Säsongen har varit över sedan länge för Vancouvers del men det råder ingen brist på händelser. Bröderna Sedin fortsätter vara oskiljaktiga och är numera “Co-presidents of hockey operations” vilket måste vara en unik titel. Att det skulle ske förändringar var inte förvånande då Patrik Allvin tidigare fått lämna och Jim Rutherford valt att kliva tillbaka från sin position.
Lite oväntat att Henrik och Daniel skulle få chansen så tidigt i sina karriärer utanför isen men jag välkomnar det med öppna armar.
Rivstart för Sedinarna
Deras första uppdrag bakom kulisserna blev att vara med och hitta en ny general manager (GM).
Det har varit en del spekulationer men till sist landade det på Ryan Johnson som tidigare spelat för Vancouver och kommer närmast från rollen som GM för farmarlaget Abbotsford Canucks. Allt detta presenterades förra veckan (14/05) av ägaren Francesco Aquilini.
Han har inte gjort sig känd för att omfamna förändring under sin tid men inte ens han kan blunda för att laget och organisationen är i stort behov av en ny riktning.
Henrik och Daniel Sedin samt Ryan Johnson presenterades i sina respektive nya roller och tog sedan till orda. Det var en tämligen återhållsam presskonferens vilket är välkommet efter Jim Rutherfords senaste framträdanden. Det pratades givetvis om framtiden och hur de ska göra Vancouver framgångsrika igen. Sedinarna tog upp att kulturen kommer att behöva förändras genom hela organisationen. De vill se mer engagemang från spelare och ledare på och utanför isen.
Budskapen är enkla, men fortfarande viktiga. Det återstår att se hur detta faktiskt ska implementeras men det har redan tagits första steg mot stora förändringar.
Adam Foote får sparken
General Manager Johnson väntade inte länge med att fatta ett stort beslut. Huvudtränaren Adam Foote samt hans stab har fått lämna sina respektive poster under tisdagen (19/5). Inte alls oväntat med tanke på säsongens resultat samt den nya riktningen Vancouver väntas ta.
Det var verkligen ingen lätt säsong för Foote att visa sig från sin bästa sida vilket var något som Johnson lyfte när han meddelade beslutet. Laget plågades av skador under hela säsongen, framför allt Thatcher Demko som knappt syntes till, vilket givetvis påverkat laget. Dessutom tappade han lagets bästa spelare i Quinn Hughes så det var verkligen ingen tacksam uppgift att träna Vancouver denna säsong.
Däremot går det inte att blunda för produkten på isen, inga spelare tog några större kliv under säsongen och spelet gick inte i rätt riktning. Vancouver var inte favorittippade på något sätt men att de skulle komma tvärsist var det inte många som förutspådde.
Vem blir nya rösten i båset?
Sökandet efter en ny huvudtränare ska påbörjas omedelbart, enligt Johnson.
Frågan är om han kommer ta in Manny Malhotra som han är väl bekant med sedan tiden i Abbotsford Canucks.
Det finns många intressanta kandidater på marknaden. Men om Canucks vill starta ett nytt kapitel och bygga en ny identitet är det lika bra att låta en ung och ambitiös tränare ta vid. Han har dessutom en bra relation med många av spelarna från tiden i Abbotsford och har visat att han kan leda ett lag över målsnöret. Nu är såklart inte AHL och NHL jämförbart, men det visar att han kan skapa en vinnarkultur och utveckla unga spelare, vilket är något den nya regimen trycker hårt på.
Canucks topp 3 i draften 2026
Det blev ingen rolig dag på lotteriet för Vancouvers del när man föll till tredje valet i årets draft. Det är ingen katastrof då det finns en uppsjö av talang att välja på. Såklart svider det lite extra att Toronto får första och San Jose andra valet men samtidigt är det just detta scenario som “tanking” är bra för. Det värsta möjliga utfallet är att få tredje valet och med Vancouvers digra uppsättning av unga talanger är det bara att tacka och ta emot.
Vilka spelare kan Canucks tänkas välja?
Det givna förstavalet Gavin McKenna känns långt borta, skulle förvåna mig oerhört om han inte blir vald av Toronto. Ivar Stenberg skulle möjligen kunna vara tillgänglig då San Jose har en uppsjö av forwards men har det väldigt tunt på backsidan. Mycket beror på hur det går i VM där Stenberg och andra talanger får chansen att visa upp sig.
Det finns många intressanta namn:
Chase Reid (Back), Caleb Malhotra (Center), Keaton Verhoeff (Back), Viggo Björck (Forward), Albert Smits (Back), Carson Carels (Back)
Onekligen många backar i årets draft, något Canucks har gott om i sina unga led. Däremot har man precis tappat Quinn Hughes så det är inte helt otänkbart att man satsar på att få in en framtida toppback.
Om det nu skulle bli så att Manny Malhotra tillsätts som huvudtränare i Vancouver kan vi förmodligen räkna bort hans son Caleb vilket begränsar alternativen sett till position om de inte tar en chansning på Viggo Björck.
Mina förhoppningar är att det väljer bästa möjliga spelare och inte bara går efter behov i organisationen. Visserligen skriker laget efter en toppklassig center eller forward men det kommer flera drafts framöver så ingen idé att chansa för mycket.
Att drafta en bra ung back skulle dessutom möjliggöra framtida trejds med mer rutinerade backar som Filip Hronek och Marcus Pettersson som inte riktigt passar in i Canucks vision.
Hur utfallet än blir kommer Canucks få en väldigt bra spelare och man har dessutom ytterligare ett val senare i första rundan (24) där det absolut finns potential att fynda.
Den nya eran tar form
Från att ha varit en säsong av misär och frustration känns det hoppfullt igen. Kanske handlar det om att det faktiskt sker stora förändringar och att personer med stark anknytning till laget får chansen att bana vägen. Framför allt känns det nytt att ägarna är beredda att gå in i en rebuild och våga satsa mer långsiktigt. Något som varit helt främmande i Vancouver under en lång tid.
Ingenting är vunnet än och Canucks har en lång väg kvar. Personerna vid rodret saknar dessutom långvarig erfarenhet på NHL-nivå vilket gör denna satsning riskfylld. Samtidigt känns det exakt som den typen av förändring som behövs.
För första gången på länge finns det faktiskt en plan.
Med Sedinarna i spetsen, en kommande toppspelare i draften och en ny tränare på ingång finns det all anledning att känna en framtidstro kring Vancouver. Resan har bara börjat och det kommer säkert dyka upp en del hinder men vägen framåt känns helt rätt.
