast om ambitionen inte är att slå negativa rekord till höger och vänster. Defensiven är en av de brinnande punkterna då de släpps in otroligt mycket mål.
Svag start för Hronek och Lankinen
Filip Hroneks inledning på säsongen har varit allt annat än godkänd, han producerar fortfarande offensivt men i egen zon är han otroligt svag i många moment. Klen framför kassen, tappar sina markeringar och har stundtals fumlat ordentligt med pucken. Med tanke på den unga uppsättningen av backar som finns i Canucks trupp vore det på sin plats att han steppade upp lite vilket jag också tror han kommer göra ju längre säsongen lider.
Det är inte bara försvararna som bär ansvaret att skydda målet, det finns också en målvakt att förlita sig på men det har tyvärr inte varit fallet med Kevin Lankinen. Karln kan knappt rädda en badboll för stunden och frågan är hur långt tålamodet räcker hos Johnson. Med en räddningsprocent på 81,2% står hans aktier inte särskilt högt.
Nu har han haft många kämpiga matcher att stå i, dubbelmöte mot ångloket Edmonton samt regerande Stanley Cup-mästarna Carolina kan sätta skräck i vilken målvakt som helst. Lägg därtill på ett odugligt försvar så är det inte särskilt överraskande att målen trillar in. Samtidigt är det då man behöver sin målvakt som mest och tyvärr har han inte haft förmågan att hålla kvar laget i matcher vilket syns på resultaten.
Tidiga bekymmer för Malhotra
Inledningen på säsongen har varit ett riktigt eldprov för Manny Malhotra och hans stab. Visst var det underhållande med lite raggarhockey i premiäromgångarna där det östes in mål till höger och vänster. Nu när säsongen satt sig lite mer och matcherna duggar tätt är det en tuff utmaning de har framför sig. Det som är viktigt att ta med sig är att en rebuild tar tid och att byta spelsätt är inte smärtfritt.
Ett huvudbry under säsongen är Canucks boxplay som är bland de värsta i ligan och närmar sig historiskt låga nivåer om det håller i sig. Här behöver någonting ske för att öka oddsen att vinna matcher, duellspelet är svagt och de har stora problem med att få pucken ur zon. Viss förklaring går att härleda till de många unga förmågorna som saknar NHL-rutin vilket är viktigt när det kommer till just boxplay. Här kommer tränarstaben behöva jobba hårt och sätta bra struktur om de ska lyckas vända trenden.
Dessutom har man lyckats släppa in tre mål när man har powerplay vilket inte är särskilt smickrande heller. Med andra ord finns det en del strukturella problem som tränarstaben behöver få ordning på men jag känner mig hoppfull att om de får tid att implementera sitt system och spelarna köper in kommer vi se förbättringar framöver.
Även om det finns mycket att beklaga sig över när det kommer till produkten vi ser på isen ska Malhotra ha beröm. Trots att resultaten grinat riktigt illa är han aktiv i sitt coachande och visar ett stort tålamod till processen. Något som varit anmärkningsvärt är att det byts runt i kedjorna frekvent från match till match. Detta för att hitta rätt kemi och vilket han nämnt när frågan dykt upp från media.
Det kan tolkas som desperation men jag tycker det visar på att han inte är nöjd med det han ser. Ingen spelare kan räkna med att spela i förstakedjan på gamla meriter, det är vad man producerar på isen som räknas vilket är positivt i min bok.
Något som stuckit ur är att fart och forecheck prioriteras betydligt mer under Malhotra. Också en anledning till att byta runt i kedjorna, alla ska kunna bidra med att transportera puck och sätta press på motståndarna. För tillfället är det stundtals hönsgård i försvaret och många individuella misstag som straffar laget. Men det finns ett embryo på något nytt kontra vad vi sett under Rick Tocchet och Adam Foote vilket är välkommet.
Leevi Meriläinen har börjat starkt
Det är inte bara misär, det finns positiva utropstecken under säsongsinledningen.
Den finske målvakten som Canucks plockade på waivers har överraskat positivt. Var en högst bidragande faktor i segrarna mot Calgary och Anaheim, även om det trillade in en del mål i den sistnämnda gjorde han några viktiga räddningar i slutet som höll dom kvar i matchen. Han är lugn och följsam i målet trots bristande försvarsspel framför honom. Går inte att lasta honom för den svaga säsongsinledningen utan hans aktier på målvaktsmarknaden har snarare stigit i värde. En win-win för spelare och organisation.
Svenskarna imponerar
Elias Pettersson (EP40) - Den mest omdiskuterade spelaren under de senaste säsongerna och där inte minst kontrakten kontra produktion varit ett hett ämne. Han har svarat kritikerna direkt och inlett säsongen väldigt bra med tanke på omständigheterna. Leder interna poängligan med 15 poäng (4 mål och 11 assist) på 14 matcher.
Den kritik man kan lyfta är att målen kommit i power play och att det förväntas mer i 5 mot 5. Visst finns det en poäng i det men han är betydligt mer aktiv över hela isen denna säsong och har visat på ett fysiskt spel som vi inte sett tidigare.
I matchen mot Calgary i inledningen av säsongen bjöd han på några riktiga smällkarameller som fick många att höja på ögonbrynen.
Elias Pettersson (EP25) - Han var något ifrågasatt i slutet av förra säsongen då spelet inte stämde. Denna säsong är det andra bullar, han har bidragit med 3 mål hittills vilket är samma antal som han gjorde under hela förra säsongen.
Nu är hans primära uppgift inte målgörandet men det piggar upp att se honom ta för sig och samtidigt växa i försvarsspelet. Stark i det fysiska spelet, särskilt längs sargerna och är orädd. Inte en färdig produkt på något sätt men hans fina start har gett honom ökat förtroende då han snittar 19 minuter istid per match, förra säsongen låg det på 15 så Malhotra ser uppenbarligen potential. Hoppas han tar chansen och fortsätter växa in i rollen som en bra tvåvägsback.
Jonathan Lekkerimäki - Han har stått för en bra säsongsinledning där han skrapat ihop 12 poäng (6 mål och 6 assist) på 14 matcher och det är inte bara tröstmål. I matchen mot Anaheim fick han visa prov på sitt vassa skott när han först reducerade till 4-5 och kort därefter kvitterade till 5-5.
Förhoppningsvis fortsätter han ta för sig mer och utnyttja just skottet för det är toppkvalitet i NHL-mått mätt och det är något som bör utnyttjas, Kan han hålla sig skadefri under säsongen och fortsätta producera får han chansen att äntligen presentera sig på riktigt för Vancouver-publiken.
Talangerna producerar
Farmarlaget Abbotsford Canucks går som tåget för tillfället och har istället vunnit fem raka, kanske inte det mest intressanta för en Vancouver-supporter, men det ger en indikation om att de yngre förmågorna presterar och utvecklas åt rätt håll. Braeden Cootes har börjat riktigt bra. Likaså Jacob Quillan som ingick i Aatu Räty-trejden med Toronto där den finske centern till slut fick lämna efter att Malhotra gjort det tydligt att han inte ingick i hans framtidsplaner.
Ett inte så kärt återseende
Quinn Hughes var tillbaka i stan när Minnesota kom på besök. Hans återkomst var en het potatis bland både media och fans inför matchen. Och visst fick han utstå lite burop och ramsor som “He’s not signing” från publiken men det var inte i närheten av vad hans landsman Brady Tkachuk fick utstå i Ottawa tidigare. Trots publikens försök att påverka Hughes dra det längsta strået då han stod för mål och assist samt att Minnesota vann övertygande.
Svårt att argumentera emot hans val att lämna och nu känns det som att kapitlet kan avslutas för Vancouvers del. Var Hughes sen väljer att krita på är en annan femma.
Kommande matcher
Det blir inte fullt lika mycket resande de kommande omgångarna, förhoppningsvis kan de få lite energi och vinna några matcher. Att knäppa Toronto och Edmonton på näsan skulle inte sitta fel, dessutom finns det lite nerv i omgång 20 när Tocchet kommer på besök. Hans Philadelphia har inte inlett övertygande så förhoppningsvis kan de visa sig från sin bästa sida och ta hem en seger.
Om man ska sammanfatta säsongsinledningen så går det att konstatera att det finns mycket att jobba på. Även om det är kul att se EP40 tillbaka i gott slag och att många andra svenskar i truppen spelar bra är det svårt blunda för vad säsongen egentligen handlar om. Ett krig i botten där fullt fokus är utveckling, bygga kultur och att få ett så högt val i draften som möjligt.
Deppigt värre men det är bara att gilla läget, det var ingen slump att Canucks var tippade att sluta sist i NHL men det skulle inte skada om vi fick ha lite kul på vägen dit.
