Nulägesbeskrivning
När vi summerar försäsongen så har Brynäs vunnit fyra matcher (MoDo, Björklöven, Leksand och Djurgården) och förlorat tre (Timrå, Luleå, Djurgården). Det går så klart inte att dra några större växlar på de resultaten, men hur som helst så känns det som att vi står inför en spännande säsong. På lördag börjar vi seriespelet mot Skellefteå borta, en minst sagt diger uppgift som samtidigt kan fungera som en bra värdemätare.
Brynäs största motståndare är Brynäs själva
Egentligen kan man sammanfatta det hela i en enda mening: Brynäs största motståndare är Brynäs själva. I fjol såg vi alldeles för många förlorade matcher och poäng på grund av att spelarna kom ut och såg ut att i bästa fall ha sålt smöret och tappat pengarna. Det fanns också stora skillnader inom matcherna, man spelade kanske bra i första perioden och gjorde två tre mål, och kom sen ut i andra och åkte runt på en skridsko och trodde det var klart.
Att hela tiden göra jobbet, slita för varandra varje träning, varje match, varje byte, varje minut, varje sekund, det är det fundamentet som hela Brynäs IF vilar på. Frångår man det, så är hela truppen bara namn på ett papper, och då är man så att säga till råttorna. Hur Brynäs kan ta sig an utmaningen att hela tiden vilja slå sitt personbästa, att aldrig bli mätta, kommer bli avgörande för vår framgång.
Konkurrenssituationen
En central del som Gällstedt redan har pratat om i år är konkurrenssituationen. I fjol kunde vi se hur vissa spelare varken ansträngde sig eller presterade. Jack Kopacka står väl ut som det mest framträdande exemplet, men även Kieffer Bellows var urdålig i början, och tog dessutom en rad frustrationsutvisningar som inte alls gynnade laget. Samtidigt stod de likväl där matchen efter, på samma position, i samma kedja. Erik Källgren gjorde vissa minst sagt tama ingripanden och matcher men fick ändå fortsätta äga förstaspaden. Så att skapa och sedan även praktisera en konkurrenssituation, är något som Gällstedt behöver ha med i säsongens verktygslåda. Nu har han själv sagt till Gefle Dagblad att ”det gäller att hela tiden tävla, så fort du slår av är det någon som käkar upp dig”, och det är den kravbilden vi vill se.
Special teams
Den maratonlika startsträckan för att få ordning på såväl power play som box play kostade många poäng i fjol. Det blev extra kostsamt under en tid när spelet inte heller satt i övrigt.
Ett högt pucktempo, passningar över centrallinjen och vassa direktavslut är det vi vill se i power play. Allt för krångliga långdragna varianter med försök till spel ända in på mållinjen undanbedes. I box play blir det som vanligt viktigt att ligga i skottlinjen och spela uppoffrande, men framför allt att hålla rent framför eget mål.
Aktiv matchcoachning
En tydlig faktor som gjorde att många matcher slutade med förlust i fjol, var att de matcher som började dåligt också fortsatte och slutade dåligt. Det fanns ingen handlingskraft i Brynäs tränartrio, i alla fall inte till den grad att det nådde spelarna som agerade därefter. Samtidigt såg vi hur andra coacher ändrade taktik i olika delar av spelet, för att t.ex effektivt stänga ner uppspel, förhindra kontringar osv.
Så får det inte vara i år, där måste man som supporter kunna kräva mer. Det är en sak att som lag spela okej (spelet är inte alltid på topp, alla kan ha en dålig dag osv) och ta en hedersam förlust, men att komma ut och se håglösa ut, åka runt på en skridsko och inte ens göra jobbet, det är en helt annan sak, och är inte okej nånstans.
Målskyttet
Inför denna säsong hade jag en renodlad målskytt på önskelistan, och på den punkten fann jag mig själv ståendes med tomma händer när truppen var satt. Det finns en rad framspelare som kan sätta andra i bra lägen, men frågan är vem som ska förvalta dem? Det finns så klart potential i Silfverberg, Bellows, Trivigno, Kinnvall, Rödin, Lindblom, Johan Larsson, men i fjol var det många som sköt men få som faktiskt satt pucken i mål, sett till antal skott. Allra tydligast blev det mot Växjö i slutspelet, där motståndaren hade en dödlig effektivitet på relativt få skott, medan vi stod för raka motsatsen. Med risk för att sparka in en öppen dörr så tror jag att det gäller att få igång målskyttet så fort som möjligt och praktisera ”våga skjuta-tufft att göra mål”. Vi har potentialen men måste också tro på det, så att vi inte alltid väljer den där extra passen eller undermedvetet skjuter i målvaktens bröstplatta, bara för att i alla fall träffa mål.
Hur desperata är vi?
Inför denna säsongen har vi föryngrat truppen något, vilket vi supportrar hoppas ger mer fart under rören och andra ringar på vattnet. En sak som fattades framför allt i slutspelet var hungern. Vi var inte tillräckligt desperata, vi ville det inte tillräckligt mycket. I år måste motivationen vara högre och synas hela vägen från båset ut till alla spelare på isen. Vi måste vara laget som är fruktansvärda att möta, vi ska vara överallt och kriga för varje puck och varje millimeter av isyta. Det är enda vägen framåt.
Sista chansen för guldgänget från 2012?
Ett flertal spelare i årets trupp var också med och tog guld 2012, och allt sedan dess har Johan Alcén konsekvent suttit och ringt spelare efter spelare för att åter samla ihop ingredienserna till det gamla guldreceptet. I och med det behöver vi också ställa oss frågan: kan det här vara sista
chansen för guldgänget från 2012 att åstadkomma något stort tillsammans?
I år har man en mycket kompetent trupp, man har rutinen blandat med ungdomlig entusiasm, man har en uppeldad Gällstedt på bänken som förhoppningsvis kan gjuta mod i kraftigt flåsande spelare som stirrar tomt ner i avbytarbåsets golv, som om det vore den djupaste avgrund.
Trots att våra mest robusta pjäser kan verka närmast odödliga, så riskerar även de ädlaste metaller att rosta eller ärga till slut. Därför ser jag denna säsong som kanske sista chansen för några av våra största trotjänare att sluta på topp; Rödin, Larsson, Bertilsson, Järnkrok, Silfverberg med flera. Hör mig rätt nu, de här spelarna kan ha flera fina säsonger framför sig, men det finns också ett bäst före-datum för alla hockeyspelare. Som ett exempel så borde Greg Scott ha fått avsluta karriären med flaggan i topp innan förra säsongen, då han kom från ett fint slutspel.
Så: ta vara på den här säsongen, gör det bästa av den, för ingen vet vad som ligger i framtiden.
På lördag kör vi.
Nu Gävlar. Framåt Brynäs!
Det här är den sjätte artikeln i vår nedräkning till SHL-premiären.
LÄS ÄVEN: INTERVJU MED GUSTAV HILLSTRÖM
LÄS ÄVEN: INTERVJU MED MAGNUS CHRONA
