Lund. I fredags var det avslutning i skolan. Alltid en känslosam tid för en lärare som jag. Avsked är alltid tuffa tycker jag. Att ens vardag är borta och det nu blir nya tider, nya elever och en ny vardag. Och samma sak kan ju hända i MFF, och vi står ju onekligen inför en ny tid nu. Ny sportchef, ny tränare och sannolikt en del förändringar i spelartruppen.
Så vi står inför en ny era. Förhoppningsvis. Vi behöver börja om. Och det kan jag känna är ganska spännande. Vad har vi för plan med spelet framöver? Vilka spelare kan lyfta igen? Vilka spelare behöver vi skicka iväg? Vilka spelare vill lämna eftersom de vill vinna saker?
Samtidigt som MFF står inför en föränderlig tid har alltså VM kickat igång. När ni läser detta har Sverige nyss spelat sin första match och VM-febern är igång på allvar. Jag hörde någonstans att ens bästa VM ofta är i 11-12 års åldern. Så för sonen är detta drömmen.
Det finns massor med saker med modern fotboll i allmänhet och VM i synnerhet som jag har svårt med, men förmodligen har andra sagt samma saker om VM som jag drömmer om fortfarande - såsom 94 och 98 som är mina favoriter. Jag kommer göra mitt yttersta för att mina barn ändå ska få mig sig drömmar från det här VM-slutspelet. För det är ju just så jag vill se det. Som en enda stor dröm. Magi. Fotboll. Hopp. Längtan. Känslor. Passion. Allt som fotboll kan erbjuda paketerat i några veckor på andra sidan Atlanten.
Det är sannolikt där jag kommer lägga fokus några veckor. Så för ovanlighetens skull kommer inte fokus ligga på MFF några veckor. Det är nog första gången på iallafall 20 år som jag inte kommer ha MFF som huvudfokus vad gäller idrotten. Nu kommer fokus ligga på att ge mina barn ett bästa möjliga minne.
Så får det vara. Heja Ali och Svanberg! Heja VM.
