Resan ned och Krakow
Onsdag den 5 augusti var det dags för avfärd mot Kraków, och trots rykten om ett litet bortafölje såg man en hel del grönvita supportrar på flygplatsen. Resan var tidig och kort, och väl framme i Kraków spred alla ut sig. Vissa skulle direkt till staden Częstochowa där matchen skulle spelas, medan andra, vi inräknade, ville se Kraków. Och Polen välkomnade oss på sitt sätt, det första som hände var att polisen stannade vår Uber för att dela ut en bot till chauffören. Direkt efter fick vi en utskällning av en polsk man i en bil som tyckte att vi inte riktigt följde trafikens lagar och regler som fotgängare.
Men i övrigt var Kraków trevligt, om än olidligt varmt. 39 grader enligt prognosen gjorde att turistattraktionerna blev för jobbiga, och att dricka öl i skuggan fick stå i fokus, men det hade de nog gjort ändå Kvällen innan bestod av ett ständigt letande efter trevliga uteserveringar och likasinnade bajare. Till slut hittade vi en samling med både bajare, polacker, holländare, amerikaner och allt vad det var. Oavsett antal på bortaresan så lyckas man alltid hitta en uppslutning med bajare. Tanken var på förhand att det skulle bli en lugn tillställning, något vi inte riktigt levde upp till och fick sota för morgonen efter. Men kul var det!
Matchdagen
Morgonen efter var en sliten historia när klockan ringde. Ruskigt bakfulla och trötta begav vi oss till Częstochowa för att hitta till samlingskrogen som låg på ett torg. Efter några öl började tröttheten ge med sig och tagget byggdes på. Cirka två timmar innan match skulle avfärden mot arenan ske, och vilken poliseskort det var! Jag räknade till minst 12 pikébussar som rullade upp med kravallpoliser som skulle eskortera oss till spårvagnen och sedan åka bredvid under den 25 minuter långa resan. En resa där man i all sång och hoppande kunde se folk från staden stå och filma utanför. Varmt var det, men väldigt skoj! Att vi bara var strax över 250 personer skapade en extra familjekänsla på resan när de flesta ansikten blev bekanta och upplevelsen delades på ett fint sätt.
Utanför arenan fortsatte vi att hunsas runt som djur in i en bur som utgjorde bortastå. En liten arena som knappt slår Grimsta i storlek låg framför oss, men kontrollen var mer likt ett insläpp till Vita huset. Den långa väntetiden trots att vi var så få berodde på den ordentliga genomsökning som gjordes. En polsk kravallpolis vände mig, som de flesta andra, nästintill ut och in samtidigt som han kände på allt som gick att nudda vid, även det privata. En intressant upplevelse där man inte kände sig speciellt kaxig efteråt.
Men men, det var ju Europa match på bortaplan i ett varmt Polen med 250 tillresta grönvita supportrar. Och så mäktigt det var på plats! Inte för att vi var ett stort antal, inte för att vi kunde langa upp något maffigt tifo och vara störst och flest som man är van vid, utan för att gemenskapen, sången och draget på läktaren fullkomligen tog över Częstochowa. Inte en enda av oss tog en paus i sången, som bara rullade på trots sämre förutsättningar än någonsin. Bara den upplevelsen var ytterligare en anledning att älska denna förening. Efter slutsignalen fick vi sitta kvar i ”buren” och vänta på att polisen lät oss börja resan tillbaka in till city.
Liftfärden hem
Färden tillbaka var lik den dit, ett långt tåg där ingen bajare fick lämna ens om man ville, hela vägen tillbaka till samlingspuben. Kvällen efter matchen kan jag tyvärr inte ge mer info om, då vi hade en tidig flight hem från Warszawa bokat. Men hur skulle vi ta oss dit? Inga tåg, ingen buss och taxi var alldeles för dyrt.
Vi lyckades till slut hitta en lösning som kanske inte var den mest genomtänkta, men som blev väldigt trevlig. Liftarappen Blablacar visade en viss Rafał som skulle hem till Warszawa efter matchen. Något oroliga men väldigt skeptiska så valde vi att boka oss på resan ihop om att vi inte blev tagna till någon gränd. Men det visade sig såklart vara en väldigt trevlig man som var hobbyfotograf, och fotade Rakóws matcher. Han bjöd på både vatten och en present från hemmaklubben. Ett roligt avslut på resan som knöt ihop säcken på ett bra sätt.
Känslan dagen efter var sliten och seg, men också hoppfull inför returmötet på torsdag, då kryss borta är är något jag verkligen hade tagit på förhand . Trots att det blev mållöst är detta en resa jag sent kommer att glömma.
Nu tar vi polackerna på hemmaplan så vi supportrar får åka till Split veckan efter :)
Forza Bajen!
Bildsvep och reel hittar ni på Hammarby fans instagram: Soderstadion_svenskafans
