Första halvlek
Det var en första halvlek som på många sätt efterliknade det vi har fått se från Xabi Alonsos Chelsea så här långt den här säsongen: offensivt vassa, framför allt i omställningsspelet, men med fortsatta defensiva svårigheter.
Chelsea ställde upp i sin 3-4-3-formation, där den enda större överraskningen var att Colwill petades till förmån för Fofana på vänsterkanten i trebackslinjen. Defensivt föll Chelsea ner i en 5-4-1-formation för att matcha Arsenals 3-1-6.
Tidigt i matchen fick Chelsea återigen utdelning. Morgan Rogers höll sig framme och kunde på volley avsluta efter att bollen studsat rätt för Chelsea på en fast situation. Men trots det låga försvarsspelet som följde kändes det aldrig helt tryggt i Chelseas straffområde.
Det blev tydligt att Chelsea hade problem med att hantera Arsenals dynamiska anfallsspel i sitt man-man-försvar. Arsenal använde sig av ständiga rotationer och positionsbyten, vilket gång på gång skapade problem för Chelseas försvarare. Till slut kom också kvitteringen genom Havertz.
Chelseas passiva block gav dessutom Arsenals offensiva spelare alldeles för mycket tid med bollen, något som till slut straffade sig. Precis som i tidigare matcher var det framför allt den vänstra sidan av Chelseas försvar som hade svårt att flytta över och hantera alla rotationer från motståndarna.
En intressant taktisk detalj var samtidigt instruktionen på Arsenals hörnor. Chelsea valde att behålla fyra spelare högt upp i planen för att maximera möjligheten till en snabb kontring. Det säger en hel del om Alonsos offensiva intentioner och hans vilja att hota även när laget försvarar.
Andra halvlek
Tidigt i den andra halvleken utökade Arsenal sin ledning. Reece James följde inte med sin spelare och Odegaard blev fri mitt framför mål, vilket gav Arsenal möjligheten att ta ledningen.
Därefter fick Arsenal ett allt bättre grepp om matchen. Det hjälpte dessutom inte när Alonso i den 60 minuten bytte ut Chelseas enda naturliga mittfältare på planen mot Gusto.
Chelsea hade ett bra transferfönster överlag, men på mittfältet misslyckades klubben verkligen med att ge Alonso de verktyg han behöver. Att tvingas spela utan en naturlig mittfältare i en match av den här kalibern säger en hel del om truppens balans.
Trots det fortsatte Chelsea att skapa chanser och lyckades stundtals göra Arsenal nervösa. Estevao hade bland annat ett bra försök mot slutet som tvingade Raya till en räddning. Någon kvittering kom dock aldrig och matchen slutade 2–1 till Arsenal.
Slutsats
Trots resultatet vill jag framför allt trycka på en sak: Xabi Alonso är rätt man för Chelsea.
Taktiskt gav han Chelsea bästa möjliga förutsättningar att vinna matchen och laget lyckades spela jämnt med de regerande ligamästarna (i Alonsos blott tredje ligamatch) trots långt ifrån perfekta förutsättningar.
Det finns fortfarande tydliga defensiva problem att lösa, framför allt när Chelsea ställs mot lag som kan skapa konstanta rotationer och positionsbyten. Samtidigt är det svårt att inte imponeras av hur snabbt Alonsos idéer redan börjar synas i laget.
Får Alonso samma tid och arbetsro med Chelsea som Arteta har fått med Arsenal är det svårt att se hur hans tid i klubben inte skulle kunna bli en succé.
Nu väntar Leeds på onsdag i Carabao Cup för Chelsea.
