Inför Hammarby TFF - Örebro SK: Det rungande svaret

ÖSK åker till Stockholm för det första kvalmötet mot Hammarby TFF i vad som är kulmen på en lång, lång säsong.

Per Ohlsjö

7 kommentarer

Det är dags nu.

Brädet är satt och pjäserna rör sig.

Det stora avgörandet är här.

På en liten arena i Stockholms innerstad skall ÖSK spela för sin överlevnad i elitfotbollen mot Hammarbys B-lag. En symbolisk match på många sätt och för mig känns det som en match som är i symbolisk på det sätt att den illustrerar hur långt lagen i allsvenskan har kommit rent organisatoriskt sedan vi åkte ur 2021. Samtidigt symboliserar matchen också hur långt vi har hamnat efter Bajen och dess gelikar i toppen av den svenska klubbfotbollens näringskedja.

Tiderna har förändrats och de har förändrats snabbt.

HTFF

På tal om snabba förändringar; Hammarby TFF. Detta B-lag som en gång i tiden hette IK Frej Täby, en klubb som ett tag var uppe i superettan men som på senare år haft ekonomiska problem och då steg Bajen in som räddare och tog över klubben och dess plats i seriesystemet. Det enda Hammarby ville ha i utbyte var att de skulle byta namn till Brödernas IK Frej Täby. Nej, vänta, det är hockeylaget i Väsby som gjorde så, inte Bajen. Ursäkta.

Nej, Hammarby Talang fotbollsförening skulle klubben heta och de steg snabbt i den svenska klubbfotbollens hierarki. Avancemang efter avancemang följde och de klättrade sedan säsong för säsong i division 1 norras tabell och i år var de riktigt nära ännu ett avancemang. De hade nämligen chansen att knipa direktplatsen inför sista omgången i år men trots seger mot Karlstad vann även Nordic United sin match och de sistnämnda gick upp direkt. Surt, sa räven.

Därför står de här, vid randen till superettan, efter en säsong där det mesta klaffat. Offensiven har levererat mål framåt, 62 stycken över 30 matcher samtidigt som defensiven över lika många matcher enbart släppt in 31 mål. Bara Stockholm Internazionale, tränat av vem annan än Rickard Norling, var tätare bakåt. Det mesta har som sagt klaffat för det unga laget där nästan alla är yngre än 22. Förutom William Axelsson Tervonen som i det här sammanhanget är en så kallad gubbjäkel, han är ju 23 år gammal. Uråldrig!

I offensiven har framförallt Odera Samuel Adindu varit kung och det går inte att säga annat när någon gjort 14 mål. Dock hade han inte varit lika given kung om Elton Hedström varit kvar, unge herr Hedström gjorde 12 mål på sina 18 matcher och det var tillräckligt för att ett annat utvecklingslag, Brommapojkarna, skulle värva honom i somras. Utöver dessa finns även Keyano Marrah och Suwaibou Kebbeh som gjort 9 respektive 8 mål vardera. Dessutom måste spelarna som assisterat alla målen nämnas. Gent Elezaj, assisterade en hel handfull innan Landskrona värvade honom och Oscar Steinke Branby har från sin vänsterbacksposition spelat fram till hela nio stycken mål.

Fast när vi pratar om offensiva spelare så måste vi nämna elefanten i rummet, den sjuttonåriga, studsiga och frejdiga elefanten. Adrian Lahdo, lillebror till minst lika talangfulla (men högst skadeförföljda) Mayckel Lahdo, som fått ett genombrott i år. Blott fyra matcher och två framspelningar hanns med innan Hammarby A-lag fotbollsförening plockade upp honom och där har han blivit kvar. Dock viskas det om att han kommer till spel i returen och man fruktar vad han ska göra med tanke på att han kan vända ut och in på ett försvar själv.

Bakåt har HTFF haft det tryggt mellan stolparna och det är ju inte förvånande då glädjespridaren Amar Dzevlan står mellan stolparna och i år har hann lyckats hålla nollan 6 gånger på 29 matcher. Är det någon man unnar någon sorts framgång i detta plastiga åbäke till lag, för att de gått den långa vägen, så är det ändå Amar.

Det kanske låter hårt att beskriva HTFF som plastigt men inom svensk fotboll är det plastigt med klonföreningar och HTFF är ju bara en språngbräda för alla dessa spelare. En väldigt, effektiv och exemplariskt skött språngbräda, absolut men en språngbräda alltjämt. Så all credd till Fredrik Samuelsson, tränaren som en gång spelade i ÖSK, som gjort detta HTFF till en maskin och credd till Adrian Von Heijne som gett honom spelarmaterialet att jobba med.

På tal om spelarmaterial här är tre spelare att ha koll på för en dag kommer de förmodligen spela högre upp:

#5 Björn Hedlöf

Ung mittfältare som levererat en del poäng i år.

#7 Benjamin Laturnus

Ville mest inkludera honom på listan på grund av hans fräna efternamn.

#34 Wilson Lindberg Uhrström

Anfallare som gjort en handfull mål i år och ett gäng framträdanden för a-laget.

Skönt att det där biljettdebaclet är överstökat, va?

Kanske var det en välorganiserad påverkansoperation av inkompetens HTFF satte ihop för att få oss att fokusera på andra saker än matchen i sig. Nää, någon sådan konspiration tror jag inte att det var. Det var förmodligen gammal hederlig svensk oförmåga att få en webbsida att fungera under tryck. Likt svenska järnvägar, vårt landslag och ubåtar hopbyggda av naiva miljardärer.

Eget spel?

Därför kan vi lägga vårt fokus på den kommande matchen och uppdraget verkar vara att vi ska tråka ut Hammarbys juniorer? Är det för att de ska få en smak av monotonin som är vuxenlivet? Eller för att vi tror att de kommer bli så uttråkade att Fredrik Samuelsson kommer behöva ge dem deras telefoner så att de kan kolla på gammal hederlig brainrot? Det taktiska och det mentala hänger ju ihop och en taktik som siktar på att få Hammarbys unga men oerfarna juniorer ur balans kan ju funka men då tappar vi ju fokus på en del, en viktig del.

Vårt egna spel.

Vad ska VI göra för att göra mål på Hammarby? Det vi utläser ovan riktar ju mest in sig på att HTFF inte ska kunna göra mål men vi måste väl ha en idé om hur vi ska kunna näta när vi väl får bollen? Och säg inte att det är "alla bollar på Yasin" som gäller igen för det funkade endast så väl mot Trelleborg. Nej, vi måste kunna involvera fler spelare i våra anfall och kanske sätta ihop fler än tre passningar mellan dessa. För mot TFF var det få spelare som gick framåt och när de väl gick framåt satt inte passningarna någonstans.

Men det var i Skåne, på naturgräs och mot ett mer erfaret motstånd och kanske, bara kanske, kommer vi kunna få ut lite mer av vår offensiv på en konstgräsplan i Stockholm. Risken för kastvindar från havet som gör att man kan skruva in hörnor direkt i mål på Kanalplan känns låg, om vi säger så.

Det har ju liksom varit hela melodin sen vi åkte ner, med undantag för korta perioder, att vi har fokuserat mycket på motståndarna och det ska man väl göra, till en viss del, men man måste också våga prata om sitt egna spel och lyfta sig själv lite. Vad är VI bra på? Vi vet redan, till förbannelse, att HTFF är farliga framåt men är inte vi det också? Inte över hela säsongen, vi var ju sterilare än en kirurgs handskar i våras, men nu på hösten har vi ju börjat komma igång.

Vad vill jag ha sagt med detta? Med någonting i denna artikel, egentligen? Jo, att vi givetvis ska gå för ett gynnsamt resultat och där ingår kryss men jag tror inte att man ska ha den inställningen från när domaren blåser igång matchen, då ger man bara bort initiativet och när vi har gjort det så har det inte slutat så bra, för det mesta. Våga därför chocka kidsen, ta själva initiativet på deras hemmaplan och ställ lite frågor till dem som: