Det var en hel del rotation i respektive lag när det vankades ligacupens fjärde runda. Det märktes på matchens kvalitet, tyvärr i fel riktning. En spelmässigt svag tillställning där två straffmål var det enda av egentlig vikt under ordinarie tid. Allt kom att avgöras på straffar, och det var inte mer än vad denna match förtjänade.
Arkadhallen Anfield
Maken till flipperspel har man sällan skådat på Merseyside. Rimligtvis borde lagen ha tränat med ligacupens boll snarare än Premier League-varianten i några dagar, men det kändes inte så. Många spelare på båda sidor hade väldiga problem med första bollmottagningen. Enkla 20-meterspassningar slogs med en orimlig överskruv på ett sätt som såg högst märkligt ut. Visst, Chelseas struktur bidrog också till det stundtals taffliga spelet, men många upp- och väggspel fallerade till synes utan anledning. Bägge lagen verkade dock ha problem på en ganska välmående matta, det verkade faktiskt som att bollarna hade med saken att göra. Märkligt hur det ska kunna ske på den nivån, men det var ändå ett bestående intryck jag fick.
Utebliven samba
Chelsea har fortfarande inte hittat svaret på Joao Pedros frånvaro. Danny Welbeck var precis lika blek som i sitt inhopp senast, att bekanta sig med Emmanuel Emegha var en minst sagt märklig upplevelse. Morgan Rogers var inblandad i det mesta när Chelsea ägde boll på offensiv tredjedel, men hade inget flyt i sina aktioner. Gjorde ofta rätt i att söka avslut, men frustrerade både lagkamrater och publik med vissa av sina beslut. I Joao Pedros och Cole Palmers frånvaro fick Rogers dra ett tungt lass, och skapade också de flesta av de verkliga målchanserna. Spelet hackade dock betänkligt. Kvaliteten ska rimligtvis sjunka när startspelarna saknas, men det borde finnas en struktur och spelmönster för ersättarna att förhålla sig till. Några såna planer var svåra att urskönja. Behövs det en brasiliansk trollgubbe på topp för att Chelseas anfallsspel alls ska fungera? Det verkar onekligen så.
Penders revansch
Belgarens första start för Chelsea slutade på sämsta tänkbara sätt. Självmål och torsk mot Spurs. Mot Liverpool visade Penders i mångt och mycket varför Chelsea tror så hårt på honom. Flera fina räddningar bäddade för straffläggning. Belgaren gav sina lagkamrater chansen att göra honom till hjälte – men blev snuvad även på den konfekten. Uttåg i ligacupen, 6–5 efter straffar, men Penders borde gå stärkt från den här prestationen.
