Regerande mästarna Skellefteå stod för motståndet när Brynäs premiärspelade under lördagen.
Det var en eftermiddag full av enkla misstag och tecken på ett icke fungerande kollektiv som hette Brynäs. Det var en uppvisning i uselt målvaktsspel från Erik Källgren, helt utan hjälp av övriga Brynäs IF. Det är pinsamt, och det finns väldigt mycket att fundera över för Gällstedt & Co. Som han säger själv efter matchen, ”det är mycket som måste rättas till”. Det är också en hel del spelare som måste se sig i spegeln, rannsaka sig själva, och tänka: Gjorde jag verkligen mitt allra yttersta för klubbmärket på bröstet i eftermiddag? Mitt svar är nej, om någon nu behövde hjälp.
Hör mig rätt här nu, Skellefteå är ett lag som är väldigt bra. Både individuellt och som lagmaskin. De kommer vara svåra att slå när de spelar sitt bästa spel. Det som är oroväckande, och som också var ett aber i fjol, är hur Brynäs faller ihop. Hur det inte finns en tillstymmelse till ett kollektiv efter Skellefteås 3-2. Hur SAIK under resten av matchen helt ohotade får åka rundor i vår zon, spela runt och ta avslut medan vi tittar på och beundrar. Som supporter kan jag ta en hedersam förlust men här blir vi ju helt och hållet avklädda och utspelade. Även om jag själv tycker att det är närmast felaktigt att måla ut Brynäs som en guldkandidat, som det gjorts på vissa håll, så måste vi vara långt bättre än så här. Det får inte se ut så här när två respektabla lag i SHL möts, långt ifrån. Nä, det är många orosmoln och frågetecken som tävlar om uppmärksamheten just nu. Vi går igenom själva matchen i vilket fall.
Brynäs sköt sig själva i foten
I införrapporten poängterade jag bland annat hur viktigt det var med en bra inledning, och att inte ta dumma utvisningar. Med facit i hand kan man konstatera att Brynäs gjorde raka motsatsen, när man efter cirka 20 sekunder tar en utvisning för roughing och sen släpper in 1-0 i det efterföljande numerära underläget. Lite av en mardröm, helt ärligt. Bobby Trivigno gav Brynäs hopp om livet när han på egen hand snärtade in 1-1 efter 3 spelade minuter. Lyckan blev dock kortvarig då Skellefteå åter tog ledningen bara 2.5 minut senare. Robert Hägg, med ett långt byte i benen, tog ett mindre bra beslut om att försöka vinna en skridskoduell en mot en på mittplan, vilket ledde till 2-1 Skellefteå. Känslan var ändå att Brynäs åt sig in i matchen allt eftersom perioden gick, och skapade i slutet några längre anfall som tyvärr inte resulterade.
Det var en klassisk ”första perioden för säsongen” med en del omställningar åt båda håll, lätt hafsigt passningsspel och lite allmän hönsgård. Perioden slutade som den började, med en utvisning för Too many players, men denna gången till Skellefteå. Första perioden slutar 2-1 i hemmafavör.
Brynäs kvitterade och kollapsade
Andra perioden började med power play för Brynäs och några bra chanser, bland annat genom uppenbart spelsugne Calle Järnkrok. Sen var det mest Brynäs för hela slanten och följdaktligen kvitterade också Kieffer Bellows efter cirka 6 minuter spelat. Ett smart skott från dålig vinkel som letade sig in mellan Strauss Manns benskydd. Brynäs fortsatte dominera och när Julien Gauthier visade att han är både snabb och stark tvingade han Brynäsbekantingen Jonathan Pudas till en utvisning. Ledning Brynäs hade just då känts som ett logiskt steg i händelseförloppet, istället vände spelet och det blev 3-2 Skellefteå. Källgren något svag i positionsspelet, men överlag är det svagt av Brynäs att släppa till de här chanserna i sitt eget power play. Antiklimax per definition. Efter det målet så tappar Brynäs konceptet helt och släpper in både 4-2, 5-2 och 6-2 tätt inpå varandra. 4-2 kom dessutom efter ett världsrekord i Too many players signerat Brynäs IF. Försvarsspelet är rent ut sagt svagt, men Källgren är om möjligt ännu sämre. Detta var också en av faktorerna som jag framhöll som centralt i införrapporten, att målvaktsspelet måste vara så bra att vi ger oss själva chansen att ta poäng eller vinna. Denna eftermiddag var så inte fallet. 4-2 får visserligen en touch precis framför mål, men båda de sista målen gör Brynäs burväktare ingen stor insats på. Det jag har framhållit tidigare i Källgrens spel som inte håller i närheten av SHL-klass är bland annat positionsspelet. Även om han tar det första skottet i en situation, är han så långt ute och flaxar att han lätt blir överspelad eller är så pass ur position så att han inte kan ta returen. Det krävs ett skott, sen är han framåtlutad med båda händerna i isen. Han är heller inte tillräckligt tät jämfört med Chrona, så att han kan få puckarna på sig även om han inte alltid ser dom i förstaläget. Något för målvaktstränare Anthon Hansson att ta tag i.
Två adekvata frågor här: 1. Varför byter Gällstedt inte ut Källgren direkt efter fjärde målet, eller i absolut värsta fall det femte? Dels så knäcker han Källgren helt i onödan, en målvakt som heller inte är känd för sin mentala styrka. 2. Varför byter Källgren inte ut sig själv? Vad har man att förlora? Det har varit stora frågetecken runt Brynäs målvaktsfråga, och detta ger inga positiva svar över huvud taget.
Tredje en enda lång väntan på slutsignalen
När tredje perioden börjar är det 6-2 på tavlan, och Brynäs byter äntligen målvakt. In kommer Magnus Chrona, inte en sekund för tidigt. Brynäs börjar perioden med power play 5 mot 4 som även utvecklas till 5 mot 3, vilket inte resulterar även om det finns vissa goda intentioner. Resten av tredje är ungefär som allt annat efter 3-2; det är lekstuga för Skellefteå och precis alla som vurmar för Brynäs, inklusive spelarna själva, väntar på slutsignalen. Det enda som är bra i tredje perioden är att Chrona gör en bra stabil insats och visar upp ett mycket bättre positionsspel än Källgren, samt att vi bara släpper in ytterligare ett mål där hela Brynäs blir överspelat.
På tisdag möter vi Linköping på bortaplan. Förhoppningsvis har vi lärt oss nåt tills dess.
