Få svenskar i engelska ligan
Det dröjde länge innan svenska spelare gjorde avtryck i England trots det extrema intresset som satte fart via Tipsextra under 1970-talet. En flytt till England var ofta omgärdad av hinder som svårigheter att få arbetstillstånd och liknande. Robert Prytz var exempelvis i princip klar för Stoke i början av 1980-talet, men det föll på att han inte fick något arbetstillstånd.
Stefan Rehn blev den förste
Först ut var Stefan Rehn som köptes av Everton så sent som 1989, men han lyckades aldrig ta en plats i ett på den tiden rätt stjärnspäckat gäng. Dessutom saknade han lite av den hårdhet som krävdes som mittenmittfältare och där kom han till korta. Det sades att han även vägrade spela med skruvdobbar, vilket tydligen - sägs det i vart fall - irriterade Evertons manager Colin Harvey. Killar som Norman Whiteside och Stuart McCall hade inga problem att skruva in dessa i skorna och sedan göra "avtryck" på sina motspelare.
Glenn Hysén gör entre´
Men innan Rehn lämnade 1990 efter blott fyra A-lagsmatcher hade en viss Glenn Hysén anlänt till rivalen Liverpool FC. Ett lagbygge som passade den jovialiske göteborgaren som handen i handsken. Efter uppmärksammade jätteinsatser mot just England fick Liverpool upp ögonen för vår svenske mittbacksikon som anlände 1989 från en sejour i Fiorentina.
Glenn Hysen och Stefan Rehn.
Liverpool var som på kamratgården
Livet i Florens och Fiorentina var så långt ifrån den avslappnade lagkänslan på kamratgården i Göteborg. Idel skämt - eller "pranks" som man säger numera - gav en unik sammanhållning i ett IFK Göteborg som utvecklades till att bli en av Europas bättre klubbar. Så var det inte i Florens, men definitivt i Liverpool FC, vilket passade Hysen
Nära att skriva på för Manchester United
Det var dock oerhört nära att Hysen hamnade i Manchester United. Han hade intagit en buffé på Old Trafford och ordförande Martin Edwards ansåg nog att affären var så gott som i hamn samt ringde managern Alex Ferguson för att berätta att de hade tagit i hand och allt var klart. Men när både Ferguson och Edwards flög ned till Florens för att skriva kontrakt fick de beskedet att Hysén skrivit på för Liverpool.
Glada gäng dominerade i England
I England på den tiden så tog de stora klubbarna, såsom Liverpool, Manchester United, Everton och Arsenal, inte bara titlar, utan det var genuina kamratgäng där skämtet aldrig var långt borta och själva umgängesstilen handlade om att "pranka" varandra samt skapa sammanhållning genom att gå ut och dricka öl. Ofta väldigt många öl, och gärna över laggränserna. Den engelska ligatoppen var som ett enda stort grabbgäng som närmar sig studenten. På gott och ont.
Ligamästare 1989/90
Men just denna mer avslappnade miljö passade Hysén som snabbt kom in i Liverpool och blev under säsongen 1989/90 en av de viktigaste pjäserna för att Liverpool skulle ta sitt 18:e ligamästerskap. Han kamperade ihop med Liverpool-kaptenen och legendaren Alan Hansen, men på grund av den senares skadeproblem fick Hysén även spela tillsammans med den då unge Gary Ablett och dessutom vid några tillfällen bära kaptensbindeln.
Kenny Dalglish avgår
Managern Kenny Dalglish avgick 1991 i vad som närmast kunde ses som ren utmattning. Pressen hade varit benhård. Hans uppgift var att bära vidare på framgångsarvet från Bill Shankly, Bob Paisley och Joe Fagan. Inget annat än titlar räknades. Dessutom hade han dragit ett stort lass och varit extremt deltagande i begravningar och sorgehantering efter Hillsborough-katastrofen 1989. I en FA-cupmatch mot ärkerivalen Everton tar man ledningen fyra gånger, bara för att Everton skulle komma tillbaka lika många gånger. Dalglish såg oerhört trött ut vid sidlinjen och avgick senare. Utmattad och trött på fotbollen.
Början på slutet
Det skulle också markera början på slutet för Hyséns tid i Liverpool. In kom nämligen Graeme Souness som manager. Han ville stöpa om Liverpool. Och den långe mittbacken från Göteborg passade inte alls in i detta. 1992 lämnar Hysén Liverpool. Den förste svensken att vinna en engelsk ligatitel.
