Det är alltid speciella matcher när laget åker upp till norra England på bortamatcher. Det är en helt annan typ av frenesi och puls på läktaren, något man som fotbollstittare verkligen kan uppskatta. Det leder ofta till att matcherna blir tighta och kittlande, där kamp, domare och allt runt omkring utövandet av sporten blir viktigare än själva fotbollen.
Gårdagens match var inget undantag. Sunderland var redo att bjuda upp till dans, publiken likaså, och ingångsvärdet från min sida hemma i soffan var ubertydlig. Försök ta tre poäng, struntsamma hur det ser ut.
Havertz är det självklara förstaalternativet som anfallare
Om det inte var bevisat sedan tidigare, så är det nu utom allt tvivel. Havertz är Arsenals nummer ett på topp. Det har pratats mycket om vad detta betyder för Gyökeres, vars speltid varit väldigt begränsad under säsongsinledningen. Jag vill dock inte utgå från vinkeln att Arteta inte gillar Gyökeres, eller att Gyökeres inte är tillräckligt bra, för det är han. Vi vann ligan förra säsongen där han var starkt bidragande.
Istället vill jag lyfta fram hur oerhört bra Arsenal är när Havertz spelar, och hur mycket han själv bidrar:
Arsenal med Havertz som anfallare i Premier League:
- 39 matcher
- 31 vinster, 6 oavgjorda, 2 förluster
Havertz som anfallare:
- 31 mål + assist på 36 matcher
- Snitt 0,86 poäng per 90 minuter
- Bara Haaland framför med snitt på 0,87.
Sparkapitalet Bruno G
Vi fick igår se Bruno G göra sitt intåg på riktigt som Arsenal-spelare då han ersatte MLS i halvlekspausen. Med ett mål via ett fantastiskt avslut i krysset och assisten fram till Saka som ordnade straffen så var Bruno fundamental i att vända matchbilden under andra halvlek. Han har dragits med diverse skavanker under säsongsinledningen men verkar nu redo för kontinuerligt spel. Bruno G är en av ligans absolut bästa mittfältare, och det är inte konstigt att Arsenal la den summa pengar man gjorde. Att han är en del av den bästa versionen av laget är jag tämligen övertygad om.
Debatten kring värvningen har mycket handlat om att den skulle begränsa Lewis-Skellys speltid på mitten och är en fråga som lär fortsätta diskuteras framöver. Även om jag själv inte är orolig då det kommer finnas tillräckligt med matcher att dela minuterna på.
Populistiska engelska domarkåren
Tack och lov blev domarens helt hutlösa beslut att döma straff till Sunderland igår inte avgörande för matchen. Jag förstår och har läst mig in på att vi har nya regler denna säsongen där brottningsmatcherna som sker i straffområden i samband med fasta situationer ska bestraffas. Bra där! Alla lagen får be sina spelare att träna lite judo så man kan dra ner motståndaren så dom faller på en, Ballard verkar ha gjort det iallafall.
Med detta kan vi nästan garantera att rekordet på 106 straffar under en Premier League säsong kommer att krossas, för denna regel kommer ju appliceras konsekvent? Eller inte. Arteta var med all rätta förbannad på det beslutet och sågade domaren i intervjun efter.
Tre poäng senare, karaktären starkare än nånsin och näst väntar Ipswich i Carabao. Känslan efter igår är att det här Arsenal-laget har ett ytterligare lager av självklarhet som utvecklats med guldsymbolen på högra tröjärmen.
