Gunners slutade helt plötsligt att samla troféer. Efter Costa Brava-trofén- ja ni minns mot Fc Girona- så radade Gunners upp sig inför en skapligt fullsatt hemmaarena för att ta nästa trofé- den åtråvärda och prestigefyllda Emirates Cup. Eller hur var det nu? Hursomhelst, så var det en chans för Artéta att låta sitt fortsatt brandskattade lag spela mot kvalificerat motstånd, att låta spelarna som hänger kring en första-uppställning få mer speltid och chans att visa upp sig, samt ge några juniorer ännu mer speltid. Motståndarna var Borussia Dortmund. Dortmund kommer från fyra träningsmatcher- 2 vunna och 2 förluster- och stoppade in den nye greken Karetsas- en 18 årig kille med bra statistik från Jupiler League. Tyskarna saknade spelare som varit iväg på VM- som Kobel, Ryerson, Anton, Schlotterbeck och Can- men hade nyförvärvet Gadou, Daniel Svensson, lillebror Bellingham och flertalet andra på planen.
Artétas val av spelare var ingen överraskning. Ödegaard kom in i spel och ersatte Nwaneri centralt och en nedflyttad Havertz skulle ta Declan Rice roll i avsaknad av centrala mittfältare. Dowman startade igen, Kepa i mål med Mosquera-Gabriel framför sig.
Hur det gick?
Ja, resultatet 2-3 torde vara bekant, men vad kan man få ut av spelet? Ja,det var en match där spelet böljade en aning fram och tillbaka utan någon större struktur. Det märktes på båda lagen att samspelet mellan lagdelarna inte satt och man tappade markeringar, hamnade fel i löpningar och passningarna satt inte. Arsenal hade ribbskott av Gyökeres i början och något tapprt försök av Havertz som blockades. Sedan gjorde Dortmund mål. Ett klassmål av Inacio, som drev in bollen från höger, växlade fart och tryckte upp den i krysset bakom en vilt flaxande Kepa. Chanslös denna gång. Arsenal var inte ofarliga och skapade chanser. Oftast via Dowmans ruscher på kanten, som öppnade upp. Havertz och Gyökeres missade.
2-0 kom i mitten av halvleken, Uppbyggnad från högerkanten av Dortmund och Karetsas fick bollen i straffområdet märkligt oattackerad och sköt in den bakom Kepa. Chanslös igen skall sägas.
Andra halvleken så? Jo, Arsenal med nya krafter. Nwaneri hade bytts in för Ödegaard i första halvleken- då norrmannen bara skulle ges 30 minuter. Tzolis, som var lite blekare i första hade nu fått på sig Medusas skor och snurrade bra med sin försvarare på kanten. Han öppnade upp med några finter, prickade Nwaneri som gjorde 2-1. Liv i matchen igen. Men bara några minuter senare så gick Arsenal bort sig på en fast situation och det stod 3-1 till tyskarna. En del märkliga panikartade markeringsmissar där.
Sedan tryckte Arsenal på. In med nya spelare. Gyökeres fick en straff som han slog in till 3-2 och när slutsignalen var nära gjorde Martinelli 3-3, men linjedomaren Sian Massey.Ellis,som gjorde sin sista match som domare, valde att döma bort det för en tveksam offside. Gunnerspubliken tyckte annorlunda och gav Massey-Ellis några oklädsamma bu-rop.
3-2 slutade matchen och sedan gjorde en straffsparkläggning en avslutning. Den vann Arsenal efter att Meslier blivit hjälte. En parentes dock.
Kan man dra slutsatser av detta?
- Arsenal har släppt in många fler mål än normalt. Förvisso saknas Raya och Saliba, men nog finns fundering kring detta.
- Ethan Nwaneri visade denna match att han kan vara en tillgång och spelade upp sina chanser. Det man skall ha med sig att med Bruno Guimaraes kommer ytterligare en central mittfältare, så Nwaneri lär lånas ut.
- Christos Tzolis är en tillgång med sina finter och öppningar av spelet.
- Av de andra juniorerna så visade återigen Marli Salmon och O'Neill att de kan ge Artéta en bredd.
- Sedan undrar jag om man behöver vara orolig för målvaktskompositionen bakom Raya.
Men vad är en Emirates Cup? Den kan vara underbar, vacker, trevlig, solig och ändå rätt intetsägande. Vi tar nya tag mot Como.
