Arsenals match mot Como var igår och artikeln handlar inte så mycket om just den matchen, utan om det enkla faktum att Artéta valde den ungdomliga vägen när han satte upp laget mot Como. Jag förstår det naturligtvis. Spelare har knappt kommit tillbaka från sommarvilan, VM-spelarna som Marin Zubimendi, Declan Rice och Bukayo Saka deltog inte och istället lät han undomen springa runt på Emirates Stadium.
Det är annorlunda och oväntat. Att juniorer får speltid på en sommarturné i Asien när vi spelar not Tottenham i Kina eller möter något sammansatt Malaysia XI i Kuala Lumpur, det är normalt; men att i den sista matchen innan Community Shield mot Manchester City skicka ut Myles Lewis-Skelly(född 2006), Ethan Nwaneri(2007),Theo Julienne(2008), Max Dowman(2009) och Marli Salmon(2009) från start mot Como- det var både fräscht, oväntat och vågat. Nu har flera av dem spelat från start eller hoppat in i matcher under försäsongen, men att låta exempelvis Marli Salmon inleda som mittback med Gabriel Magalhaës och spela i princip hela matchen är fenomenalt; att låta Theo Julienne- som för många gooners bara varit ett namn eller kanske varit helt okänd, få starta på en högerbacksplats- det är väldigt vågat och chansartat. De andra tre- trots Dowmans ungdomlighet- har varit med på scenen tidigare; men samtidigt ser man på det som en helhet. Fem spelare med denna ungdomlighet kliver ut från start i denna del av säsongen. Det ger en positiv inställning och förmedlar hopp och förväntan till akademin.
