West Ham lyckades undvika ett totalt fiasko på The Den. Men första halvleken lever kvar i minnet. Det var det sämsta West Ham jag sett på tio år, och även om andra halvleken var bättre syntes det att många spelare inte trivdes i den kokande derbyluften. Matchen mot Millwall är en påminnelse om att det även i Championship är en match i taget som gäller. Framför allt för en favorit som West Ham.

De är laget att slå i ligan, de är cupfinalen som drar publiken och de är motståndet som sätter glöd i hjärtat på spelarna. Så när Queens Park Rangers gästar London Stadium gäller det för West Ham att varken låta sig förblindas av tidigare storsegrar eller tyngas av sammanbrottet på The Den.

Gästande QPR har samlat på sig 13 poäng på säsongens åtta första matcher. Men med tre raka oavgjorda matcher i bagaget haltar formen inför fredagens möte. Tre gjorda mål på fyra matcher, varav ett självmål, vittnar om en offensiv som har svårt att få utdelning, något som West Ham bör våga utnyttja. Ytterbackarna bör få friare tyglar i offensiven och fler spelare bör våga söka sig in i boxen. Ett aggressivt, framåtlutat anfallsspel kan visa sig vara det bästa försvaret genom att tvinga QPR att fokusera på defensiven.

För att få till ett sådant anfallsspel hoppas jag att Pablo belönas med en plats i startelvan efter sitt inhopp mot Millwall. Hans frenesi i presspelet och förmåga att länka samman anfall och försvar är centrala i sättet Nuno spelar fotboll. Kanté hade också varit nyttig, men han kommer inte till spel efter det röda kortet han ådrog sig mot Millwall. Souček bör vara spelklar, men jag förväntar mig att han inleder på bänken.

Senast West Ham tog emot Queens Park Rangers krävdes det tilläggstid för att utse en vinnare. Då var det Castellanos som avgjorde och West Ham som tog sig vidare i FA-cupen. Riktigt så jämnt bör det inte bli den här gången. Men om hjärnspökena från första halvleken mot Millwall fortfarande lever kvar efter landslagsuppehållet finns det inga garantier om en trevlig kväll på London Stadium.

Förväntad startelva (4–4–2): Hermansen, Walker-Peters, Mavropanos, Kilman, Morato, Bowen, Mukasa, Engels, Solomon, Pablo, Castellanos.