Det finns transfersagor varje år.
När det gäller Silly Season så diktas det ihop varje år. Sagoberättare sätter sig på en pall vid en sprakande brasa. Förväntansfull tystnad. Runt omkring brasan så samlas storögda nyfikna fans av alla sorter. Gamla, unga, kvinnor, man, hundar, katter, svärdbärare och jonglörer.Sagoberättaren kan bära en mantel som bär på historier om svunna tider, om framtidens segrar eller om stulna minnen. Det berättas om svek, om löften, om pengar, uppdiktade skrönor, missnöjda spelare, kluriga agenter och en jakt på spelare som behövs för att förstärka ett lag som bara vill ta ett litet steg i sitt mål att krönas till världens bästa lag. Ifjol vann Arsenal ligan och gick till final i Champions League och nu är ledningen på jakt efter förstärkning i straffområdet. I området där målen skall,höras och man har hittat sitt mål. Atletico Madrids Julian Alvarez. ”Honom skall vi ha” tyckte den baskiske tränaren Artéta och petade på Sportchef Berta. ” seså, fixa”.
Jag har naturligtvis inte fantastisk koll på exakt vad som sades och hur saker sades, men jag har, som alla andra fans, följt denna saga och soppa under sommaren. För mig var det rätt klart från början att Alvarez inte skulle lämna Spanien och gå till London. Det gick liksom att läsa och förstå ganska tidigt. När en dialog möjligen eller troligtvis inte går till som nedan, så tycker jag att signalerna finns.
Juni någon gång.
”Holá Julian, Andrea Berta från Arsenal här. Vi vill värva dig till Arsenal. Du vet, Englands bästa lag. Nu vill vi vinna Champions League och du är nyckeln dit”
” Andrea, tack men den enda klubben jag kan tänka mig är Barcelona”
”Jaja, vi hörs senare”
Juli- efter VM
”Holá Julian, Andrea Berta igen. Synd att ni inte vann VM. Tvåa ändå. Grattis. Som sagt, vi vill att du kommer till Arsenal. Vi kan ge dig bra lön och villkor och kommer snart att ta kontakt för att börja förhandla”
” Andrea, tack. Men den enda klubben jag kan tänka mig är Barcelona”
” Jo men Atletico släpper dig inte dit. Då är Arsenal ett bra alternativ”
” Andrea, då stannar jag kvar. Barcelona eller ingenting.”
” Jaja, vi hörs”
Augusti
” Holá, Julian. Nu har vi säkrat upp pengar och kan erbjuda dig monsterlön, bra bostad och ett spel i Arsenal. Låter väl jättebra. Nu börjar vi prata med Atleti.”
” Andrea, tack. Men den enda klubben jag kan tänka mig är Barcelona och får jag inte gå dit, så stannar jag i Atleti.
”Jaja. Vi hörs”
Sent augusti
”Holá Julian. Nu har vi skickat in ett bud till Atleti. Arsenal och London väntar. Det här blir jättebra. ”
” Andrea, den enda klubben jag kan tänka mig är Barcelona och får jag inte gå dit så stannar jag i Atleti”
”Jaja, vi hörs”
Stängningsdags på Silly Season
” Holá Julian, vi kan kanske lägga till några euro på paketet, öka lite bonusar och så, fixa familjen etc. Arsenal väntar.
” Andrea, som jag sade..den enda klubben jag kan tänka mig är Barcelona och får jag inte gå dit så stannar jag i Atleti”
” men, jag trodde vi var överens”
******
Det har naturligtvis inte gått till så här och de personer som ovan spelar i denna smått ironiska pjäs har naturligtvis inte sagt på detta sättet, men när man följer spelet via media, så kan man lätt tolka det som att det faktiskt var så att Arsenal ville och ville mycket, men mottagaren via agent troligtvis meddelade tidigt att det inte var aktuellt. Av olika anledningar. Vad jag sedan kan tycka är märkligt är att Gunners varken hade ett alternativ till Julian Alvarez eller skakade fram ett alternativ till Gabriel Martinelli. Hela den försäljningen känns underlig när man ser att Tzolis är den ende naturlige vänsterbreddaren. Forwardsmässigt klarade vi oss med Gyökeres och Havertz ifjol och det får gå ett år till, men var verkligen tanken att skicka iväg Martinelli utan att ha en ersättare. Är tanken att skicka ut Eze eller Madueke på vänsterkanten som alternativ framöver? Om det är tanken kan jag ha viss förståelse, annars var försäljningen av Martinelli väldigt underlig.
Nåväl.. teaterstycket ovan kommer att sättas upp på Dramaten i höst. Välkomna att söka roller.
