Första halvlek
Det var en första halvlek som lämnade mycket att önska. Chelsea inledde relativt bra och hade en del bollinnehav under matchens första minuter, men det positiva spelet blev kortvarigt. Under stora delar av halvleken hade hemmalaget svårt att etablera ett fungerande anfallsspel, framför allt i uppspelsfasen.
Chelsea såg ut att formera sig i något som liknade en 4–3–3-formation med Pedro Neto som central anfallare. Till skillnad från matchen mot Tottenham, där laget ofta valde den längre bollen, verkade intentionen denna gång vara att i större utsträckning spela sig igenom centralt. Problemet var att Chelsea saknade en tydlig uppspelspunkt längst fram, något som blev särskilt påtagligt med Neto i rollen som striker.
Cole Palmer föll ofta djupt för att hämta bollen från mittbackarna, samtidigt som Palestra tog en hög position längs vänsterkanten. Moises Caicedo droppade dessutom regelbundet ner som vänstermittback i uppspelsfasen, vilket tillät Levi Colwill att positionera sig centralt och utnyttja sin fina passningsfot, med Wesley Fofana till höger i trebackslinjen.
Det fanns en tydlig tanke bakom strukturen, men i praktiken fungerade den sällan som avsett. Chelsea hade svårt att hitta vägar genom Uniteds press och tvingades allt som oftast ändå slå längre bollar.
Inte heller defensivt såg det särskilt övertygande ut. Fofana stod för två rejäla positionsmisstag som mycket väl kunde ha resulterat i två United-mål. Gästerna fick dessutom in bollen efter en hörna, men målet dömdes bort för offside.
Trots en svag prestation gick Chelsea till halvtidsvila med 0–0 och allt att spela för. Men en sak var tydlig: något behövde förändras.
Andra halvlek
Och förändringen kom tidigt i den andra halvleken. Om det var resultatet av taktiska justeringar från Xabi Alonso eller individuell briljans är svårt att säga, men när Morgan Rogers gav Chelsea ledningen förändrades matchbilden fullständigt.
Rogers stod för ett fantastiskt solomål där han drev fram centralt med bollen. Med hjälp av en avledande löpning från Estevao öppnades ytan framför honom, vilket gjorde att han kunde ta sig igenom Uniteds försvar och avsluta kyligt. Ett mål som återigen visade vilken enorm individuell kvalitet engelsmannen besitter.
I den 63:e minuten blev uppförsbacken ännu brantare för gästerna. Lisandro Martinez drog på sig ett rött kort samtidigt som Chelsea tilldelades en straff. Cole Palmer klev fram och förvaltade möjligheten, vilket innebar 2–0 och ett betydligt bekvämare utgångsläge för hemmalaget.
Med en tvåmålsledning och en man mer på planen kunde Chelsea därefter kontrollera matchen och relativt komfortabelt spela av de återstående minuterna.
Det blev till slut en bekväm seger, men resultatet ska inte dölja att prestationen under stora delar av matchen lämnade mycket att önska. Framför allt den första halvleken präglades av problem i både uppspelsfasen och försvarsspelet. Samtidigt fanns det positiva tendenser redan innan Uniteds utvisning, då Chelsea började hitta bättre lösningar offensivt och spela med större självförtroende.
Tre spelare förtjänar särskilt mycket beröm efter dagens insats: Romeo Lavia, Morgan Rogers och Estevao.
Lavia stod för vad som mycket väl kan ha varit hans bästa prestation i en Chelsea-tröja. Belgaren var fullständigt dominant i duellspelet, vann tillbaka bollen vid upprepade tillfällen och låg bland annat bakom bollvinsten som ledde fram till Rogers ledningsmål. Utöver det imponerade han stort i passningsspelet, där han hittade en utmärkt balans mellan progressiva passningar och förmågan att kontrollera matchtempot. En komplett mittfältsprestation.
Estevao tog också verkligen vara på sin chans från start. Han var ett ständigt hot med sin kreativitet, teknik och förmåga att utmana sin försvarare. Han var dessutom olycklig som inte fick kröna sin prestation med ett mål.
Och så har vi Morgan Rogers, som ännu en gång visade varför han är en så värdefull spelare för Chelsea. Hans förmåga att driva bollen genom centrala ytor och på egen hand skapa målchanser är en egenskap som få spelare besitter. Ledningsmålet var ytterligare ett exempel på hans individuella briljans.
Sammanfattningsvis tar Chelsea med sig tre viktiga poäng från en match där resultatet var betydligt bättre än prestationen. Det finns fortfarande mycket för Alonso att arbeta med, inte minst i lagets uppspelsstruktur och defensiva organisation. Men med flera starka individuella prestationer och en förbättrad andra halvlek finns det absolut positiva saker att bygga vidare på.
Härnäst väntar Sunderland på bortaplan nästa helg, innan det är dags för landslagsuppehåll.
