Arsenals damer har spridits för vinden. Sällan har ett landslagsuppehåll kommit mera lägligt. Renée Sleegers må säga att hon har klubbens fulla support, men en tionde plats i ligan och ligaguldet redan borta samt två rätt medelmåttiga matcher i CL.. nej du Renée.. den här kanonbåten som du driver framåt håller på att köra på grund och du som kapten får hoppa av.
Det är en hel del underligheter som kan skådas i Sleegers spel under våren. Lagbygget måste man diskutera och varför vissa spelare överhuvudtaget värvats.
- Målvaktsspelet kan man egentligen säga så mycket om. Anneke Borbe och Misa Rodriguez har delat upp matcherna och de har gjort bra insatser utan att glänsa. Danskan Damm, som kom in som fjärde målvakt har av förklarliga skäl inte spelat. Van Domselaar är fortfarande skadad. Förvisso skapar rotationen viss osäkerhet bland backarna dock.
- När det gäller backspelet är Leah Williamson sedan tidigare garanten som mittback. Här har Steph Catley och Lotte Wubben-Moy alternerat och det ses egentligen inte heller som direkt svaga länkar. Ytterbacksspelet med Fox/Batlle/Hinds/Holmberg är svårt att resonera kring. Offensiven är lysande, men de är för offensiva och när omställningarna kommer så är de för långt framme. Sedan kan man ifrågasätta det faktum att Smilla Holmberg, vars inlägg och framstötar på kanterna är av högsta klass. Sedan är det svårt att ersätta två världsbackar som Batlle och Fox. Samtidigt har man visat upp nervositet vid motgångar. Man släppte 2-0 till 2-2 mot Paris FC och kapsejsade en aning mot ManCity.
- Mittfältet bär ett tungt lass och Stanway-Little-Cooney Cross har visat att de måste spela. När exempelvis Stanway eller Little kliver av så faller strukturen på mitten och även här är dock risken att de blir för offensiva då Arsenal har stort bollinnehav och luckor öppnas upp centralt. En spelare som måste undra varför hon kom är Reuteler, som knappt luktat på planen hittills. Att spelare roteras är ett måste, men att värvas för en bänkplats är underligt. En sak som måste förbättras är bolltempot från mittfältet. Det forslas boll på tok för långsamt.
- Offensivt har inte mycket klickat hittills. Lisa Baum har varit glödhet, men håller inte nittio minuter. Olivia Smith är skadebenägen och verkar inte fixa flera hårda matcher med hård bevakning i rad. Mariona Caldentey, som skall leda laget har varit varit fjärran från sin normala kapacitet. Kanske lider hon av att Stanway har så stor andel av spelet från centrala mittfältet? Chloe Kelly har långsamt tagit sig tillbaka från skador och börjar visa ambitioner igen. En av de mer positiva i anfallet. Även Alessia Russo skall värderas positivt, men hennes roll blir för otydlig. Hon vänder ner långt ned i planen för att möta boll och krockar nästan med spelippbyggnaden. Det lämnar ett hål i straffområdet, som ingen fyller och spelet blir statiskt. Frida Maanum, Stina Blackstenius och även Selina Cerci har oerhört svårt att göra avtryck. Det går oftast för långsamt, det missar för mycket och självförtroendet är borta. Caitlin Foord på kanten är dock fortfarande en tillgång med sina skarpa inläggsfötter.
Renée Sleegers- you have a problem and you need to solve it.. otherwise you are OUT.
