Innan skribenten hade hunnit krångla färdigt med prenumeration (gud förbjude att bara en vanlig prenumeration på Gefle Dagblad skulle räcka), inloggning och få igång livesändningen så stod det 1-0 till Brynäs. Det var Silfverberg som två minuter in i matchen knäppte in det första målet för säsongen i numerärt överläge. En fin macka av Anton Rödin och lättande att Silfverberg får dit pucken direkt. I fjol mäktade han visserligen med en hel del poäng men såg riktigt långsam och sävlig ut, och när lägena kom så passade han ibland hellre än att försöka nypa dit den själv. Han verkar dock ha lagt manken till för att komma tillbaka i bättre form i år, och det syns tydligt redan nu. Skridskoåkningen är rappare, han ser piggare ut, tar snabbare beslut och är mer aktiv ute på isen. Han gav ett bättre intryck ikväll, än på hela förra säsongen. Lovande. Efter 4.27 ringde det igen i Brandcode Arena i Sundsvall. Mattias Norlinder visade upp de fina handleder vi fick se ett flertal gånger under förra säsongen när han hängde upp 2-0 från väldigt snäv vinkel. Det ser så självklart ut, och det där önskar vi få se fler gånger under säsongen som kommer. Första perioden var trots allt relativt jämn, och med drygt halva perioden spelad reducerade MoDo till 1-2. Det blev också kvitterat till 2-2 med 3.46 kvar, och även om det var ett bra skott av talangen Elton Hermansson så såg det heller inte otagbart ut. Första perioden slutar lika på två.
Brynäs drog ifrån i mittakten
Christian Djoos var inget vidare den sista tiden innan sitt långa skadeuppehåll, varken mentalt eller fysiskt, så det är kul att han har kommit tillbaka som den spelare som vi förväntar oss att få se. När matchklockan hade tagit sig förbi 4 minuter effektiv speltid så var det just Djoos som gav Brynäs ledningen. Ett snyggt rappt handledsskott ackompanjerat av fin skridskoåkning och blick för spelet. Okej, MoDo-målvakten Werner både kunde och borde ha tagit det skottet, men lika skönt som det var att se den gå in, lika skönt var det att se Djoos kunna röra sig ohämmat och visa spelglädje. Det var nästan bara Brynäs i den andra perioden, och man utökade också ledningen ytterligare när Johan Larsson lade i 4-2, positionerad i slottet. Det syns tydligt att en stor del av truppen har spelat tillsammans ett tag nu, som här när Johan Larsson gjorde 4-2, på vacker assist av Oskar Lindblom. Klapp klapp och mål. Det resultatet stod sig in i slutperioden.
Norlinder avgjorde
Det var mest Brynäs även i tredje perioden, även om MoDo stack upp här och där. Man får ge MoDo att man inte gav upp, man fortsatte kämpa trots underläge både spel- och resultatmässigt. Med drygt 8 minuter kvar är det dags för Norlinder igen, som gör 5-2 med ett ”tyst” smart handledsskott när trafiken var som tätast framför mål. Var matchen inte officiellt död sen innan så var det definitivt ridå ner för MoDo i och med Norlinders andra mål för kvällen. I matchens slutskede blir det trots matchens karaktär till och med lite känslor när först Hägg blir förbannad på en motspelare, och sen är Bobby Trivigno inne och vevar lite grann i matchens slutsekunder, som för att visa att han fortfarande äter taggtråd till frukost. Fint att se.
Tre plus
Målen. Jag har velat ha in en utpräglad målskytt. Det vill jag fortfarande. Förra säsongen dominerades av alibiavslut i målvaktens mage, skott en meter bredvid målet eller att man passade sig ur läget, så att någon annan kunde missa och bli syndabock istället. Med det sagt så är det skönt att det blev hela fem mål framåt redan ikväll. Silfverberg fick göra mål, Norlinder x2, Djoos, Johan Larsson. Vi behöver bygga självförtroende i avslutslägena, och ikväll var en bra början.
Leo Sundqvist . Han var en av dem jag skrev om i införrapporten, som en spelare som behöver visa framfötterna och ta plats. Ikväll visar han att han vill vara med i år. Leo kommer vara nyttig i det offensiva spelet med sin intensiva skridskoåkning och förmågan att bryta mönster.
Julien Gauthier. Med tanke på att kanadensaren precis har anlänt till Brynäs och håller på att anpassa sig till både spel på stor rink och Brynäs spelsystem, så är jag positivt överraskad av det jag såg ikväll. Gauthier vill vara med där ute, han är aktiv och jobbar hårt, och kan förhoppningvis mäkta med en del poäng i rätt sällskap.
Minus 1 . Erik Källgren. Det ska sägas att det är inte lätt att stå sysslolös under längre perioder när det egna laget dominerar, för att sedan vara alert och redo när pucken väl kommer. Sen är det ju del av en målvakts utmaning, att alltid vara redo. Jag har länge väntat på att Källgren ska bli en målvakt som ”tar det han ska ta”. Jag såg det inte när han konkurrerade med Ludvig Persson, inte heller med Damian Clara och frågan är om man får se det i kamp med Magnus Chrona. Ikväll är det två bra skott som går in, men inget av dem såg ut att vara helt omöjligt att stoppa. Spelet runt eget mål var inte heller helt förtroendeingivande och ibland undrar jag om det är den mentala biten som det behöver jobbas med. Det jag ser är i alla fall att när det går emot så är förmågan att studsa tillbaka inte riktigt alltid där. Nä, jag hoppas att Gällstedt låter det finnas en konkurrens runt förstaspaden i år, så att Källgren faktiskt behöver prestera på topp för att inte behöva agera båsöppnare matchen efter.
Minus 2 . Spelet i egen zon. Onödiga felpass, för långsamma beslut och så kallat skvättande med pucken i egen zon fick vi nog av redan i inledningen av fjolårets säsong, och det blev sedan ett alldeles för återkommande inslag under resten av säsongen. De tendenserna fanns tyvärr där ikväll också. Det är förhoppningsvis något som försvinner med tiden, allt eftersom att spelsystem, uppspel, och hur man löser olika trängda situationer med så kallade avlastningsytor, faller på plats. Men ja, vi kommer inte ha råd att tappa puckar på det viset bakom eget mål när SHL drar igång, så kväv detta i dess linda, tack.
Avslutningsvis
Även Gällstedt tyckte i intervjun efter matchen att försvarsspelet var något svajigt och inte tillräckligt noggrannt, annars var han nöjd. Som supporter kan man inte annat än hålla med. Som helhet är det en fullt godkänd insats av Brynäs ikväll. Man visar att man är en divison bättre än motståndarna, det är många bra intentioner och det syns på ett positivt sätt att vissa spelare har gjort några år tillsammans ute på isen. Man hittar varandra rätt bra, och det leder också till flera mål. Trots att det är en träningsmatch, vilket i värsta fall kan vara definitionen av ett sportsligt sömnpiller, så var det inte fallet ikväll. Brynäs jobbar, går in i närkamperna, vill slå sin gubbe och vinna matchen. För det otränade Brynäsörat kan det låta som en självklarhet, men alla vi som bevittnade fjolårssäsongen vet att det är långt ifrån sanningen. Vi kommer från en säsong där viljan att deltaga ibland var så svag, att man undrade om spelarna helt hade glömt att folk runt om i landet tittade på och hejade på sitt lag, både på själva arenan och i tv-soffor, som att man hade gett sig fan på att ge uttrycket ”play like no one is watching” en helt ny, negativ innebörd. En säsong där Gälla ett flertal gånger konstaterade att ”vi kommer ut och ser håglösa ut och jag vet inte varför”. Med det i backspegeln, är det tyvärr långt ifrån självklart att som Brynäsare få se sitt lag komma ut på isen och vilja vinna matchen genom att anstränga sig över tre perioder plus eventuell förlängning. Kvällens match innebar ett klart fall framåt i detta avseende, och kan vi frambringa denna nivå av motivation till en träningsmatch i Sundsvall, så vore det själva fan om vi inte kunde komma ut med spänd båge när SHL väl drar igång.
På lördag väntar, något farsartat kan man tycka, final i SCA-cupen efter dagens ”semifinal”. För motståndet står antingen Timrå eller Sundsvall som möts imorgon. Finalen spelas kl 18 på lördag, och här hos oss på Brynäsredaktionen hittar ni såväl inför-info, som matchrapport. Väl mött då!
