LARM!

Efter en fin inledning på säsongen har ÖSK återgått i gamla, usla vanor och ser numera ut som skit igen.

Mot Östersund mäktade man med två avslut på mål, förvisso i mål dessutom, men det gjorde inget när man lät ÖFK rulla runt bollen som om de vore ÖFK av fornstora dagar. Det var som att Daniel Kindgren var där och sålde baracker för hutlösa summor igen.

Ack, den gamla goda tiden.

Den trogna publiken som faktiskt valt att stanna kvar vid ÖFK:s sida post-Kindgren fick se ÖSK ta med sig en 2-1 ledning in halvtid efter mål av Astvald (fin nick, grabben) och Yasin som utnyttjade en miss i kommunikationen.

De rödsvarta behövde dock inte vara särskilt oroliga.

De hade radat upp chanser i första halvlek och andra halvlek blev inte sämre för de hittade en väg in i matchen igen.

ÖFK hölls utanför och ute på kanterna och de accepterade detta och utnyttjade det.

Inspel efter inspel efter inspel skickades in och tvåan kom och följdes av trean.

Taktfasta applåder delades ut av den artiga hemmapubliken vars glädje visste gränser och de behövde inte oroa sig.

ÖSK kunde ju inte forcera denna gång.

De kunde forcera hemma med en man mindre men inte på bortaplan inte.

Kanske hade ÖSK tankar, koncept och idéer om en forcering men var inte i närheten av att förverkliga en sådan utan istället var det närmsta man kom ett läge en frispark som landade rakt i armarna på målvakten.

ÖSK skapade som sagt inget och istället fick vi se en menlös forcering sista kvarten och det får mig att vilja dela med mig av tre tips:

1. Om ni inte kan kombinera er fram i straffområdet, det har uppenbarligen inte lett någonvart på sistone, så skicka på ett jävla långskott utifrån.
2. Och om ni ska forcera, dalta inte med bollfan på mittplan utan låt Lowe och Victor skicka långt.
3. Och om ni ska förlora; bryt någons ben, de ska betala för vinsten med blodvite (obs, skämt, snälla skicka inte polisen på mig, jag är bara upprörd)

Inget av detta hände utan matchen slutade 3-2 och ÖSK har nu förlorat fyra matcher på de senaste fem och jag börjar få traumatiska flashbacks till fjolåret, därav att den röda lampan blinkar frenetiskt (i ens huvud).

Jag hade nog tryckt på knappen i en tidigare rapport men de senaste veckorna har jag inte haft tid eller ork (mycket jobb) till att skriva rapporter och det har nog gjort mig gott för hade jag behövt skriva om Brage 0-3, Oddevold 1-4 och Helsingborg 1-2 så hade jag legat på akutpsyk i Säter vid det här laget.

Då hade det inte blivit några rapporter! Kanske för det bästa om detta är vad jag ska häva ur mig. Men det här läget förtjänar inte en samlad analys, det får NA och smartare supportrar än mig stå för. Jag kan däremot trycka på knappen och konstatera att det är kod röd.

IGEN.

Helvete.

Men vems fel är det då? Någon måste bära hundhuvudet, ju. Man vill instinktivt skylla på mittbackarna men de gjorde sitt bästa i en usel situation. Jag väljer att peka på ytterbackarna och mittfältet. Mittfältet vinner inte närkamper och hittar inte rätt med passningar och ytterbackarna blir isolerade och runtspelade gång efter annan.

Men då är det väl Norlings fel? Ja, antagligen. Han satte in Kalle igen och Kalle såg väl okej ut? Kanske? Fast vad ska Norling göra när flera spelare saknas? Är det det medicinska teamets fel då? Är det Enes fel som värvat spelare som råkar skada sig? Är det styrelsens fel? Regeringens? Janne Loffe Carlssons fel?

Vem fan vet men någon måste stiga fram och fixa den okände förövarens röra.

Sen ska ÖFK ha credd för att de spelade bra, givetvis.

Men man kan fråga sig:

VARFÖR KAN INTE VI SPELA BÄTTRE NÅN GÅNG?

Varför kan inte vi höja oss?

Fyfan, det här ser ut att bli ännu en lång säsong.

Att vi aldrig ska få ha fina saker.

Hör ni hur larmet går.

Det ekar över staden och ljuset dränker allt i ett ödesmättat rött skimmer.

Nu behövs en hjälte, en förändring.

Att någon kliver fram.

Så, kan någon kliva fram och göra något?

Snälla?