Det finns spelare som går in i vår klubbs historia som parenteser för att de egentligen aldrig borde spelat för klubben. Det finns spelare som är parenteser i vår historia för att de inte borde spelat i klubben, men som har ett hjärta för den, som gör att man aldrig glömmer dem eller alltid kommer ihåg dem.
En av dessa var Carl Jenkinson.
Han meddelade igår att han avslutar sin karriär och på en facebook-sida så skriver han om sina erfarenheter som spelare. Från Charlton till Arsenal och vidare via Nottingham, Newcastle Jets och avslutar i Bromley. Det låter som en helt fantastisk karriär egentligen, men Carl "Jenko" Jenkinson är en spelare med fötter på jorden. Han är så medveten att hans karriär byggs av bananskalsbeslut och att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Det som är så fascinerande med denne gosse är att han är "Arsenal-through-and-through" och då menar jag inte en kille som ser någon match då och då; nä - detta är en kille som är en del av en familj med årskort. Han går på alla matcher, ser allt, har hemmet fullt av Arsenalgrejor. När han kom fram i Charlton, så såg han sina begränsningar som spelare, men han hade ett hjärta och inställning. Han tränade, ökade på sina kunskaper och till slut dök möjligheten upp att provspela och skriva på för Arsenal. Han tog det direkt och hjärtat flyttades från kroppen ut på planen. Högerback med begränsade kvaliteter gav ett par röda kort, vårdslösa tacklingar men som ersättare för en skakad Bacary Sagna tog han för sig. Det blev en start med en hel del inhopp, begränsade insatser inann han fick chansen att ersätta en skadad Sagna under en längre tid då Arsenal hade bra flyt. Det genererade till och med en landskamp- vilket de flesta såg som något helt osannolikt, men så var det. Strax efter gjorde han också sitt enda mål när Arsenal slog Norwich. Jag såg den matchen på TV och om man hade kunnat transferera Jenkinsons glädje till kraft, så hade han skapat energi åt en nation. Den blicken, den utstrålningen, den glädjen. Från North bank till planen. Otroligt.
Det skall dock sägas att hans tid i Gunners förstördes av knäproblem och han lånades ut till Nottingham, till vilken han senare gick. Efter det blev det Australien och en avslutande tid i lokala Bromley.
Han hängde upp skorna inför denna säsong och skrev några rätt enastående saker om sin karriär.
" " I don't know if it's social media painting a certain picture of what a footballer looks like, but I want to be clear, behind the scenes these top players train like their life depends on it. Alexis Sánchez, wow. Every training session he trained like it was his last. The ones that don't, they fall by the way side eventually. Even when they're really, really good. I've seen it happen to too many young pros and scholars, trying to make a name in the game. Apply yourself everyday, listen to your coaches and learn from the players who have already been where you want to get to.
"Because if you don't make it, and it's because you got carried away with yourself, it'll be a heavy burden to carry later in life. I suffered a lot with confidence throughout my career, which I found strange because my Dad always backs himself to the hilt.
"I saw loads of people, to try and unlock something within me and find that inner belief. 'Take the chains off,' Arsène Wenger would say to me. 'I'm trying boss,' I would say to myself. But I'm certain it was that same insecurity that gave me the drive I have, that would make me run harder and train harder than everyone else. "
Han avslutar med att säga " I didn't want to write the generic retirement 'thanks for everything,' post as it seemed like a missed opportunity. Although of course I am very grateful to my friends, family, coaches, managers and of course the fans who have been with me on my journey. I'm looking forward to seeing what life has in store for me next. Cheers, Jenko ."
Jag har sett intervjuer med gossen, som verkar så där fantastiskt genomtrevlig och sympatisk som man bara kan vara. Ödmjuk, tacksam och väldigt begåvad. Tack "Jenko" för din tid i Gunners och i övriga klubbar.
