Primo Tempo
Inter inleder den första halvleken otroligt starkt. Det är ett helt annat Inter jämfört med vad vi fått se på sistone, framför allt i derbyt mot Milan. Laget ser betydligt mer organiserat ut, både offensivt och defensivt. Presspelet sitter, spelarna hittar varandra och Como får väldigt svårt att spela sig igenom Inters lagdelar.
Redan i den 12 minuten kommer utdelningen. Federico Dimarco står för en fin brytning på egen planhalva och bollen hamnar hos Marcus Thuram, som med ett par fina touch hittar Djed Spence ute till höger. Engelsmannen slår in ett hårt inspel längs marken där Pio Esposito visar sin fysik, håller undan Ramon och trycker dit 1-0. Ett riktigt fint anfall där flera spelare gör allting rätt.
Bara sju minuter senare kommer även 2-0. Dimarco hittar Zielinski som slår ett hårt inspel snett inåt bakåt. Alex Valle misslyckas med sin rensning och bollen hamnar hos en alert Thuram, som snabbt reagerar och sätter dit tvåan.
Thuram, vilken första halvlek han gör. Fransmannen ser ut att verkligen njuta av sin fotboll just nu. Han är lekfull, självsäker och vågar utmana. Det känns nästan som att han kan skapa något farligt varje gång han får bollen vid fötterna.
Como börjar så småningom hitta in i matchen och får till några längre anfall, men det dröjer inte länge innan Inter återtar kontrollen och fortsätter jaga ett tredje mål. Flera fina lägen skapas, men skärpan i avsluten saknas.
Det är framför allt organisationen som imponerar på mig. Alla vet sina roller, avstånden mellan lagdelarna är bra och Como får knappt några ytor att arbeta med. Med tanke på hur skickliga Fabregas mannar normalt sett är med bollen säger det en hel del om Inters insats.
Secondo Tempo
Como kommer ut betydligt bättre efter paus. Fabregas gör två förändringar direkt och gästerna börjar kontrollera mer boll och etablera spel på Inters planhalva. Men bollinnehav är inte samma sak som kontroll.
Trots att Como har mycket boll lyckas de sällan skapa några riktiga farligheter. Inter ligger rätt i positionerna, stänger ytorna centralt och tvingar gästerna att spela runt snarare än igenom försvaret.
Samtidigt fortsätter Inter skapa lägen. Dimarco får bland annat ett fint tillfälle efter en framspelning av Barella men missar. Kort därefter får han ytterligare ett läge som täcks av en försvarare. Thuram är också nära att göra sitt andra mål när han kommer till avslut inne i straffområdet, men bollen smiter precis utanför stolpen.
Det är egentligen det enda jag saknar från den här matchen. Med lite mer kyla framför mål hade Inter utan större problem kunnat göra ytterligare två eller tre mål.
Andra halvlek är inte särskilt händelserik, men på ett sätt är det också positivt. Inter behöver inte jaga, behöver inte stressa och framför allt behöver man inte bjuda in motståndarna i matchen.
Det ska dock sägas att Nico Paz är väldigt nära att reducera i slutminuterna när hans avslut träffar ribban. En påminnelse om att man aldrig riktigt kan slappna av, även när matchbilden känns under kontroll.
Men sett över 90 minuter är det en väldigt stabil prestation. Como har faktiskt mer boll totalt sett, men lyckas knappt skapa någonting. Det säger ganska mycket om hur väl Inter försvarar sig idag.
Tankar
Marcus Thuram fortsätter imponera. Vilken form han befinner sig i just nu. Han står för ett mål, är högst delaktig i det första och bjuder dessutom på en hel del underhållning. När Thuram spelar med det här självförtroendet är han otroligt svår att försvara sig mot.
Djed Spence gör ännu en riktigt bra match. Jag tycker att han börjar se alltmer bekväm ut i systemet och bidrar med en stabilitet och balans på högerkanten som vi saknat under perioder. Han väljer sina löpningar klokt, är trygg med bollen och visar återigen att han kan bidra offensivt. Assist till Esposito och ännu en fin insats från engelsmannen.
Sedan måste vi prata om Carlos Augusto. Alltså, vilken grinta den mannen visar varje gång han spelar. Det spelar nästan ingen roll vilken position han får eller vem han ställs mot. Han ger alltid allt och är dessutom väldigt sällan den som gör några större misstag. Vilken säsong han gör hittills. För mig är han i princip omöjlig att peta just nu. Det för oss in på något jag funderat över ett tag, nämligen Inters trebackslinje.
Jag skulle faktiskt vilja påstå att Akanji till höger, Bastoni centralt och Carlos Augusto till vänster är den mest defensivt stabila backlinjen vi kan ställa upp för tillfället.
Det finns en trygghet med just den kombinationen. Alla tre är väldigt duktiga på att läsa spelet, positionera sig och veta när de ska kliva fram respektive falla tillbaka. Idag fick vi se ett tydligt exempel på det.
Missförstå mig inte, Bisseck är fortfarande en personlig favorit. Hans fysiska egenskaper är fantastiska och han erbjuder något helt annat. Framför allt i matcher där motståndarna spelar mycket på omställningar och har snabba anfallare. Där blir hans snabbhet, styrka och förmåga att täcka stora ytor otroligt värdefull.
Men mot ett lag som Como, som gärna håller i bollen och försöker spela sig igenom motståndarnas organisation, föredrar jag faktiskt den här backlinjen.
Bisseck har fortfarande vissa brister i sitt positionsspel och kan ibland bli lite för ivrig i sina beslut. Det är något jag tycker att både Akanji och Carlos Augusto hanterar betydligt bättre.
Med Bastoni centralt får vi dessutom en spelare som kan styra försvarslinjen och samtidigt bidra enormt mycket i uppspelsfasen.
Det betyder inte att Bisseck ska bänkas permanent. Snarare att Chivu har olika alternativ beroende på vilken matchbild han förväntar sig, det är en väldigt fin lyx att ha.
Lite blommor till Chivu?
Trots allt lyckas Inter städa av ett väldigt skickligt Como utan några större problem. Ett Como som bara några dagar tidigare körde över Lens med hela 9-1 i Champions League.
Chivu förtjänar beröm för hur han ställer upp laget idag. Framför allt för hur välorganiserat försvarsspelet fungerar och hur Inter lyckas neutralisera ett lag som normalt sett är så skickligt på att kontrollera matcher genom sitt bollinnehav.
Men samtidigt vill jag inte dra alltför stora slutsatser efter en enda match. Vi har sett Inter prestera väldigt bra tidigare, för att sedan falla tillbaka i gamla mönster när motståndet blivit tuffare.
Framöver väntar bland annat Atalanta, Stuttgart och senare även Dortmund, Lazio, Juventus och Liverpool. Det är i sådana matcher jag verkligen vill se om Chivu kan få laget att prestera med samma disciplin och organisation.
Tre poäng, hållen nolla och framför allt en prestation som ger lite mer trygghet inför fortsättningen. Inter kliver därmed upp på 28 poäng efter elva omgångar, bara en poäng bakom Lazio.
Matchens lirare
Jag kan faktiskt inte välja en enda idag. För mig får Marcus Thuram och Carlos Augusto dela på utmärkelsen.
