Maratontabellen (NY) Malmö FF må ligga i mitten av årets allsvenska, men en tabell där vi fortsätter att vara ohotade är Maratontabellen. Tack vare att vi klarade att ta en pinne borta mot IFK Göteborg har vi i skrivande stund utökat vår ledning till Blåvitt från 206 poäng efter fjolårets allsvenska till 208 poäng just nu. Inte heller trean AIK har hittills tagit in i år utan ligger på samma marginal som i fjol. Kanske är detta en klen tröst att klamra sig fast vid, men jag hävdar bestämt att Maratontabellen är en av de viktigaste parametrarna när det gäller att bedöma en klubbs storhet. Och som Sveriges bästa lag genom tiderna skall vi fortsätta att hålla avståndet till Göteborg och AIK.
Starkt bortafölje (NY) MFF bjuder sannerligen inte på mycket grannlåt i år och det är inte med något större hopp man följer matcherna. Vinner vi är det i regel mot bottenlag, men ofta handlar det om att kunna kriga till sig oavgjort eller förlora mot något av lagen på den övre halvan. Oavsett detta hade vi i vanlig ordning med oss ett massivt bortafölje mot IFK Göteborg och efter den inledande gemensamma protesten höll våra himmelsblå supportrar igång i sjuttio minuter plus tillägg. Det fanns en tid då detta var lång ifrån någon självklarhet och jag hoppas att laget och ledning tillfullo förstår värdet av detta engagemang.
Lunds BK (NY) Kanske inte helt MFF-relaterat, men för en lundensare är det sällan man får uppleva elitfotboll i hemstaden. Nu skall dock lilla "Krubban" som Lunds BK kallas lokalt, kvala till Superettan. Man möter Norrby i kvalet och skulle LBK lyckas ta sig upp får de bland annat spela derbyn mot BoIS, HIF och TFF på Klostergården. Min lillebror, som liksom jag är en inbiten MFF:are, är lagledare för Krubban, så inte minst för hans skull hoppas jag på Lundarepresentation i Superettan 2027.
Att inte se allt som förlorat (4) Det blir mörkare och mörkare, tabelläget är dystert, miljonerna rasar ur kistbotten, våra unga spelare är inte dåliga men man ser heller ingen direkt stjärnpotential och spelsystemet är... diffust. Det är lätt att hänga läpp och tappa tron på framtiden. Men faktum är att föreningen på många sätt fortfarande har det väldigt väl förspänt jämfört med t ex guldåren 2010, 2013 och 2014, innan vi hade börjat casha in CL-pengar eller hade byggt upp en organisation som ger våra spelare bättre förutsättningar än hur det ser ut hos konkurrenterna. Svackan är djup och plågsam, men självklart har vi anledning att hysa hopp ännu.
Stark säsong (NY) MFF:s damer blir trea i allsvenskan och säkrar Europaplats nästa år. Samtidigt har man gjort det bra i UEFA Women´s Europa Cup, där man till sist åkte ut mot Ajax i åttondelsfinal i en match där man med lite mer effektivitet hade gått vidare. Det är ett år som lovar gott och det skall bli spännande och se om töserna tar ytterligare kliv nästa år efter att ha samlat på sig mycket erfarenhet i år. Summerat gör MFF:s damlag en stark säsong.
Nyfikenhet (NY) Eftersom det känns helt omöjligt att läsa ut särskilt mycket av dagens MFF-trupp är det onekligen rätt skönt att den här bleka säsongen snart är slut. Samtidigt känns det som att en nystart, en hel försäsong med Gaute, inklusive några spännande nyförvärv kan tända nyfikenheten igen. Det känns lite som att alla inblandade väntar på att få göra en ordentlig reboot, för att sedan ta en ordentlig revansch 2027. Jag vet inte om detta bara är någon sorts psykologisk försvarsmekanism à la "nästa år då jävlar!", men jag kan inte låta bli att känna en viss pirrig nyfikenhet och t o m en smula tro inför nästa säsong.
Motsatsen till nyfikenhet är kanske likgiltighet. Och just likgiltigheten hoppas jag att vi kan hålla från oss ett tag till.
Det är kanske klokt att vi har taggat ner när det gäller avgångskrav till höger och vänster, inte minst sedan MFF redan har bytt ut det mesta i sin organisation både en och två gånger de senaste åren. Samtidigt oroar jag mig för den här tystnaden som råder kring föreningens förehavanden just nu.
Att vi har gått från att med facklor och och hötjugor jaga bort en dubbel guldtränare efter en halv säsongs svaga resultat, till att stilla acceptera ekonomiska brakförluster, fortsatta värvningar av skadat gods och ännu sämre leverans på plan är ju lite uppseendeväckande kan jag tycka. Att gå från korkad drevmentalitet till lugn och tålamod är ett steg i rätt riktning, men blir vi likgiltiga lever Malmö FF farligt.





















