Éric Desjardins, back, föddes i Quebec 1969. Med tanke på att han blev den ikoniska spelaren han blev, låter det kanske konstigt att han draftades så sent som nr 38 i den andra rundan, 1987.
Hans första landslagsframträdande gjordes för Kanadas U17-lag. Han tog steget från enbart kanadensiskt spel i ligor som inte längre existerar, till AHL 1987-88 för laget Sherbrooke. Där hann han med tre matcher och under samma säsong debuterade han för Kanada i Junior-VM. Där fick han som lagkapten spela 7 matcher.
Nästa säsong var det dags att debutera för NHL-laget som draftade honom, Montreal Canadiens. Det blev Stanley Cup-final första året, något som är få 19-åringar förunnat. Det blev 14 poäng på 36 grundseriematcher under rookiesäsongen, och 2 poäng på 14 slutspelsmatcher. Att nå hela vägen till den helkanadensiska finalen mot Calgary Flames och sen falla på målsnöret, gav säker en revanschlust såpass tidigt i karriären. Den numera legendariske Pat Burns tränade det årets upplaga av Montreal. En viss Patrick Roy vaktade buren. Legendarer som Mats Näslund och Chris Chelios ingick i laget. Samma år var han lagkapten för Kanadas JVM-lag. En turnering som såklart vanns av Sovjetunionen.
Säsongen 1989-90 fick han ökat förtroende av Montreal. Det blev 16 poäng på 55 grundseriematcher. Ett steg framåt för Desjardins, till skillnad från laget i övrigt. Han gick från klarhet till klarhet säsongen 1990-91 med sina 25 poäng på 62 matcher. Även i slutspelet blev han en viktigare del av det offensiva spelet med sina 5 poäng på 13 matcher. Samtidigt var han en del av ett försvar som var bland ligans allra starkaste. Åter igen blev Montreal utslaget av Boston Bruins i slutspelet, en bitter rival vid det laget.
Canadiens-Bruins, gammal rivalitet.
Säsongen 1991-92 tog han tydligare kliv fram med 38 poäng på 77 matcher. Montreal vann Adams Division under grundserien. Försvaret var ligans starkaste. Men vilket tror ni stoppade Montreals Stanley Cup-drömmar, i andra rundan? Jo, Boston Bruins. Denna gång var matchserien inte ens jämn eller gick till 7 matcher, utan Boston vann serien med 4-0. Desjardins låg dock på 17 i +/- statistiken. Han fick spela sin karriärs första NHL All Star Game, 1992. Han debuterade samma år i den gamla klassiska turneringen Canada Cup, där han gjorde 3 poäng på 8 matcher för Kanada.
Första Stanley Cup-titeln
Ännu bättre gick det 1992-93 med 45 poäng på 82 matcher - samtliga grundseriematcher spelade han. Med ännu bättre +/- statistik som låg på 20. Vad gäller laget som helhet var Montreal inte tippade att bli en Stanley Cup-finalist, men dom skulle lyckas med mer än så. Med en ny tränare vid rodret, Jacques Demers, dessutom. I grundserien kom man trea. I slutspelet tog man sig hela vägen till finalserien där LA Kings väntade, med Gretzky i spetsen. Spelare från New York Islanders, som man besegrade på vägen, erkände i efterhand att man helt enkelt hade underskattat Montreal. Och visst inledde Wayne Gretzky, The Great One, finalserien bra med 4 poäng i Kings-vinsten i match 1. Men Montreal var vana vid att vända underlägen i matchserier, vid det laget. Desjardins gjorde hat trick i match 2 som Montreal vann med 3-2. Han blev den förste backen i NHLs historia att göra hat trick i en finalserie. Faktum är att Kings bara vann den första matchen. Desjardin gjorde totalt 14 poäng på 20 slutspelsmatcher. Det var Montreal Canadiens 24:e Stanley Cup-titel.
Montreal Canadiens, eller Habs som dom kallas, hade världen vid sina fötter. Klubben kunde nog inte ana att det skulle vara den senaste Stanley Cup-titeln som dom fortfarande har tagit. Självförtroendet måste ha varit på hundra procent och uppåt eftersom man inte förväntades gå långt i slutspelet. Det var en sann resa tillsammans. Man kan bara föreställa sig hur stämningen var i staden där hockey är religion.
Resterande tid i Montreal
Säsongen 1993-94 blev det 35 poäng och han spelade samtliga grundseriematcher. Desjardins +/- låg på minus-1 för omväxlings skull. Trots statistiken var han en viktig defensiv klippa. I slutspel blev man som bekant utslagna av Boston Bruins. Säsongen 1994-95 blev det 6 poäng på 9 matcher för Montreal, innan en övergång till Philadelphia Flyers gjordes.
Flytten till Philadelphia
Säsongen 1994-95 blev förkortad på grund av lockout. Desjardins anlände i februari tillsammans med John LeClair och Gilbert Dionne, i utbyte mot Mark Recchi. Kunde knappt prata engelska, han var ju från Quebec. Phillyfans var överlag skeptiska och Philly var redan i en nedåtgående spiral. Med Desjardin stärktes laget oerhört, inte minst defensivt. Han skulle bli deras bästa back under en lång tid framöver. LeClair blomstrade ut till skillnad från tiden i Montreal. Philly hade missat slutspel fem år i rad, men nu blev det slut på motgångarna. En viss Tommy Söderström stod i mål. En annan svensk stjärna som säsongen innan var en het kandidat till Årets Rookie, var Mikael Renberg. Superstjärnan Eric Lindros fanns att tillgå. Philly slutade som tabelletta. Sen nåddes Conference Finals men väl där vann New Jersey Devils med 4-2 i matcher. Innan dess besegrades Sabres och Rangers enkelt. Kedja LeClair-Lindros-Renberg gick under smeknamnet ”Legion of Doom”. Desjardins gjorde 8 poäng på 15 slutspelsmatcher, och hade 13 i +/-.
Säsongen 1995-96 blev Desjardins assisterande lagkapten. Det blev hela 47 poäng på 80 matcher. Självklart ledde den statistiken även till att han blev uttagen till NHL All Star Game. Man avslutade grundserien som tabelletta igen. Tyvärr tog man sig inte lika långt i slutspelet som säsongen innan.
Poängskörden och förtroendet fortsatte under 1996-97. Återigen gjorde Desjardins otroligt många assist. Dessutom hade han 25 i +/-. Philly hade en bra balanserad och närmast komplett trupp, självklart satsade man på att nå längre än ifjol. I slutspelet slog man i första rundan ut Pittsburgh Penguins som hade ett lag som innehöll både Mario Lemieux och Jaromir Jagr. Lika enkelt slog man ut Buffalo Sabres i andra rundan. När man väl hade nått den berömda Eastern Conference-finalen lyckades man ta sig förbi New York Rangers med 4-1 i matcher, precis som dom två serierna dessförinnan. Ett Rangers som vann Stanley Cup året innan, med en 36-årig Wayne Gretzky i spetsen, som gjorde 9 poäng i denna serie. Han hade en viss Mark Messier som lekkamrat. Dags för själva finalserien. Där det inte gick lika bra mot Detroit Red Wings, ett lag fyllt av ännu fler stjärnor. Det blev 4-0 i matcher.
Hasek, världens då bästa målvakt.
Säsongen 1997-98 var en besvikelse. Folk hade högre förväntningar på Philly. Desjardins var fortsatt assisterande lagkapten och gjorde 33 poäng på 77 matcher. Gjorde sedan 1 poäng på 5 slutspelsmatcher där man i första omgången åkte ut mot Buffalo med 4-1 i matcher… sen hade dom ju också en viss Dominik Hasek i mål. Desjardins tilldelades äran att representera Kanada under Vinter-OS 1998. Han gjorde 6 matcher. Sett till hur många superstjärnor som fanns med i laget, blev det en stor besvikelse att ingen medalj togs. Det blev en fjärdeplats i Nagano. Vem satte stopp för Desjardins och company i semifinalen, om inte Dominik Hasek igen, denna gång spelandes för Tjeckien.
Säsongen 98-99 blev poängrik, 51 stycken på 68 matcher, och under slutspelet 4 poäng på 6 matcher. Fortsatt offensiv och viktig i special teams. Det gick bättre än någonsin för 29-åringen med andra ord, men mindre bra för laget. Man gjorde en stark grundserie som vanligt, men nådde inte långt i slutspelet.
Säsongen 99-00 blev han lagkapten, som han skulle förbli under tre säsonger. Och det blev ännu fler poäng, 55 stycken på 81 matcher. Sedermera 12 poäng på 18 slutspelsmatcher. Philly släppte in näst minst mål i ligan. Vann grundserien. Tog sig till sista omgången innan finalserien, där New Jersey Devils tyvärr vann med 4-3 i matcher. Och som man tog revansch mot Buffalo i slutspelets första omgång, med vinst med 4-1 i matcher. Som vanligt stod Recchi, LeClair och Lindros för merparten av lagets poängproduktion. Men Desjardins återfanns på en fjärdeplats.
Legion of Doom.
Året därpå missade Lindros hela säsongen, John LeClair missade stora delar av säsongen, vilket såklart begränsade framgångarna en del. Säsongen 2001-02 åkte Desjardins själv på en del skador som begränsade antalet matcher. Dessutom hade det varit tränaromsättning dom senaste åren. Spelarna presterade inte som dom borde, det var negativ statistik hit och dit, och även klubbens GM Bob Clarke började ifrågasättas.
Säsongen 2002-03 hade Desjardins hela 30 i +/-. Han gjorde 3 poäng på 5 slutspelsmatcher. Man nådde större framgångar än dom två åren dessförinnan, med ännu en ny tränare vid rodret, den berömde Ken Hitchkock. Man blev laget som släppte in minst antal mål i ligan. Man vann 45 matcher och förlorade 20 matcher.
Rivaliteten med Devils gjorde sig påmind under slutspelet 2004. Men Philly vann med 5 matcher. Desjardins spelade bara 48 grundseriematcher och hann göra 12 poäng. Inget slutspelande. 2003-04 tog sig Philly nästan till finalserien men förutom Desjardins hade man successivt tappat fler spelare på grund av skador, och man föll i slutspelets tredje omgång mot Tampa Bay Lightning, som gick och vann Stanley Cup-bucklan.
2004-05 var dessvärre en lockout-säsong. Lock-outer hade inträffat förr i ligans historia, men det var första gången som en hel säsong ställdes in. Desjardins kanske tyckte det var smartare att vila och träna enskilt än att tillfälligt söka sig till en annan klubb. Förmodligen välbehövligt, med tanke på skadebekymren året innan och att han var 35 år och hade många år bakom sig i ligan, som toppspelare.
Säsongen 2005-06 blev Desjardins sista. I karriärens sista säsong visade han upp fin personlig statistik i grund- såväl som i slutspelet, som så många gånger förr. Peter Forsberg hade vid det laget anslutit och gjorde 75 poäng på 60 matcher.
Desjardins blev invald i Philadelphia Flyers Hall of Fame 2015. Det är klubben i karriären som han själv har sagt har betytt mest för honom, trots Stanley Cup-vinsten i Montreal. I Philly bildade han familj. Han personifierar dom framgångarna som Philly skördade. Han har berättat att han fick mer ansvar när han anlände, jämfört med sin tid i Montreal, och att han växte med det ansvaret. Då var det ofta kul att vara hockeyfan i staden. Han gjorde både assists och poäng och han var en sann ledare. Han utgjorde en riktig skillnad i matcher och det märktes, inte minst i slutspel, när han var skadad. För Philly spelade han 738 matcher, gjorde 93 mål och 303 assist. Med sina 396 poäng är Desjardins den backen som gjort näst flest poäng i Philadelphia Flyers historia, etta är Mark Howe. Sammantaget blev det 1143 matcher och 575 poäng i NHL. Han vann en Stanley Cup och tog sig till en Stanley Cup-final.
Fakta: Éric Desjardins
Nationalitet: Kanada Ålder: 57
Position: Back
Nuvarande klubb: Pensionerad
Tidigare klubbar: Montreal Canadiens, Philadelphia Flyers
Spelade NHL-matcher: 1143
Poäng: 575
