Det är lätt att titta på tabellen och bestämma sig för vad Helsingborgs IF–IFK Värnamo ska vara för typ av match. Tiondeplacerade HIF hemma på Olympia mot nästjumbon. Tre poäng. Nästa fråga.
Problemet är bara att fotboll sällan respekterar den typen av enkla manus.
För när HIF klockan 19.00 på tisdagskvällen kliver ut på Olympia väntar ett IFK Värnamo som plötsligt ser betydligt mer obehagligt ut än sin 15:e-plats.
Kim Bergstrand har fått några veckor med laget, Viktor Claesson har kommit hem – och senast slog Värnamo Örebro med 3–1 efter att ha gjort tre mål på sju minuter. Samtidigt ska HIF formera om ett lag utan två avstängda startspelare, men med flera profiler på väg tillbaka.
Det finns med andra ord gott om saker att gräva i inför en match som kan säga betydligt mer om de båda lagens höst än vad tre poäng normalt gör.
Två lag som hamnat långt från vårens manus
HIF går in i omgång 18 som tia på 24 poäng efter 17 matcher. Sju segrar, tre kryss och sju förluster. 30 mål framåt är fullt respektabelt – 34 insläppta är desto svårare att komma runt. IFK Värnamo är fem placeringar och tio poäng längre ner: 14 poäng, 20 gjorda och 35 insläppta mål.
Att just Värnamo skulle befinna sig där var knappast självklart i april. Inför serien fanns de som till och med tippade smålänningarna som seriesegrare. Laget kom direkt från Allsvenskan, truppen innehöll gott om erfarenhet och det stod tidigt klart att Viktor Claesson skulle återvända under sommaren. I stället blev våren så svag att Srdjan Tufegdzic fick lämna tränarjobbet i början av juli och Kim Bergstrand tog över.
Bergstrands första uppgift var knappast att göra Värnamo vackrare. Han pratade om trygghet, roller och om att laget först behövde försvara bättre. Dessutom var han noga med att inte göra Viktor Claesson till ensam frälsare.
Det börjar finnas små tecken på att det arbetet fått effekt.
Först kom 0–0 mot Brage. Sedan 3–1 borta mot Örebro.
Och framför allt: för första gången på länge såg Värnamo ut som ett lag som kunde förändra en match när den började gå emot dem.
Sju minuter som förändrade känslan kring Värnamo
Örebro tog ledningen tidigt förra helgen. Ett Värnamo med vårens självförtroende hade mycket väl kunnat sjunka ihop där.
I stället exploderade matchen efter paus.
Axel Björnström kvitterade i den 49:e minuten. Viktor Claesson gjorde 2–1 i den 53:e. Kai Meriluoto satte 3–1 i den 56:e.
Tre mål på ungefär sju minuter. Bortaseger. Trendbrott.
Det betyder förstås inte att ett lag som tagit 14 poäng på 17 omgångar plötsligt blivit ett topplag. Men det gör Värnamo till ett klart mer intressant motstånd än tabellraden antyder.
Claesson är också mer än bara ett uppmärksammat namn. I 2–3-förlusten mot Ljungskile flyttades han ner ett steg för att komma mer in i spelet.
Mot Örebro startade han centralt i tremannamittfältet och gjorde mål. Framför honom finns Marcus Antonsson och finländaren Kai Meriluoto, som nu är Värnamos bäste ligamålskytt med fem mål.
Det är en offensiv som HIF måste respektera.
HIF: två tunga avstängningar förändrar hela pusslet
Den stora HIF-nyheten inför matchen är på helt bekräftad: Femi Awodesu och Daouda Amadou är avstängda och finns inte med.
Det är två avbräck som påverkar olika delar av laget.
Awodesu har varit en återkommande del av mittförsvaret och startade senast mot IFK Norrköping. Amadou har samtidigt gett HIF fysik, löpkraft och möjlighet att spela igenom centrala ytor. Senast bildade han mittfält med Loret Sadiku. Nu försvinner båda samtidigt.
Därför blir en annan nyhet desto viktigare.
Helsingborgs Dagblad rapporterar inför matchen att Demba N’Diaye, Max Svensson och Simon Bengtsson väntas kunna göra comeback i någon form . Tidningen har dessutom rapporterat om möjligheten till ett målvaktsskifte.
Formuleringen ”i någon form” är viktig. Det betyder inte automatiskt 90 minuter från start.
Demba N’Diaye fick sina första matchminuter sedan den 11 april när han startade Ligacupmötet med Malmö FF den 4 augusti. HIF hade redan på förhand bestämt att han skulle tas av under första halvlek och bytet kom efter en halvtimme.
Därmed är Demba ett högintressant alternativ till den avstängde Awodesu – men hans matchbelastning måste fortfarande vägas in.
Ännu mer lockande är namnet Max Svensson.
Han står på tre mål och sju assist i Superettan trots att han inte spelat ligafotboll sedan slutet av juni. Ingen HIF-spelare har gjort fler assist. Att kunna kasta in den typen av kreativitet under en andra halvlek är nästan lika intressant som att starta honom.
Vem ska egentligen göra HIF:s mål?
Alexander Johansson är det naturliga svaret.
Han har gjort sju mål och är HIF:s främste målskytt. Bakom honom följer Ervin Gigović på fem.
Men HIF:s offensiv är intressantare än så.
De fem senaste seriematcherna har innehållit 11 HIF-mål: 5–2 mot Sundsvall, 2–4 mot Sandviken, 3–2 mot Falkenberg, 1–1 mot Nordic United och senast 0–2 mot Norrköping.
Det säger nästan allt om tränare Stevie Grieves lag just nu.
HIF kan göra tre. HIF kan göra fem.
Men man har också en obehaglig förmåga att bjuda motståndaren på tillräckligt mycket för att de egna målen inte alltid räcker.
Mot Norrköping hamnade HIF i underläge redan efter fem minuter och 0–2 kom fem minuter in i andra halvlek. HIF hade 44 procent av bollen, sköt sju gånger men fick bara två avslut på mål.
Det är den versionen av Helsingborg som Värnamo kommer hoppas få fram på Olympia.
Potentiell HIF-elva?
Johan Brattberg
Clancy Biten – Jakob Voelkerling Persson – Lino Wernberg Hyppänen – Simon Bengtsson
Julian Larsson – Loret Sadiku – Lukas Kjellnäs – Timothé Rupil
Ervin Gigović – Alexander Johansson
Det finns framför allt tre stora frågetecken.
Det första är mittbacken. Om Demba N’Diaye bedöms redo för en start är han det naturliga alternativet bredvid Jakob Voelkerling Persson. Men efter endast 30 matchminuter sedan april känns det fullt rimligt om HIF i stället börjar med Lino Wernberg Hyppänen och använder Demba senare.
Det andra är vänstersidan. Simon Bengtssons möjliga återkomst är viktig eftersom den frigör Lukas Kjellnäs till mittfältet. Kjellnäs spelade vänsterback mot Norrköping när Bengtsson saknades, men med Amadou avstängd behövs hans rörlighet betydligt mer centralt.
Det tredje är Max Svensson. Är han redo för 60–70 minuter kan hela offensiven ritas om. Är han endast redo för ett kortare inhopp sitter HIF plötsligt på ett vapen som få Superettanlag vill se komma in när benen blivit tunga.
Och så finns målvaktsfrågan. Brattberg har varit förstavalet under serien, men HD har uppgett att ett skifte diskuterats. Emil Rådahl är framför allt intressant för sitt spel med fötterna, så ett eventuellt byte skulle kunna handla minst lika mycket om hur HIF vill bygga anfallen som om traditionellt målvaktsspel.
Potentiell Värnamo-elva?
Här finns betydligt mindre anledning att uppfinna saker. Efter 3–1-segern i Örebro ligger en i stort sett oförändrad elva nära till hands.
Hugo Keto
Arash Motaraghebjafarpour – Douglas Bergqvist – Johan Rapp – Axel Björnström
Carl Johansson – Viktor Claesson – Samuel Ohlsson
Kai Meriluoto – Marcus Antonsson – Hugo Andersson Mella
Det var den elvan som vände och vann i Örebro. Motaraghebjafarpour ger flexibilitet från högerbacksplatsen och kan även användas som wingback eller mittback, medan Björnström på motsatt sida fick ett konkret offensivt kvitto med sitt kvitteringsmål senast.
Mittfältet är kanske matchens mest fascinerande Värnamo-del.
Carl Johansson och Samuel Ohlsson kan göra mycket av det mindre glamorösa arbetet runt Viktor Claesson, som får möjlighet att röra sig mot de ytor där han kan påverka spelet snarare än låsas längst fram. Framför dem finns dessutom en trio där Antonsson kan binda mittbackar och Meriluoto attackera ytor.
Simon Thern saknas fortfarande. Han har inte spelat sedan den 8 maj. Inför Örebro rapporterades att hans fotskada sannolikt håller honom borta resten av året. Thern hann göra ett mål och tre assist på endast 416 ligaminuter innan skadan.
När det gäller Värnamos övriga skadebild finns ingen färsk offentlig sammanställning
Den udda analysrutan: De åtta sekunderna ingen tittar på
Här kommer matchens lite nördigare perspektiv.
En modellbaserad statistikkälla har HIF och Värnamo nästan identiska när det gäller field tilt , alltså hur stor andel av det territoriella spelet nära respektive motståndares mål lagen står för: ungefär 54 procent för HIF och 53 för Värnamo. Även den uppmätta pressintensiteten ligger på samma nivå.
Ändå finns en intressant skillnad.
HIF värderas till omkring 1,4 xG per match mot Värnamos 1,0 och till 1,7 xT – expected threat – mot Värnamos 1,4 . Allra märkligast är siffran direkt efter bollvinster: inom åtta sekunder efter att laget återerövrat bollen ligger HIF:s modellvärde på 0,33 xG, Värnamos på 0,23.
Vad betyder det på begriplig svenska?
Att den här matchen mycket väl kan se jämn ut utan att vara jämn.
Båda lagen kan ha perioder där de etablerar sig på offensiv planhalva. Båda kan pressa. Båda kan få det att se ut som att de ”kontrollerar” spelet.
Men HIF:s potentiellt farligaste ögonblick kommer när Värnamo precis tror att ett eget anfall fortfarande pågår.
Bollvinst. Första passningen. Andra passningen. Åtta sekunder.
Där finns Gigović. Där finns Rupil. Där kan Julian Larsson accelerera. Där kan Alexander Johansson börja sin löpning innan Värnamos backlinje hunnit organisera sig.
Och om Max Svensson kommer in finns ytterligare en spelare som kan göra första passningen efter bollvinsten till en anfallspassning i stället för en säkerhetspassning.
Samtidigt finns en spegelbild.
Värnamo visade i Örebro exakt hur snabbt de kan straffa ett lag när matchen tappar struktur. Tre mål mellan minut 49 och 56. HIF släppte senast in mål i minut 50.
Den tränare som skickar ut sitt lag mest koncentrerat efter halvtidsvilan kan ha gjort kvällens viktigaste taktiska justering innan någon justering ens behövts. Första kvarten efter paus blir oerhört spännande att följa.
Tre dueller att hålla ögonen på
Loret Sadiku mot Viktor Claesson är den mest självklara. Sadiku behöver styra HIF:s centrala spel när Amadou saknas. Claesson vill åt ungefär samma delar av planen när Värnamo har bollen. Dessutom finns historiken: Sadiku tillhörde Värnamo tidigare i karriären och avgjorde vårens möte med matchens enda mål. (
HIF:s vänstersida mot Arash Motaraghebjafarpour kan bli den mer diskreta nyckeln. Får HIF Simon Bengtsson tillbaka och kan kombinera honom med Rupil eller Svensson får Värnamos relativt nytillkomne högerback en helt annan typ av defensiv examination än i många tidigare matcher.
Och så Alexander Johansson mot Douglas Bergqvist/Johan Rapp . Johansson behöver inte dominera i 90 minuter. HIF behöver snarare se till att han får rätt typ av aktioner i straffområdet. Sju ligamål visar att han redan gjort det tillräckligt ofta för att Värnamo inte ska kunna lämna honom ensam mellan mittbackarna.
Det förra mötet säger något – men inte allt
När lagen möttes på Finnvedsvallen den 16 juni vann HIF med 1–0 efter Loret Sadikus mål i den 34:e minuten. HIF hade då 54 procent bollinnehav och vann avsluten med 9–6, även om Värnamo skapade en riktigt stor möjlighet sent och träffade stolpen på tilläggstid.
Men det här är inte samma Värnamo.
Kim Bergstrand satt inte på bänken då. Viktor Claesson spelade inte. Arash Motaraghebjafarpour hade inte kommit in i laget.
Och det är inte riktigt samma HIF heller.
Alvin Nordin, som startade det första mötet, såldes nyligen till FC Groningen. HIF har samtidigt fått in Julian Larsson under sommaren och börjar få tillbaka spelare som varit borta.
Så 1–0-matchen i juni är irelevant.
Vad talar för HIF?
Olympia. En offensiv som trots ojämnheten gjort 30 mål. Alexander Johansson och Gigovićs målproduktion. Möjligheten att återfå Max Svensson och Simon Bengtsson. Och framför allt: Värnamo har fortfarande bara fyra segrar på 17 matcher och har släppt in 35 mål.
HIF ska kunna ställa betydligt fler frågor än man gjorde i Norrköping.
Vad talar för Värnamo?
Tajmingen.
HIF tvingas byta ut två avstängda spelare från centrala positioner samtidigt som Värnamo kommer direkt från säsongens kanske viktigaste seger. Claesson börjar sätta avtryck. Meriluoto gör mål. Bergstrands struktur börjar synas.
Och ett lag som ligger näst sist men precis fått tillbaka känslan av att det faktiskt går att vinna fotbollsmatcher kan vara ett betydligt farligare motstånd än ett lag som spelar utan rädsla för tabellen.
Känslan inför avspark
Det vore frestande att kalla det här en match HIF ”bara ska vinna”.
Jag tror att det är fel sätt att läsa den.
Det här är snarare ett test av hur bra Helsingborg är på att hantera en match där förväntningarna ligger på hemmalaget men där motståndaren har fått exakt den typ av energiinjektion ett bottenlag behöver.
För Värnamo är frågan den motsatta: var Örebro en isolerad urladdning eller början på någonting?
HIF har fortfarande ett offensivt övertag på säsongen och Olympia bör ge hemmalaget initiativet. Men avstängningarna gör mittaxeln mindre självklar, och just nu finns det för många intressanta Värnamo-bitar – Claesson, Meriluoto, Bergstrands allt tydligare struktur – för att avfärda gästerna.
Det luktar inte transportsträcka.
Det luktar en match där första misstaget kan öppna hela planen.
KÄLLFÖRTECKNING
FotMob
