För visst kan det komma att bli hett, sett till matchens dignitet och fjolårets kvarvarande "gloria" som hänger över de båda lagen, samt detaljer som Contes bakgrund som Intertränare (hade ju varit fint att få se Lukaku ställa upp mot sin gamla arbetsgivare också, tyvärr blir vi berövade det för denna match). Rent fotbollsmässigt är det dock tveksamt hur mycket eld och lågor som vi kan komma att förvänta oss.
Inter kommer in i mötet med en stark resultatrad på sistone. Senast i Champions League mot Union St.Gilloise, där man vinner med 4-1, och matchen dessförinnan mot Roma, där man tar en tung 1-0 seger. Innan dess har man även kryssat mot Atletico (förvisso förlust på straffar, och dessutom i något av en slags jippomatch). För att hitta de blåsvartas senaste förlust får vi leta oss tillbaka till den 13:e september, den gången i Derby d'Italia mot Juve.
Så Inter kommer onekligen in med starka papper till morgondagens möte. Samma positiva ordalag går det knappast att prata om Napoli i dagsläget. Alldeles senast kommer man från en absurd 6-2 förlust i Champions League mot PSV, där laget faller ihop som ett korthus i andra halvlek på ett sätt som aldrig skådats sedan Conte tog över Napoli. Jag skulle inte heller bli förvånad om det är så att den förlusten är något nytt slags rekord, i negativ bemärkelse, vad gäller Contes hela tränarkarriär.
Tyvärr stannar det inte där. Innan CL-fadäsen en dråplig förlust mot Torino, föregått av två knapphändiga vinster mot Genoa och Sporting. Förlust mot Milan också, ja, ni fattar grejen helt enkelt. En resultatrad likt denna har Napoli inte presterat sedan Conte tog över, och tränaren och laget får för första gången nu verkligen bekänna färg.
Capitano Di Lorenzo har varit ute i media och pratat om att laget känner sig fragila, vilket onekligen syns i spelet, och framför allt i försvaret. Undertecknad har länge åjat sig över, ända sedan förra säsongen, lagets inkapacitet att skapa farliga målchanser, trots ett mer eller mindre stort bollinnehav i flertalet av matcherna. Det jag däremot inte har kunnat säga någonting om, och som var fallet föregående säsong, är att trots det knapphändiga spelet så tog man till slut alltid dom där vinsterna. En enstaka individuell presentation, inte allt för sällan signerad McFratm, var ofta tungan på vågen, och ledde till att Napoli trots allt kunde ta hem där fjärde scudetton. Detta kombinerat med ett väldigt solitt försvar räckte till.
Men nu ser anfallsspelet om inte ännu mer tafatt och idefattigt ut, och försvaret känns inte alls lika självklart. Di Lorenzos ord är det vi alla ser där ute på plan, och någon enkel fix är det inte. Contes ord i presskonferensen senast, där han inte skyllde ifrån sig, men förvisso nämnde och tryckte på att det kommit in 9 nya spelare är förvisso en invändning som är giltig. Men så pass giltig att det skall se ut som det nu gör? Knappast.
Om inte allt detta var nog så har Napoli dessutom vad som med all rätta får klassas som en skadekris. Lukaku, Höjlund, Lobotka, Rrahmani, Meret och Contini är alla ospelbara imorgon, och det är knappast dussinlirare. Lukaku är den som förväntas vara borta längst, med en förväntad återkomst som inte är tidigare än början på December. Så det är förvisso inga säsongsförstörande skador, men likväl kommer de i en extremt olämplig tid. Framför allt bortfallen av Rrahmani och Lobotka märks av rejält, vilket är väldigt signifikant för lagets otrygghet defensivt (Rrahmani), och lagets ännu knackigare offensiva spel (Lobotka).
Nej, ingenting är det som talar för Napolis del i dagsläget inför morgondagens drabbning mot milanesarna. Det enda eventuella, och då får man ända ta och trycka på, är väl att om det är i något möte som man skall studsa tillbaka - ja då är det i ett möte mot ett lag som Inter. En eventuellt vinst; och kanske kan man hitta modet och styrkan att komma tillbaks på fötter igen? En förlust; och laget gräver sig bara ännu djupare i denna allt mer oroande formsvacka.
Det är att ta i att hävda att morgondagens möte kan bli ett säsongsdefinierande sådant, det är för tidigt för sådana utsagor. Däremot kan man nog hävda att det är en årsdefinierande sådan, för det är trots allt inte allt för långt kvar innan vintermästarna skall krönas (ett ytterligare landslagsuppehåll innan året är slut späder bara på detta), och då gäller det att hänga kvar och på i toppen.
Och en vinst imorgon är kanske definierande för det?
