Det var tydligt att Henrik Rydströms huvudplan vara att få med sig ett positivt resultat på bortaplan, vilket han senare också konfirmerade på presskonferensen. Det blev därför en pyramid utan spets, med formationen 5-3-2, som blev utgångspunkten, till skillnad från det 4-3-3 som Hammarby vanligtvis praktiserar. Lind, Besara och Adjei fick turas om att gå fram och sätta en alibipress på Rakows backlinje, för att sedan snabbt falla och stänga ytorna centralt för våra motståndare.
Jag har läst lite på sociala medier och där går åsikterna vida isär om det var rätt beslut att starta med en mer defensiv uppställning, där vissa menar att Hammarby alltid skall gå för det och göra allt för att vinna, medan andra menar att det var en perfekt bortamatch, för att sedan avgöra på hemmaplan.
Personligen så ligger min åsikt någonstans mitt emellan. Jag vill att Hammarby skall kunna praktisera olika sätt att spela, beroende på motstånd, och att laget kan vara lite mer cyniskt i denna typ av matcher. Å andra sidan så måste man kunna slå om när man märker att motståndet inte är oöverkomligt och gå tillbaka till det spelsätt som vi vanligtvis praktiserar, allt för att vinna matchen.
Ett tag i andra halvlek är vi så överlägsna så att jag bara sitter och väntar på ett mål, och då boostar vi laget genom att byta in Paulos Abraham och Montader Madjed. Det känns verkligen som byten som visar att vi går för det, men var det verkligen det? Varför behåller vi en fembackslinje i sånt fall, och varför är de offensivt ofarliga Hampus Skoglund och Ibrahima Fofana båda fortfarande kvar på banan efter bytet om vi vill vinna?
Orosmoln
I normala fall så skulle jag vara ganska säker på att Hammarby avgör detta på hemmaplan, men det finns några orosmoln. För det första så har vi varit i samma situation flera gånger, i europaspelet, under de senaste åren. Senast vi lyckades vinna hemma var, faktiskt, mot Basel, där vi vann med 3-1 (men ändå åkte ur). Efter det har det blivit 1-1 (Twente) och 0-1 (Rosenborg). Vi lyckade inte heller vinna den första matchen, på hemmaplan, mot Charleroi, även om det gick bra den gången på bortaplan.
Ett annat orosmoln är det faktum att ett lag som Rakow lyckas skapa så mycket på inlägg och fasta situationer, och det trots att vi spelar med tre resliga mittbackar som Eriksson, Winther och Fofana. Warner Hahn får rädda oss flera gånger och var rätt tydligt Hammarbys bästa spelare i Polen. Vi måste bli bättre på att försvara vår box till returen, då våra motståndare lär starta Erick Otieno då, den gamla gnagaren som kom in i andra halvlek och slog flera kvalitetsinlägg.
Slutligen då ett tredje orosmoln, och här handlar det om hur svaga vi, för tillfället, är att ta till vara på de lägen som vi skapar. När vi har fått våra lägen mot Anderlecht, BP och Rakow har vi inte varit tillräckligt vassa för att omsätta de i mål. Tre mål på dessa fem matcher, med alla dessa målchanser, är under all kritik, och jag förstår att Hammarby nu verkar vara ute och leta efter en forward att värva. Speciellt då Elohim Kaboré verkar ha noll förtroende från Henrik Rydström.
Jag saknar kyla i de avgörande lägena. Det känns som att vi har för bråttom när vi väl kommer till avslut eller får ett numerärt överläge i en kontring. I stället för att slå den där sista helt avgörande passningen, för att försäkra sig om ett mål, så avslutar våra spelare allt för hastigt och slarvigt.
I matchen mot Rakow finns det ett tydligt läge där Adjei får bollen inne i straffområdet till höger, efter ett inlägg, och han väljer att skjuta trots att de står tre Rakowspelare i vägen. Hade han tittat upp så hade han sett Nahir snett inåt bakåt, en Nahir som hade haft i princip öppet mål om han fått bollen. Mitt råd blir – Upp med huvudet för fan! Det kan faktiskt finnas de som har ett ännu bättre läge än vad du själv har. Det måste vi bli bättre på.
Frank Junior Adjei var riktigt bra mot Krakow, men i ett läge i andra halvlek så skulle han ha passat Besara för att försäkra sig om 1-0. Bilden tillhandahålls av Bildbyrån.
Positiva tecken
Flera orosmoln som ni ser, men finns det då inget positivt att ta med sig. Det är klart att det gör. För det första så vill jag lyfta Frank Junior Adjei, som nog gör sin bästa match i den grön-vita tröjan. Jag gläds med ”Big Frank”, då han i mitt tycke fått alldeles för lite speltid under både Kalle och Henrik. Hoppas att det blir mer nu efter denna utmärkta insats.
Om man tittar på europaspelet i sin helhet så tycker jag dock att det är två spelare som sticker ut lite extra. Den första är Tesfaldet Tekie, som jag tycker har varit Hammarbys bästa spelare totalt i de tre matcher vi spelat. Riktigt kul att ”Tess” har hittat formen precis när vi behöver det, och för ”Micke” Hjelmberg är det bara att se till att förlänga.
Den andra spelaren som stuckit ut är Frederik Winther, som inte bara har varit riktigt stabil i defensiven. Han bidrar dessutom med många riktigt bra uppspel med sin vänsterfot, där han varierar mellan korta och långa på ett mycket bra sätt. Jag tror dock att det finns ytterligare ett par steg för honom att ta. Framför allt vill jag se honom ta fram bollen i banan lite oftare, då det direkt slår ut en lagdel hos motståndarna. Det är också något som Frederik är väldigt duktig på.
Jag måste förstås också nämna Warner Hahn, som fått en hel del kritik på sociala medier på sistone. Snacka om att stänga igen truten på dessa tvivlare med en kanoninsats i Polen. Det var Warner som räddade det oavgjorda resultatet med oss hem.
Slutligen så vill jag ge ett "shout out" till alla Hammarbysupportrar som reser och stöttar vårt lag i med- och motgång. Denna gång blev dessa placerade i en "hundbur", men jag måste att säga att ni "skällde" ut hemmaklacken med rätt så mycket. Starkt jobbat av dryga 300 personer.
Glädjande nog så har Tesfaldet Tekie hittat formen lagom till Hammarby Europamatcher. Totalt sätt har han varit vår bästa spelare i dessa matcher. Bilden tillhandahålls av Bildbyrån
Vad krävs i returen?
Om vi skall slå ut Rakow på torsdag så måste vi vara Hammarby och spela på det sätt som vi brukar, med hög press, återvinning och ett dominerande bollinnehav. Vi måste våga att släppa på handbromsen och bara köra, allt med publikens stöd i ryggen. Får vi till det så blir det väldigt svårt för Rakow att stå emot.
Vi måste, som jag var inne på tidigare, vara betydligt mer aggressiva i vårt eget straffområde när höjdbollar kommer in. Om det ser ut på samma sätt som i Polen så är risken överhängande att vi släpper in både ett och två mål på det sättet. Här måste Rydström lägga fokuset under veckan, då det är ett sånt starkt vapen för Rakow.
Här kommer mitt recept för att gå vidare. Starta med den ordinarie startelvan och gör bytena i tid i andra halvlek. I minut 55–60 så skall de första offensiva bytena ha utförts, där spelare som Adjei, Boudri och OJS är redo för att ta vid efter de spelare som är tröttast, eller som inte har levererat.
Slutligen så måste det finnas en plan för en slutgiltig forcering om vi behöver göra ett mål i slutskedet. Det är något som jag saknat i Hammarby under en längre tid.
Kom igen nu snälla snälla Bajen. Leverera nu så att vi får en härlig bortaresa i Kroatien!
