Onsdagen den 29 juli var det dags för avfärd. Redan på Arlanda Express började man se grönvita tröjor. När vi sedan klev på flyget var det fullt av Bajare som hälsade på varandra i den trånga gången. En öl på planet, lite gött surr och någon timme senare var vi framme i Amsterdam som var flygdestinationen då flyg till Bryssel blev för dyrt.

Väl framme i Amsterdam lämnade vi in väskorna i ett skåp och började turista. Amsterdam visade sig vara en riktig toppenstad. Fint väder, kanaler, en bra lunch och några bira. Det var inte mycket mer som behövdes.

På en av krogarna träffade vi en inbiten Ajaxsupporter som kände igen Hammarbymärket på våra tröjor. Han blev nyfiken och lyssnade när vi berättade om Bajen och visade bilder från våra matcher. Kennedy visste han också vem det var och då flöt samtalet på ännu bättre. Det är alltid kul att träffa andra supportrar när man är ute och reser. Amsterdam ska jag definitivt tillbaka till. Men slutdestinationen var fortfarande Bryssel.

Tågkaos och en taxi från Rotterdam

Vi tog oss tillbaka till Schiphol för att hoppa på tåget söderut. Där började problemen. Tåg efter tåg mot Bryssel blev inställt. Först väntade vi och sen blev vi dirigerade mot Rotterdam och frustrationen började växa. Vi sprang på flera andra Bajare som satt i exakt samma situation och inte heller visste hur de skulle ta sig vidare. Några glada prickar bjöd på bira och det gjorde åtminstone humöret lite bättre. (Tack till er!)

När vi väl kom fram till Rotterdam hittade vi tre andra Hammarbyare som frågade om vi ville dela taxi till Bryssel. Svaret blev ja. Det fanns inte så mycket annat att göra. Till slut satt sex Bajare som egentligen inte kände varandra i en bulle genom Belgien. Det är ändå en ganska bra sammanfattning av en Europaresa. När allt strular hittar man alltid några andra grönvita och löser det tillsammans.

Vid 23-tiden var vi äntligen framme i Bryssel. Vi checkade in snabbt på hotellet och begav oss sen till Place de la Bourse där alla andra redan hade samlats.

Första kvällen på Place de la Bourse

När vi kom fram var det redan bra drag. Öl och gott surr blandades med ramsor och sång. Det var bajare på hela torget och det kändes verkligen som att vi hade tagit över platsen. Efter tågkaoset och taxiresan var det en väldigt skön känsla att till slut vara framme och ha en bira i handen. Nu var resan igång på riktigt. Kvällen fortsatte med mer öl och ännu mer sång. Till slut var det ändå dags att bege sig tillbaka till hotellet och försöka få några timmars sömn. Matchdagen väntade ju trots allt imorrn.

Matchdag

På torsdagen började vi med att gå runt i Bryssel i någon timme. Det gick ganska fort att konstatera att staden inte riktigt var någon favorit. Några mindre delar var fina och trevliga men i övrigt kändes mycket ganska grått, slitet och sunkigt. Men ärligt talat spelade det inte så stor roll. Vi var inte där för att turista, vi var där för o kolla Bajen!

Vi gick tillbaka till Place de la Bourse och började ladda inför matchen. Nu var det ännu bättre drag än kvällen innan. Man märkte tydligt att det här var dagen alla väntat på. Det är något speciellt med när så många Bajare samlas på samma plats i en stad långt hemifrån. Barägarna var nöjda, vi var nöjda och ramsorna avlöste varandra. Efter några timmar var det dags att röra sig mot tåget till Lotto Park. Snart var det dags för match!

Tåg mot arenan

Vi gick tillsammans mot stationen i något som liknade en kortare premiärmarsch. Solen sken, sångerna ekade bland betongen och förväntningarna var stora. Det var först under marschen som man på riktigt förstod hur många Hammarbyare som faktiskt var på plats. Det kändes som att tåget inte tog slut.

På stationen väntade ett abonnerat tåg mot arenan men det blev snabbt fullpackat. Jag lyckades tränga mig in och stod upptryckt mot dörren tillsammans med hur många andra som helst. Det var utan tvekan den varmaste tågresan jag någonsin varit med om. Infernotåget mot Solna har inte en chans mot den bastu som uppstod där inne. Luften stod stilla och folk var helt slut redan innan vi var framme. Därför dog stämningen lite under själva tågresan men när dörrarna öppnades och vi fick komma ut drog sången igång igen.

Från stationen var det en en bit att gå mot arenan. Nu var det snart dags och stämningen gick nästan att ta på i luften. Nu var vi nära.

Lotto Park

Insläppet gick ändå relativt smidigt. Först visade man biljett och blev visiterad. Sen väntade ytterligare en kontroll för att ta sig upp till den övre sektionen där de flesta Bajarna stod.

Lotto Park var en arena mer i min smak än många av de nya arenorna man besöker. Mer betong, trängre ytor och en lite äldre känsla. Inte lika bekvämt som Tele2, men betydligt mer karaktär.

När vi kom upp på läktaren var det sång direkt. Sedan var det bara att köra. När matchen började höjdes ljudnivån ytterligare och när Bajen tidigt gjorde 1-0 kulminerade allt. Hela sektionen exploderade och folk flög åt alla håll och alla var i fullständig extas. Det var magiskt!

Efter målet var trycket på läktaren fortsatt grymt. Vi hörde i princip ingenting annat än oss själva vilket måste ses som ett ganska bra betyg. Det kändes som att vi hade tagit över Lotto Park och även på planen lirade Bajen riktigt bra i första.

En tung andra halvlek

Anderlecht kvitterade ganska tidigt i den andra halvleken. Efter det hade Bajen svårt att komma tillbaka in i matchen. Anderlecht var numret större och till slut kom både 2-1 och 3-1. Matchen slutade 3-1 och sett till den andra halvleken var det rättvist.

Jag kände däremot ingen större lust att hänga någon spelare efteråt. Snarare tvärtom. Där och då kände jag mest stolthet. Vi är Hammarby och vi står på Lotto Park i ett Europakval mot Anderlecht. Dessutom sjunger vi ut dem på deras egen hemmaplan. Det trodde jag inte för 15 år sen när vi härjade i Superettan.

Efter slutsignalen kom våra spelare fram och tackade oss. Anderlechts spelare började också gå runt arenan för att tacka sina supportrar. Då var det nästan som att vi kände att det där kunde vi inte låta dem göra ostört så vi fortsatte sjunga. Fem minuter blev tio. Tio minuter blev tjugo. Sången fortsatte trots att matchen sedan länge var slut.

Till slut hade nästan hela Lotto Park tömts. Anderlechts supportrar var borta och spelarna hade lämnat planen. Bortsett från någon enstaka funktionär var det typ bara vi bajare kvar på arenan. Vi sjöng i ungefär 45 minuter efter slutsignalen och till slut klev Hjelmberg ut på planen. Han tittade upp mot vår sektion, stod kvar en stund, njöt och applåderade. Det var en mäktig syn och ett riktigt fint betyg till alla som var på plats.

När sången så småningom blev dovare var det dags att lämna arenan. Utanför hamnade vi i någon sorts stor inhägnad på en parkeringsplats. Trots att vi redan varit kvar i över 45 minuter fick vi inte gå vidare. Folk började bli trötta och irriterade och därför var glädjen stor när portarna till slut öppnades och vi fick röra oss därifrån.

Det var ändå med stolthet vi lämnade Lotto Park. Vi på läktaren hade gjort allt vi kunde. Anderlecht var tyvärr numret större på planen men det var svårt att inte känna sig stolt över Hammarby där och då.

Gravöl och saxofon

Efter matchen tog vi oss raka vägen tillbaka till Place de la Bourse för några gravöl. Den här gången var det inte bara Bajare på plats men efter ett tag fylldes torget återigen av grönvita supportrar. Stämningen var inte lika elektrisk som tidigare under resan. Resultatet var kanske en orsak och många var också ganska slitna. Det förekom ändå en del sång men inte riktigt på samma nivå som tidigare.

Efter ett tag dök dock en gatumusikant upp med en saxofon. Han började spela melodier som vi har Hammarbyramsor till och plötsligt samlades folk i en ring runt honom. Sången drog igång igen och torget levde upp. Känslan när han dök upp och spelade ”Bajen-melodier” var obeskrivlig. Det var förvåning blandat med eufori. Satan vad najs det var där och då!

Till slut orkade han inte spela längre och började packa ihop. Som tack fick han en Hammarbyhalsduk av en glad prick i folkmassan. Därefter blev det lite mer häng på torget innan det till slut var dags att gå tillbaka till hotellet.

Resultatet glöms, resan består

Dagen efter blev en klassisk bakisdag som förgylldes av hotellfrukost och lite häng i solen. Sedan började resan tillbaka via Amsterdam och vidare hem mot Stockholm. Även på tåget och flyget hem var det flera Bajare men stämningen från dagarna innan var borta. Alla var nog ganska nöjda med resan även om resultatet var trist. Framför allt var energin helt slut.

Resan i sin helhet var ändå riktigt bra. Amsterdam, tågkaoset, taxin från Rotterdam, Place de la Bourse, marschen, Lotto Park och sången långt efter slutsignalen. Det var mycket som hann hända på bara några dagar. Tack som fan till alla andra Hammarbyare som var på plats och gjorde resan till vad den blev. Vi vann inte den här gången. Men det blev ändå en Europaresa jag kommer minnas länge.

Nu är det nya tag mot Raków på torsdag. Forza Bajen!

Vi har precis startat en Instagram där vi kommer börja posta om Hammarby och allt däromkring.

Besök vår Instagram nu för att se fler bilder och klipp från resan till Belgien.

@soderstadion_svenskafans