Ju längre tiden går, desto mer saknar man det stabila mittenträsket i allsvenskan och inte nödvändigtvis för att det var just allsvenskan, utan för att det var just stabilt. Visst, det dök upp "ödesmatcher" här och var, framförallt i början av vår förra sejour i allsvenskan när vi räddade vårt allsvenska kontrakt på hösten, men allt som oftast låg vi där i mitten. Vi skrällde i en match och vi förlorade mot ett bottenlag i den andra och resultatet blev allt som oftast en stabil niondeplats som fotbollspoddarna kunde hämta in poäng från, då de oftast tippade oss på just niondeplatsen.

Those were the days, my friend.

Nu är det ödesmatch var och varannan vecka, känns det som. Ingen vila för varken spelarnas ömma kroppar eller våra sårbara psyken utan på't igen bara, trots att alla skriker "nej, låt mig vila" men ingen vila får man för vi har satt oss själva i denna situation, igen. Att konstant spela ödesmatcher är inte särskilt bra för en och med en menar jag alla involverade, det är lite som att din "kamp- och flyktrespons" är igång hela tiden och det är inte heller särskilt bra för ens hälsa. Tro mig, jag vet.

Därför måste vi konstatera att vissa ödesmatcher är viktigare än andra, för att kunna ge sig själv lite vila och hopp om något bättre, denna match är den matchen. På andra sidan står, lite oväntat, IFK Värnamo som kraschlandat i superettan.

Det började med en riktig plattmatch, den numera ökända 0-6 premiären borta mot Peking, som sedan följdes av tre raka segrar och då kändes det som att Srdjan Tufegdzic hade fått träff på det hela men Nicke sa "icke". Tre raka segrar följdes nämligen upp med 10 raka utan seger (aj!) och då fick "Tufa" lämna sin position och han ersattes av välmeriterade Kim Bergstrand. Dock har det inte gått mycket bättre för Kim som förlorade sin första match med 2-3 och följde upp det med 0-0 senast mot Brage. Där står man nu - tolv raka utan seger.

Det viktigaste nyförvärvet för Värnamo är dock inte Kim Bergstrand, det är Victor Claesson, bygdens son som återvänt från sydliga breddgrader (läs: Köpenhamn) för att frälsa sin hembygds lag. Han har redan nätat en gång sedan han kom hem och det var i förlusten mot Ljungskile (2-3). Claesson är en hårt jobbande ytter som är smart i sitt spel utan boll vilket ofta sätter honom i bra lägen - håll koll på nummer 10.

Här är tre spelare till vi bör hålla koll på i Värnamo:

#9 Kai Meriluoto

Den unge anfallaren har nätat fyra gånger men är god för mycket mer.

#12 Marcus Antonsson

Anfallsveteranen Antonsson har ofta gjort livet tufft för oss, bästa att limma fast sig vid honom så att han inte får öppna ytor.

#23 Logi Hrafn Róbertsson

Ung defensiv mittfältare som har en oväntad offensiv spets, håll koll!

Vems fel är det?

Nå? Träd fram omedelbums! Göm dig inte i skuggorna utan träd fram så att vi kan kasta sten på dig och jaga dig ut ur stan!

Äsch, ingen kommer träda fram. Även om det vi vill allra mest nu, förutom att vinna och få ta det lugnt för en gångs jävla skull, är att hitta en syndabock. Problemet är bara att det inte är så lätt att peka ut en enskild individ för hur denna säsong har utvecklat sig, det är snarare flera individer delar skulden och inte en individ som ska bära hela skulden. Det är att förenkla verkligheten och även om det är skönt, allt ska ju vara så jäkla komplicerat hela tiden, så är det naivt. Med det sagt så är det lätt att peka ut vilka det är som delar på skulden:

Till exempel:

Lars Larsen? Ja, delvis.

Det är ju han som ska ratta hela skeppet från styrelserummet!

Enes? Ja, delvis.

Det är ju han som värvar in spelarna!

Rickard Norling? Ja, delvis.

Det är ju han som ska få spelarna att prestera!

Spelarna? Ja, delvis.

Det är ju de som ska vinna matcherna på planen!

Svenskafansskribenten Per Ohlsjö? Oh ja, stena honom!

Han jinxade ju hela säsongen!

Vi kan även gå bakåt i tiden och lägga skulden på tidigare tränare och spelare som ledde oss ner i superettan. Jag tittar på er, Marcus Lantz och Patrick Luan. Bluffar, båda två!

Eller varför inte Kent Persson? Han skulle leda återtåget från styrelserummet och stack ut hakan så långt att den efterföljande smällen som var plattsäsongen 2022 var lika väntad som regn på midsommar.

Ni förstår nog vad jag menar, alla ska ha sin del av skuldkakan då elitverksamhet i fotboll är mer komplex än att det är en enskild individs fel att det går åt pipsvängen. Ingen är helt skyldig enkom och ingen är helt oskyldig heller. En kan gå upp och ned och från sida till sida i en fotbollshierarki för att leta syndabockar men man inser snabbt att det inte är en pyramid som i så många andra organisationer, det är en cirkel.

Går du längst upp och sparkar in herr ordförandes dörr och säger "Där är han, fotbollspolisen! Grip honom! Det är hans fel!" så inser man snabbt att herr ordförande inte satte sig själv på stolen, det var supportrarna. Är det därför hans fel att det går åt helvete? Kanske inte men ska man då harkla sig och säga åt fotbollspolisen att gripa alla supportrar som röstade in honom en gång i tiden i hopp om något bättre? De är ju i botten av fotbollshierarkin sett till påverkan på det sportsliga men de är samtidigt på toppen också. Polisen får isåfall snabbt slut på handbojor och plats i Kumlabunkern.

För sådan är den svenska fotbollens modell, det är ett cirkulärt bygge där de stora massorna längst ned har minst och samtidigt mest att säga till om utan att bära ansvaret. Vår klubb är därmed en sorts chansbygge av oss supportrar där vi investerar resurser och förtroende i enskilda individer som i sin tur investerar resurser och förtroende i enskilda individer och hoppas att de kan styra skeppet vi supportrar har bidragit till att bygga. Men när kaptenen visar sig vara en drummel, de som ska ro visar sig ha spaghettiarmar och de som ska hissa seglen har satt dit rullgardiner istället för gardiner, vem skyller vi på då?

Skulle vi vara petnoga och stena alla skyldiga utifrån vad jag talade om ovan, då kommer alla ha en bula på sitt huvud. Men vafan ska vi göra då? I nuläget måste vi sitta lugna och stilla, även fast det suger, för jag tror inte att det är läge nu att börja "rocka båten" från sida till sida på ett redan stormigt hav för då kommer vi kapsejsa. Vi får göra vad vi kan för att ro denna säsong i hamn men när vi väl når land, då bör vi ta ett omgrepp på hur vi jobbar framöver men just nu måste vi sitta lugnt i båten.

Anledningen till att jag å min sida sticker ut hakan och manar till lugn är för att jag tror att denna jakt på syndabockar, hur skön den ändå kan vara i stunden, inte hjälper klubben. De är väl medvetna om sin del av utvecklingen, det vågar jag sätta alla min fem kronor på, men att bli jagade av oss supportrar hjälper inte i nuläget. För jag tror inte att ett redan påfrestat psyke och bräckligt mentalt tillstånd behöver denna extra stress för det kommer bara göra saken värre.

Vänta tills efter säsongen. Då kan vi börja plocka ut de delar av bygget som inte håller och ersätta dem med förhoppningsvis bättre delar. Men hur vet vi att de är bättre? Ja, det är där den stora utvecklingspotentialen kommer in för jag tycker att alla involverade kan jobba mycket mer noggrant. Detaljer, detaljer, detaljer!

Det gäller oss supportrar när vi röstar in styrelsemedlemmar, det gäller det sportsliga i hur laget tränar och jobbar taktiskt och det gäller den sportsliga gruppen när det kommer till nyförvärv. Kolla på lag som Sirius, Västerås och Mjällby som alla framgångsrikt jobbat med data för att hitta danska mutanter som säljs till Championship och spelare från division 1 lag som faktiskt visar sig hålla måttet och sedan ta sig in i det svenska landslaget.

Vi kan bara titta på dem med avund just nu och sedan sänka vår blick och jobba på för att landa oss på en stabil mittenplacering men nästa år, då jäklar.

Annars då?

Ja, vi förlorade mot Adolfsberg i DM efter 3-1 (varav 2 straffar som satt) och det enda glädjeämnet där var väl att Erman Hrastovina nätade och att flera unga juniorer fick speltid. Även Erik McCue gjorde sin återkomst i elvan efter nästan ett års frånvaro vilket är glädjande då fler mittbackar behövs nu när John Stenberg är avstängd. På tal om mittbackar har vi skrivit kontrakt med junioren Kalle Bratt i tuff konkurrens med allsvenska klubbar (bort med labbarna!) vilket är glädjande. Ett liknande avtal har även skrivits med Vince Agnemyr sedan tidigare. Samtidigt har Kim Dickson lånats ut till Ariana FC i Malmö och i sin debut gjorde han ett mål, vilket man unnar honom.

Känslan just nu är att det är rätt lugnt i båten, trots allt. Kanske är det semestern som gör att folk inte är lika upprörda som de annars hade varit i detta läge? Vem vet?

Det vi däremot vet är att det är match imorgon och det är då stormen kommer och med det ett vägskäl:

Antingen kommer vi ut ur stormen med sju poängs marginal ned till Värnamo eller så kommer vi finna oss mitt i stormens öga.

Detta verkar bli startelvan enligt NA:

Kalle Holmberg - Rasmus Wiedesheim-Paul

Ahmed Yasin - Jacob Ouro Ortmark - Manasse Kusu - Antonio Yakoub

Christoffer Redenstrand - Lowe Astvald - Victor Sandberg - Giuseppe Bovalina

Jakub Ojrzynski

Matchen börjar 19.00!

Forza Svartvitt!

Låttips: Alex G - Afterlife