24 oktober 2026
Wolverhampton Wanderers–Watford 1–0 (1–0)
1–0 Adam Armstrong (35)
Publik: 29.973
WOLVES (4-2-3-1, fr.h.): José Sá – Kieran Trippier, Yerson Mosquera, Ladislav Krejčí, Hugo Bueno (Toti Gomes 90) – André, Marshall Munetsi – Jean-Ricner Bellegarde (Sean Neave 90), Jordan James (Tommy Doyle 78), Rafiki Saïd (Mateus Mané 61) – Adam Armstrong (Tawanda Chirewa 78). Ej använda avbytare: João Virgínia, Jackson Tchatchoua, Luke Rawlings, Fer López.
WATFORD (5-3-2, fr.h.): Federico Ravaglia – Krépin Diatta (Othmane Maamma 62), Kévin Keben, Mattie Pollock, Branimir Mlačić, Marc Bola (Jordan Zemura 61) – Edo Kayembe, Hector Kyprianou, Iker Bravo (Rocco Vata 85) – Myron Boadu (Martín Payero 72), Luca Kjerrumgaard (Mamadou Doumbia 72). Ej använda avbytare: Daniel Bachmann, Amin Nabizada, Omar Haktab Traoré, Stephy Mavididi.
Domare: Robert Madley.
Wolves tog emot Watford på Molineux med förhoppningen att ta tre poäng efter poängtappet mot Portsmouth och få ett välbehövligt lyft efter en period med blandade resultat på hemmaplan. Watford kom till matchen efter en seger mot Charlton och hoppades kunna bygga vidare på den prestationen. Head coach Cesar Peixoto valde att ge Kieran Trippier en plats i startelvan, medan Adam Armstrong var tillbaka efter sin skadefrånvaro och fick leda anfallet. Jordan James startade på det offensiva mittfältet tillsammans med Jean-Ricner Bellegarde och Rafiki Saïd.
Den första halvleken började betydligt bättre än den mot Portsmouth. Wolves satte tidigt fart på spelet, flyttade fram positionerna och försökte utnyttja kanterna för att skapa problem för Watfords försvar. Gästerna hade ställt upp med fem spelare i backlinjen och ville framför allt hålla ihop laget centralt, men Wolves lyckades ändå hitta ytor och komma till avslut under matchens inledning.
Rafiki Saïd var en av de första som tog initiativet. Han drev bollen framåt och fick iväg ett avslut som tvingade Watfords målvakt Federico Ravaglia att ingripa. Wolves visade redan från början att de ville ta kommandot, och det fanns en helt annan beslutsamhet i anfallsspelet än i den föregående hemmamatchen, vi anföll med allt vi hade och det var ofta fem spelare inne i Watfords straffområde.
Jordan James försökte från distans när Wolves fortsatte att trycka på. Mittfältaren hittade utrymme framför Watfords försvar och fick iväg ett skott, men bollen gick över krysset. Det var en mycket lovande start där Wolves gång på gång försökte hitta vägar genom ett kompakt försvar.
Watford hade svårt att etablera något längre anfallsspel. Gästerna försökte ibland spela sig fram genom Iker Bravo och Myron Boadu, men Wolves försvarade sig väl och gav inte motståndarna särskilt mycket utrymme. Mosquera och Krejčí höll ihop mittförsvaret, samtidigt som Trippier och Bueno försökte hjälpa till offensivt när tillfälle gavs.
Wolves fortsatte att använda kanterna och inläggen skapade problem för Watford. Marshall Munetsi fick ett öppet läge efter ett inlägg från Saïd, men lyckades få bollen utanför stolpen när han var tre meter från målet. Det måste vara mål där, men vi gav inte upp och fortsatte att trycka på för att försöka få hål på gästernas försvar.
André var också nära att ge Wolves ledningen när han fick iväg ett skott som tog på en Watford-spelare och ändrade riktning. Bollen smet precis utanför målramen och Wolves fick nöja sig med ytterligare en hörna. Det började kännas som att ledningsmålet bara var en tidsfråga om vi kunde fortsätta skapa chanser i samma takt.
I den 35:e minuten kom också utdelningen. Wolves hade tryckt tillbaka Watford under en stor del av halvleken och fick till slut belöning för sitt övertag. Adam ARMSTRONG, som var tillbaka efter skada, hittade rätt med ett retur som letade sig in bakom Ravaglia efter en stolpträff av en försvarare. Molineux kunde äntligen jubla och Wolves hade tagit ledningen med 1–0.
Efter ledningsmålet fortsatte Wolves att försöka kontrollera matchbilden. Watford hade svårt att skapa något ordentligt tryck och fick ofta börja om sina anfall långt från vårt straffområde. Wolves kunde däremot fortsätta flytta fram laget och leta efter möjligheter att utöka ledningen innan paus.
Watford försökte hitta fram genom Boadu och Kjerrumgaard, men duon fick inte särskilt mycket att arbeta med. Wolves mittfält gjorde ett bra jobb med att störa gästernas uppspel, och när Watford väl lyckades komma framåt fanns det oftast tillräckligt många hemmaspelare bakom bollen för att stoppa anfallet.
Det blev ingen målfest under den första halvleken, men Wolves hade varit det klart mer initiativrika laget. Vi skapade flera möjligheter, fick utdelning genom Armstrong och gick till paus med en välförtjänt ledning. Efter besvikelsen mot Portsmouth var det viktigt att få med sig både ett mål och en positiv känsla in i omklädningsrummet. När domaren blåste för paus stod det 1–0 till Wolves. Det var en klart bättre första halvlek än den vi hade sett fyra dagar tidigare. Vi hade definitivt förtjänat ytterligare ett mål som i så fall hade gett laget lite mer ro inför resten av matchen.
Efter paus fortsatte Wolves att jaga ett andra mål. Vi visste från matchen mot Portsmouth hur viktigt det var att inte släppa in motståndaren i matchen, och Peixoto ville att laget skulle fortsätta spela framåt i stället för att bara försvara ledningen. Watford behövde samtidigt hitta ett sätt att skapa mer offensivt och började försöka ta vara på de ytor som uppstod när Wolves flyttade fram sina spelare.
I den 52:a minuten var Wolves nära att få in 2–0 efter en situation där Hector Kyprianou höll på att nicka bollen i eget mål. Federico Ravaglia lyckades dock rädda Watford från ett självmål och hålla kvar gästerna i matchen. Watford försökte därefter svara och Edo Kayembe fick iväg ett avslut från distans som José Sá behövde ingripa mot. Det var en av gästernas bättre möjligheter under matchen, men Wolves målvakt stod rätt och såg till att ledningen förblev intakt. Watford hade fortfarande svårt att skapa riktigt farliga chanser, men så länge det bara stod 1–0 fanns det förstås en möjlighet för gästerna att komma tillbaka.
I den 61:a minuten valde Peixoto att göra sitt första byte när Mateus Mané ersatte Rafiki Saïd. Mané kom in med uppgiften att bidra med fart och individuell skicklighet i offensiven. Mané visade ganska omgående vad han kunde göra. Han tog sig fram genom Watfords försvar med en fin individuell löpning och skapade ett bra läge för Jordan James. James fick möjlighet att avsluta, men Watfords försvarare hann fram och blockerade skottet. Det var en lovande sekvens från Wolves, där Manés inhopp gav anfallsspelet lite mer fart och oförutsägbarhet.
Wolves hade fortfarande ett tydligt övertag i spelet och försökte hitta vägar till det förlösande 2–0-målet. Armstrong kom till ett avslut efter en passning från Bellegarde, men skottet täcktes av Watfords försvar. Det märktes att hemmalaget ville avgöra matchen, men den sista precisionen saknades vid flera tillfällen. Wolves behövde därför fortsätta vara uppmärksamma bakåt, eftersom vi bara ledde med ett enda mål.
I den 75:e minuten fick André en möjlighet att utöka ledningen efter att Mateus Mané arbetat fram bollen. Brasilianaren försökte från distans, men skottet gick över ribban. Det var ännu en chans där Wolves hade kunnat skapa lite större trygghet inför slutkvarten.
Peixoto valde att göra två byten i den 78:e minuten. Tommy Doyle kom in i stället för Jordan James, medan Tawanda Chirewa ersatte målskytten Adam Armstrong. Armstrong hade gjort en viktig insats efter sin skadefrånvaro och fick lämna planen efter att ha gett Wolves ledningen. För Chirewa handlade det nu om att hjälpa laget att behålla hotet framåt samtidigt som krafterna började tryta.
Doyle försökte bidra direkt och fick senare iväg ett avslut som Watfords försvar blockerade till hörna. Han kom också till ett nickläge efter ett inlägg från Bellegarde, men Ravaglia räddade. Wolves fortsatte alltså att skapa möjligheter, men det där andra målet ville inte komma.
Gästerna försökte hitta en sen kvittering, och några minuter från slut fick Bravo ett avslutsläge från vänster sida av straffområdet. Skottet gick dock strax utanför. Det var en påminnelse om att Wolves inte kunde slappna av, och att vår ledning var skör.
Under slutminuterna började matchen bli alltmer nervös. Wolves hade haft tillräckligt många chanser för att kunna avgöra, men ledningen var fortfarande bara ett mål. Watford försökte flytta fram sina positioner, medan hemmalaget behövde hålla ihop laget och undvika onödiga misstag.
Tommy Doyle drog på sig ett gult kort i den 79:e minuten, och även Hugo Bueno varnades sent i matchen. José Sá fick också syna det gula kortet i den 88:e minuten. Det blev en intensiv avslutning där Wolves framför allt behövde behålla lugnet och se till att inte ge Watford någon gratis möjlighet. I den 89:e minuten fick Watford en frispark som Jordan Zemura tog hand om. Avslutet från distans gick dock över ribban och Wolves kunde andas ut. Det var en av de sista möjligheterna för gästerna att skapa riktig nerv i matchen.
Peixoto gjorde sina sista byten på tilläggstid när Toti Gomes ersatte Hugo Bueno och Sean Neave kom in i stället för Jean-Ricner Bellegarde. Wolves ville få in fräscha ben och stänga matchen. Watford försökte fortfarande hitta en väg framåt, men hemmalaget lyckades hålla motståndarna borta från de riktigt farliga ytorna.
När slutsignalen gick stod det 1–0 på resultattavlan. Wolves hade tagit tre viktiga poäng efter en stabil insats där laget skapade betydligt fler chanser än motståndarna. Adam Armstrongs mål i den första halvleken blev matchens enda, och även om vi gärna hade sett ett andra mål var det framför allt viktigt att laget lyckades försvara ledningen hela vägen. För Watford blev det en frustrerande eftermiddag där laget hade svårt att skapa tillräckligt mycket offensivt för att hota Wolves på allvar. Gästerna höll sig kvar i matchen tack vare Ravaglias räddningar, och lyckades aldrig hitta en kvittering.
Sammanfattningsvis så var detta en viktig och välbehövlig seger för Wolves efter poängtappet mot Portsmouth. Laget startade matchen med betydligt bättre energi, stormade fram mot Watford, tog ledningen genom Adam Armstrong och skapade tillräckligt många chanser för att vinna med större marginal. Den andra halvleken blev mer nervös än nödvändigt eftersom vi inte lyckades göra 2–0, men defensiven höll ihop och Watford skapade förhållandevis lite. Det viktigaste var att Wolves kunde ta tre poäng och få tillbaka en positiv känsla på Molineux. Nu gäller det att bygga vidare på den här prestationen och bli mer effektiva framför mål så att vi slipper onödigt spännande avslutningar. I tabellen klättrade vi upp till fjärde plats eftersom många av konkurrenterna förlorade.
Kommentar från läktaren: "It was a much-needed win at Molineux. Wolves started well and deserved the lead, with Adam Armstrong taking his chance on his return from injury. We should have scored more in the first half, though, and the second half became unnecessarily nervy. The substitutions were met with frustration from some supporters, but the most important thing was getting the three points. There is still room for improvement, but hopefully this is a step in the right direction."
Head coach Cesar Peixoto säger: "It was very important. I think we deserved the three points and today we deserved all three. We had a great first half. We scored one goal and had opportunities to score more. The second half wasn't as good, but I think we were the better team throughout the game. We created a lot of chances and, if we had been a little cleaner in the final third, we could have scored more goals. The players work very hard every day and they deserve these kinds of moments. It's an important three points for us and for the supporters."
Spelarbetyg Wolves (SwedeWolves bedömning 1–10)
Sá, 6
Trippier, 7
Mosquera, 7
Krejčí, 7
Bueno, 6
André, 6
Munetsi, 5
Bellegarde, 7
James, 7
Saïd, 7
Armstrong, 7
Mané, 7
Doyle, 5
Chirewa, 5
Toti och Neave spelade för kort tid för att betygssättas.
MATCHENS LIRARE: ADAM ARMSTRONG
